Har bulle nr.2 i ugnen

Yepp.. Så blev det.. 😄

Igår var vi på ultra hela familjen för att kika på räkan.. William ville helst springa omkring och dra i alla sladdar och sket nog i vad vi gjorde.. Men det är ju rätt så förståerligt av en snart 1,5 åring.. Lyckligt ovetande om framtiden.. 😊
Är idag i vecka 11+0.

Har varit otroligt trött och mått rätt mycket sämre nu än då Wilperis hjärta började dunkka i min mage.. Mår konstant illa.. Spyr inte, men vill inte ha något och får ofta fundera rätt länge vad jag ska äta.. Kall mat går dock hem lite bättre nujyst.. Och frukter samt appelsinjuice i mängd och massor.. 😊 men kan varken vara hungrig eller mätt då mår jag illa, utan måste försöka att hålla mig mittemellan så mycket som möjligt..

Träningen kan vi nog konstatera att inte är något pågående längre.. Springer mest och flåsar efter William om dagarna (redan) så det får nog räknas som träning.. Ska försöka slarva iväg mig på vattengymppan mer denna gång.. Sist var jag ett par gånger, och så började vi måla huset.. Och sen var jag så våldsamt trött så det inte blev av..

Och att vara trött är verkligen irriterande.. William och jag sover 10 timmar/natt, men ändå går jag på som en zombie om dagarna.. Vissa mår våldsamt illa och jag är våldsamt trött.. Mitt HB var det inget större fel på heller så.. Vi ska hoppas att jag orkar bättre snart.. Vet inte om jag är tröttare denhär gången eller om jag kanske bara upplever det så eftersom jag har William att parera och sällan får sätta mig ner och vila längre stunder..

Hade ju magafari i någon av de första gravidveckorna och det var nog inte gemytligt.. Sen var det lite fram och tibax innan jag själv fattade att jag verkligen är gravid.. Testade negativt två gånger efter en rätt oregelbunden mens, men när det fortfarande inte hände något så testade jag igen och visst fanns det någon därinne.. =)





På mitt första rådgivningsbesök i vecka 9 hittade vi rätt starka hjärtljud direkt, och min BM misstänkte att jag är en vecka längre gången då de var så tydliga.. (Man brukar höra hjärtljuden med doppler tidigast i vecka 10-11, eller så brukar de vara väldigt svaga) och jag fick tid till ultra en vecka tidigare.. Och visst var det så att jag var precis en vecka längre än jag räknat med så det var ju tacksamt.. =)

Fast hur jag fick två negativa test innan och varför det positiva testet då visde endast 1-2 veckor vet jag faktiskt inte.. Nåh.. Det är en bisak jyst nu.. Det viktiga är att det växer en ny liten människa i mig som är vår alldeles egna.. Allt ser bra och normalt ut och livet leker.. Nästan.. Bortsett från tröttheten och de konstiga matvanorna då.. =)

Den 23 September är den följande bullen beräknad att titta ut.. Känns rätt så länge till det, men ändå inte.. <3