Om mygg och semesterplaner

Resten av gårdagen blev väldigt produktiv som tur är. Sånt behövs verkligen i en småbarnsfamilj mellan varven. Det var en väldigt nöjd liten kille som kom hem från sin första tumisdag med mommo, så win win var det. Jag fick städat klart tvättstugan och vikt all tvätt som hopat sig medan vanessa sov. Och sedan drog jag lite cirkelträning och intervaller här hemma. Hade tänkt ta en långlänk med vagnen, men hann bara upp till vägkorsningen innan Vanessa somnat och myggen svärmade runt mig som om de vänttade på sin middag, så jag vände om och körde innomhusträning istället. Att det aldrig ska få vara bra. Om det är svalt och bra lenkkiväder är myggen som galna, eller så är det stekhett eller vinter och mörker. Nåjaa, lär inte blir något optimalt många gånger så bara att vänja sig vid diverse irritationsmoment. Igår hade jag inget myggmedel, så därav blev det andra planer. Dels för att jag är allergisk också, så tror jag inte det varit så smart att vandra omkring som en levande festmåltid och sen se ut som om man varit smittad med något dagen efter. 

Då vi var i thaiand för ett par år sen bet en mygga mig på foten. Hela fotryggen svällde upp till den punkt att det började packa i hela foten. Den var nog svälldare än då jag var gravid och runt bettet blir det rött ca 1 1/2 cm radie så inga små prickar vi pratar om. Det första myggbettet blev tillochmed blåsvart och jag var tvungen att uppsöka läkare för antihistamin och kortison. Reagerar inte lika kraftigt på inhemska mygg som utländska, men reaktionen har nog blivit värre på dem också sen dendär thailandsresan. Och så kliar det något fruktansvärt och kommer vätska från bettet oftast, så det är nog inget man helst tar emot om man kan undvika. 

Jag har ju levt i förnekelse om att kanske det gått om eller nåt, men alla gånger vi reser utomlands hädan efter ska två saker finnas med i väskan. 1) Antihistamin som ska ätas i förebyggande syfte, det är ingen fråga om de biter för det gör de, alltid. och så får jag gå runt och skämmas för att min bruna är täckt till 50% av myggbett. 2) Kortison importerad från thailand som man kan ha i solen. Hydrokortisonen härifrån svider ju i solen och den thailändska är nog superbra. Mamma får hamstra hem lite. Här hemma blir det ju inte sådana reaktioner så här räcker det nog med mygggmedel och jag får endast lite rödare prickar än andra. Men tänk vilken skillnad då Miiki nästan aldrig reagerar mer än med en prick. Nu ser det tillochmed ut som att Vanessa är lite känsligare också, speciellt i ansiktet  efter att hon sovit ute i vagnen dit myggen letar sig in fastän vad man har för nät.

Jaja.. Sittdelen på Donkeyn gillade hon iallafall mycket då vi testade den frammåtvänd igår.

Körde nog lite för hårt med både ben, armar, mage, rumpa och rygg då jag inte tänkte slippa fot om fot efteråt igår, fast idag känns det inte alls faktiskt. Morgondagen lär bli en annan historia. Höll mig till mitt kostprogram igår och idag känns det faktiskt jättebra. Känner mig inte speciellt trött eller hängig så vi ska försöka fortsätta såhär så gott det går. Andra dagen utan socker nudå.


Miiki har äntligen fått prickat in lite mera semester i slutet av augusti, och idag kommer vår mommo hit för att planera en andra semestervecka med oss. Involverande campingliv i husbil i grannlandet.
En riktig Sunes sommar, haha. Nå eventuellt int, men det lockar nog avsevärt mer att ta del av det svenska campinglivet än det finska that´s for sure. Lite mumin ska det kanske bli också i Nådendal, men nu är det främst en husbil vi behöver få bokat innan vi kan planera in vart vi ska styra.

Och så finns det ju mera tvätt, ett helt kök att städa och småningom hungriga barn att utfodra. Ha en bra dag! =)

Städning och förändringar på schemat

Vaknade lite innan barnen imorsse. Och vad ljuvliga dom kan vara såhär. Lugnet före rumban drog igång igen..

Har försökt komma oss upp en 8 tiden för att ha lite bättre rutiner. Mattiderna och hela dagen blir bäst då och imorsse lyckades vi faktiskt.  Delvis också för att denhär mamman bestämt sig för att jävlar ij i ta tag i de resterande gravidkilona (edition 542) =). Men nu är det faktiskt skrivet så nu finns det ingen återvändo. Främst maten måste ändras och en del träning införas i vardagen. Kommer inte att ha tid att gå några långa omvägar, utan tränar här hemma whenever tillfäle ges. Helst upp till 5 gånger i veckan, men jag har ingen tid för när jag ska var klar  med hela greijen bara det går frammåt. En del kilon har nog avdunstat här de senaste 9 månaderna, och i allafalll kommer inga till, men det är nog mååånga kvar.

Sist blev jag ju inte heller riktigt klar med viktnedgången innan Vannessa planterade sig imagen, så nu vore det skönt att få vara bara sig själv i någotsånär normalviktigt tillstånd så det siktar vi på nu.
Möjligheterna för mig är bäst nu sålänge man kan cyckla och skutta och vad som helst nästan när på dygnet som helst. Snart kommer vintern och mörkret så då är det ingen fröjd att motionera här i skogen ska jag säga. Har dealat med mannen att vi måste få inplanerat lite tid åt mig att få träna ifred och en del måste nog utföras med barnen också. Och sockeravvänjning för min del börjar nu. Får se hur många dagar jag klarar med makt, målet är väl ungefär 10.

Jag har en enorm vilja att vara hälsosamm, det har jag. Men det är väldigt svårt att orkka tillreda mat jämt, eller mat som tar lång tid jämt. Känns som livet är ganska stressigt nästan jämt och rutinerna lider. Barnen gnäller och jag självmedicinerar mig med skit i matväg, typ. Det gör mig jävligt trött och mer irriterad så det är ingen bra cirkel vi har pågång här. Och det jobbigaste kanske inte är att träna eller att göra maten, det är att planera och någotsånär få hållt sig till rutinerna. Att ha orken att hela tiden vara på G för att hela dagen inte ska bli skit.

Vi får se hur smidigt det går. Familjelivet för mig kommer nog i alla lägen först ändå. Är det en varm sommardag och vi vill åka tll straden och äta glass så gör vi så. Orkar inte vara petnoga hela tiden och det bästa av sommaren är väl på kommande så det måste man ju ta vara på för barnens skull, men allt i övrigt utöver te.x kalas och så måste gå enligt kostplanen.

På eftermiddagen kaffade vi hos fammo och hade kryptävling på gräsmattan. Vanessa lyser som solen då William gör något som hon också klarar av. Heja, heja!

Mommo kom och hämttade William för lite tumistid och jag och Vanessa ska försöka städa lite. Byta sängkläder och städa ur kylskåpet hör väl till det akutaste för tillfället. Och sen ska vi ta e liten länk med vagnen om vi hinner. Ska passa på nu sålänge bara en "hjälper till" med städningen. =)

William och hans potta

Hur går det med blöjavvänjningen då?  Jo, helt okej tycker jag. Är ni många andra också som kör med dethär nu? =)

Det optimala skulle ju varit om det kunde vara någon sommarvärme så vi kunde vara ute mycket och bara skutta omkring i kaliserna, men något sådant har det ju inte riktigt varit läge för ännu.

Istället har vi gjort det här hemma innomhus. Jag köpte några par småbyxor i lager för en tid sen, och en morgon lade vi bara kallt på dem och förklarade att såhär är läget. Jag förklarade noggrannt att han måste gå på pottan om han behöver kissa. Okej, sa han och kissade på sig två minuter senare. =)

Det andra steget var att införa klistermärken för varje utförd gärning på pottan. Alla hans favoritbilder som Dusty, traktorer, föus och pirater. Fört fick han en itkupotkuraivari som varade i en evighet för att han inte fick klistra alla på en gång sådär annars bara, men sen då han fattade att de är en slags belöning har han skuttat ner kaliserna och satt sig på pottan självmant i tid och otid (precis som vi ville alltså).

Jag har nog introducerat pottan redan för länge sedan och föreslagit att han ska sätta sig på den men fått ett rakt och bestämtt NEJ!! så vi har inte tvingat honom med makt. Tror inte att han skulle ha varit annorlunda nu heller om jag bara försökt få honom att leverera sådär bara, men om han får välja småbyxor han ska ha på sig och sen klistermärken han får klistra blir det lite annorlunda.

Nästa steg var att få honom att förstå att det är likadant med nr.2. Att han får två klistermärken för det. Och dett upprepade han flera gånger "Måst kakk i pottan" men sen blev det inte så ändå, tills  i förra veckan nån gång då han bara levererat sådär plötsligt. Så att det går nog fast det känns hopplöst i början.

Pottan med blixten valde han själv en gång från prisma. Vi  har också en såndär WC-ring, men pottan är nog det som används mest då han inte tycker om att annonsera så mycket vad som är pågång, utan vill göra det själv.

Och småbyxor blev det här (lika som pappa). Vi kör med endera nu i början och dethär är närmast blöijan tyckte jag så det blev enklast.

Nu har vi blöija på natten ännu och byter till småbyxor på morgonen. Sålänge vi är inne och bara hemma så kör vi så. Vissa dagar har han inte haft byxor på sig förrän kvällen. Jag påminner honom ibland och frågar om han behöver på pottan och då kan han gå eller svarar irriterat ne-e! Mind your own bussiness liksom. =)

Och såhär funkkar det bra nu. Då vi är ute och hamnar att ha flera lager kläder lägger vi nog en blöija för att komma fram i vardagen kan man säga. Det hade ju varit mer än välkommet med shortsväder nu..komsi,komsi.. Och på natten då tillsvidare..

Kommenter gärna ni som är längre in på dethär än vi är. När klarade ni er hela dagen utan blöija? Och när kunde ni vara utan på natten också?

Om ärlighet och annat skoijigt

På maxifun var det roligt, och vi hade det bästa sällskapet som orkkade rutscha ändlöst med William. Det tackar vi för! Vanessa sov skönt halva vistelsen i bugaboon, och sen tog vi en runda till bebissidan där det fanns en massa kul att ställa sig upp mot.

Ja ni ser.. han sku nog int ha kommit bort därifrån annat än med makt om de inte stängde så alla andra också klädde å sig. Det är nog ett hett tips till er andra med viljestarka barn, att gå dit ett par timmar innan stängning så har man inget annat val helt enkelt. Inget bråk eller skrik. Speciellt om vi går dit ensam med andra och deras barn, alltså enda par vuxna händer på våra barn underlättar det ju lite att inte behöva brotta ner någon för att gå hem. 

Här hemma gjorde vi tacos igår som han så duktigt hjälpte till med att hacka grönsakerna (med övervakning förståss, herregud!) Men dendär saken underlättar nog när maten ska vara klar snabbt med en gnällig bebis som inte trivs nån annanstans än i babybjörnen. 

Och William har precis kommit i den åldern då han så gärna hjälper till med allt, härlig kontrast till trotset må jag säga.

Har fått en lite sämre kommentar ett par inlägg tillbaka, som undrar varför jag skaffade barn ifall det nu är sådär jobbigt. Och jag hoppas och tror att de flesta av er förstår att jag inte skulle byta tillbaka till mitt liv utan barn under några omständigheter. Att jag inte ens skulle byta till någon annans barn eller några lugnare versioner av Vanessa och William. Det är såhär deras personligheter är och såhär ska det vara då de utvecklas.

Men samtidigt är ju jag också en person med behov, som jag kan leva utan en tid, men som också måste få komma fram ibland. Jag är en person som inte mådde så dåligt av att vara ensam ibland, eller rent av så behövde jag det, och har kanske inte förstått hur mycket innan jag inte riktigt har någon ensamtid mera. försöker nog haffa åt mig sånt också på helgerna då vår pappa är hemma, men det är nog väldigt intensivt att ha två barn.

Man hinner inte göra något klart, hinner inte tänkka klart och ibland känns det inte som om tiden inte räcker till hur jag änn prioriterar. Jag borde göra något hela tiden, och det lungar inte riktigt ner sig på långa perioder ibland. och som nu te.x då jag prioriterar att blogga sålänge Vanessa sover och William är ute med pappa så hamnar man att göra det sista sen de somnat om man orkar kravla sig upp då eller ens är vaken. Ja, men ni kanske förstår. Det är nog mycket orkken också som inte finns.

Jag borde äta bättre och hälsosammare, borde röra på mig mer och ta hand om mig själv bla, bla, bla. ja, det borde jag. Men mina barn tar mer eller mindre all min energi för tillfället så det är nog en utmaning att tänkka på sig själv över huvudtaget. Har inte lagt en hår eller ansiktsmask på evigheter och jag är både frisör och kosmetolog. Nagellacket på fötterna borde kanske uppdateras från det halv flagnande från turkietsemestern, om nagellack bara inte tog så lång tid att torka.

Ibland blir jag så trött så jag bara finner allt lustigt. Det är bra att man kan skratta fast det är jobbigt, och jyst nu är det väldigt intensivt hos oss. William har ingen diagnos på något och jag misstänkker inte ens själv nån ADHD då han verkar kunna koncentrera sig bra ibland på saker han själv finner intressantta. Men, han är nog i det energiskaste laget, som borde få sockerintaget skärpt lite inom snarast för att se om det gör nån skillnad. Det att han är väldigt energisk har de både sakt från rådgivningen och så märker jag det då vi leker med andra som han är bekväm med.

Han är liksom en sån som man inte kan lämna obevakad i många minuter om du inte älskar att städa, och minnas att inte lämna fram något i en skål te.x som du inte vill ha innehållet utspritt överallt. Tillochmed då jag säger till på skarppen "Rör int!!" har han svårt att hejda sig. Han liksom känner på allt först och tänkker sen. Många "Oho" moments här jyst nu.

Och så har ju lillasyster börjat ställa sig upp och tagit de första stegen med lära gå vagnen. Så ni förstår att det går undan för henne också om dagarna. Och dessutom är hon väldigt ampper. Ampprare än sin bror var då han var mindre, och amprare än jag var då jag var liten enligt min mamma. Tillochmed ampprare än sin pappa som liten, så jag vet inte var det kommmer ifrån. Hon ser liksom till att göra så det skär i öronen på samtliga tills hon blir betjänad först eftersom ingen kan tänkka klart före det.

Ändå är dom våra fina speciella individer. Och tro mig, att jag aldrig skulle orkka med vad vardagen omsätter jyst nu om de var några andra. Sku dethär vara att jobb sku jag ha sagt upp mig för länge sedan, så är det bara. Denhär tiden är en tid vi försöker hitta på saker som underlättar, jag hinkkar i mig ändlöst med kaffe och sätter mina behov sist och vänttar på en smidigare morgondag. Inte bättre, bara smidigare. Ändå är troligen Vanessa inte vårt sista barn.

Jag kan alltså tänkka mig att komplicera mitt liv ytterligare?  Jo, det kan jag. Nån dag. Kan inte svara exakt på när och så planerat vill jag inte att vårt liv ska vara heller. William och Vanessa är födda relativt nära i ålder med 1 år och 10 månaders mellanrum och hur gamla de behöver vara måste vi helt enkelt känna efter. Då det känns som att vardagen löper smidigare och båda äldre barnen inte behöver hjälp med precis allt. Då i allafall William inte har blöijor mera, som vi redan är på god väg med. Då vi helt enkelt vill och orkkar med en bebis till. Men jyst nu känns det nog att det dröijer en tid med det. Måste verkligen lyfta på hatten åt de som orkkar med ett i året. Det har jag inte kapacitet till på några som helst grunder, och det är bra att veta var ens gränser går tycker jag.

Hoppas alltså att ni inte tycker att jag klankkar ner på barnen på nått sätt, jag ger er bara en ärlig inblick i hur vår vardag ser ut jyst nu. Jag är en av de personer som inte klarar av att bara försköna allt hela tiden. Då känns det som att jag bara ljuger och producerar en massa bullshit, och det tror jag ni inte vill, eller? Såna bloggar finns det ju ändå gott om så om man vill läsa mest bara positivt kan man ju söka upp en sådan.. This ain't it! Jag vill blogga ärligt om min version av familjelivet som om ni vill läsa det kan ni ju fortsätta.

Tack för att ni är många som gör det redan!

Ljust vardagsrum

Nåjaa, nu har vi fått vardagsrummet  tillbaka. Och det är verkligen ljusare i rummet sku jag säga.

 En fotovägg kom också upp som jag länge har planerat. Ignorera dock innehållet i ramarna. Ska framkalla lite foton så vi har något att sätta i dem.

På hyllan ovanför soffan ska det komma en familjebild i canvas är det tänkt. Annars är det nog rätt färdigt. Ville inte ha tibaks de gamla gardinstängerna då de gick över alla tre stora fönstren och hade det lite tungt  hur man än försökte. Istället kommer det varsin ny stång från de yttersta fönstren innåt mot mitten. Men börjar vara lite led panelgardiner. Istället tänker jag mig några rätt så ljusa och genomskinliga vanliga gadiner vid sidorna. Vi får se.

 Mycket mera möjligheter att förnya med färger nu i  allafall  tycker jag då det mörklila inte dominerar längre. Och somsagt är vi väldigt nöjda med kalklitiren.

Ha en underbar lördag! <3

Bugaboo Donkey vs. Bumbleride indie twin

Slänger in ett inlägg här om vagnbytet som inträffade i början av veckan.. Jag har blivit bugaboo frälst.. =) Funderade nog lite på denna vagn innan det blev bumbleride indie twin vagnen då vi förberedde för lillasysters ankomst, men trodde inte på bugaboon i terrängen här. Det har nu bevisats mig vara fel. Den servar våra behov alldeles utmärkt, överallt helt enkelt. Och det är givetvis en Bugaboo Donkey jag menar.

Dethär tyckte jag om Bumbleride indie twin vagnen:

Det bästa med den var:

- Stadig och lätta att köra, svänger bra.
- Bra bredd då vi kom igenom på de flesta ställen (Förutom i Turkiet då de har smalare standardmått på dörrar där).
- Rymlig varukorg (om änn ganska så smal öppning till den).
- Lätt att fälla ihop den och veckla ut den igen
- Bra längd på fotstöden för barn upp till ca 1 meter långa (William som ligger över kurvan i längd rymttes bra upp till 3 år.

Det som kunde förbättras:

- Spännremmarna  som håller upp ryggstödet! Det var faktiskt jättekrångligt ibland att få ner Williams ryggstöd om han somnat då han låg med sin tyngd mot låset. man ville inte riktigt få upp det utan att trycka med våld. Och samma sak då det sku fällas upp. det var jättekrångligt att försöka hålla emot ryggstödet samtidigt som man ska försöka spänna remmen och jag ville aldrig få ryggstödet tillräckligt upprätt.

- Öppningen till varukorgen var nog nästan för smal, så den blev opraktisk. Då jag te.x hade med mig systemkameran gick den inte genom öppningen fast den i övrigt rymms i korgen. Bara en sån sak,  man kan ju alltid sätta in från sidorna, men överlag tycker jag den borde gå att fixa nån centtimeter bredare i allafall.

- Att det inte går att ta loss sitsarna och vända väg på dem. Tja, det har väl mest att göra med val av vagn, men det har jag velat göra många gånger och inte kunnat. Sedan bebisen växer ur liggdelen är dom fortfarande så små så det vore praktiskare att kunna titta på dem tills de somnat. Nu när Vanessa är större och vi är istan te.x är det bättre om hon är vänd mot mig och ser var jag är hela tiden, eftersom hon lätt blir missnöjd annars.


Till nu vår nya Bugaboo Donkey:

   Min drömvagn verkligen! 

Fördelarna med denna vagn är:

-Att man kan förminska den till en enkelvagn med varukorg för att göra det smidigare och praktiskare de gånger man har med sig ett barn. 
- Att man kan vända sitsarna
- Att det är enkelt att få sitsen till liggläge utan remmar och dessutom väldigt upprätt, vilket båda uppskattar.
- Lättåtkomlig varukorg
-Att den bara i alla kategorier är så fruktansvärt praktisk. Kan tänkka mig att den är en dröm att resa med. 
- Att det enkelt och rätt förmånligt går att byta suflettyg och sittdynor te.x om man vill förnya vagnen. Det finns loppis sidor där andra som också relativt ofta tröttnar säljer saker i hyfsat skick så  det är verkligen annat än de flesta vagnar har att erbjuda. Och kul för denhär barnvagnsnörden. =)


Det som kunde förbättras:

-Känns lite jobbigt att fälla ihop den. Vet faktiskt inte om det ens går med sitsarna på, och då blir det ju rätt många skeden att först plocka bort sitsarna och sen fälla ihop hjulen. Jag vet alltså hur man ska göra, men det känns ändå lite krångligt att få ihop den. Plus att den ju tar lite mera rum i bilen med sitsarna bortplockade.


Det som var avgörande för bytet:

-Att sitsarna gick att vända
-Att den gick att förminska i bredd
-Att det smidigt går att byta från sitt till liggläge utan krångliga remmar.
samt att varukorgen var bättre på denhär.


Är desutom väligt nöjd med att sälja den på Tori.fi där jag hittade en köpare som kom halvvägs efter den. Fick 2/3 av priset som jag önskade utan konstigheter så båda är nöjda hoppas jag.


Jaja.. Nu ska jag och Vanessa iväg och handla och hämtta hem de sista reservdelarna till den så då är den som den ska vara.  Det är fredag och helg på intågande och imorgon blir det  att svepa ihop en kladdkaka och kaffebesök på eftermiddagen, Lovely!

Vardags bergochdalbanan

Äntligen är morgonbestyren färdiga. Det går lite på räls detdär numera, Vakna, byta blöijor och kalsonger åt William under pyjamasen, göra frukkost medan man får muta och muta lillasyster att inte använda sina högsta decibeller, ger upp och sätter henne i bärsele, dukar fram, William applåderar belåtet åt sig själv för att ha varit på pottan, tömmer och tvättar ur potta, tar fram klistermarken och irriterar mig på Williams beslutsågerst tills han valt ett att klistra på sin pott-tavla,

matar Vanessa och påminner William om att äta. Sen då de är klara kan man ju tänkka sig att jag själv sku hinna slänga i mig nåt men nej, like clockwerk Nr.2 på G för båda, (medan William har kalsonger och ibland godkänner att bli hänvisad til pottan och ibland inte), röjer undan det och sätter mig för att insupa mitt kalla kaffe och degiga bröd. Same story every day, the glorius life of a mom. Men sist jag var till stan hittade jag en sånhär, bra investering kan jag tycka.

Påtal om frukkost är denhär något av det godaste jag smakat pålänge. Liten sockerråtta som jag är älskar jag Valios uuniomena joghurt som jag helst äter med något knaprigt musli, men eftersom jag försökt avvänja mig ifrån det överdrivna sockerintaget har jag bojkottat den och kört med naturell yoghurt istället. Denhär var dock helt okej balanserat näringsmässigt tyckte jag. dubbbelt mera proteiner än kolhydrater och så har jag en näve Kellogs granola musli till. Nomnom. =)

Livet känns verkligen som en bergochdalbana jyst nu. Eller det är en konstant humörs-berochdalbana i mitt huvud. Barnen är i olika trots och växfaser och kräver total uppmärksamhet HELA tiden. (bara sålänge jag skrivit dethär har William rivit ur varenda kudde ur soffan och hoppat i den samt klättrat i kylskåpet för att ta sin mjölk och ligger nu på golvet och trotsar för att han inte får några angry birds kex.. Och där puttade han omkull sin lillasyster också, suck!) Det senaste nytt är INGEN får rätta honom."Vill dy ha liiti appelsiin juice?" W: "Nee. SAFT!! int hädee" "hitt er saft.. sama som vi bruka drick" W: "Nee naa appelsin, JA VILL HA SAFT!!"  "tokodee röö saft" W: "Ne, gul!!" (suuuck!!) "look mister! hitt er gul appelsin saft, hä heitär ba appelsin.. entå sama som vi bruk drick..." "hitt er saft, drick ny" W: "Nee appelsin, hitt e saft.."

Har minst 50% grått hår på kommande..

Samtidigt är Vanessa den största dramaqueenen världen har skådat som inte drar sig för att klämma i  med ljud då livet går mot hennes önskningar. Speciellt roligt är det ju då man äter nånstans med annat folk då hon tar i så det låter som om någon gör henne illa för att hon inte fick sin mjölk tillräckligt fort. 

Håhhååjaa.. intensivan tid vi lever i.. Tycker nog att mina barn är världen bästa och så, men samtidigt hoppas jag att jag sku få tänkka färdigt ibland också.. Igår krävde jag lite organiserinstid, vilket ganska enkelt är ett par timmar då jag får organisera ostört med två lediga händer ett par timmar och damn vad jag kan hinna på det numera. Städade hjälpköket och tvätthörnan och hallen och tog en kaffe för mig själv till ett Dr. phil avsnitt. Och bara lyssnade på tystnaden.

Samtidigt som de kräver mycket vill jag själv också mycket. Har den senaste tiden målat om i halva huset, bytt syskonvagn (mer om det kommer snart) och allt bara hopar sig i huset tycker jag. Nu behöver vi tagga ner lite och bara vara. Men mycket har vi ju flytt huset också för att  hämtta lite krafter av de närmast lidande kan man säga. Varit mycket med mommo, fammo har skött lite nån dag så jag fått nått gjort och William har balat lite med moffa.

Under tiden har jag och Vanessa sett på kalvarna.

Och skuttat i skogen bakom föuset för att få damen att sova.

Midsommaren firades på villan med mommo, fammo, faffa och Miikis mommo och moffa. Vi åt inne i det kassa vädret och till efterrätt hade jag bakat en vitchokladkladdkaka som vi åt med grädde och färska jordgubbar. Smakade verkligen sommar.

 Och så fick Miiki fixat en kontakt som är solpaneldriven så vi kan ha en lamppa eller två i villan.

Vi stannade en till natt och dammsugade lite i båda villorna medan Vanessa sov och William och Miiki tog en runda hem för att hämtta allt det vi glömde.  =)

Här sover vi. William sover i en soffa svängd mot vår säng så han inte trillar ur, och åt vanessa hämttade vi en resesäng. Fast hon fick i medeltal 16 myggbet över hela ansiktet så tills nästa gång måste vi ha med ett myggnät att sätta över sängen.

Där trivdes hon i en ärvd slattrig body av William och som tur blev det ju lite varmare väder så man kunde skala av alla onödiga lager kläder.

Även William hade klädsel i skick för villaliv. =)

Igår tog vi en kaffe med Jannina och barnen. Det var lite regnigt till först, men sen kunde vi gå ut och studsa lite. William älskar att vara med äldre barn än han själv är så han trivs alltid med Isac och Casper och ska göra allt lika. =)

Nu blir jag snart GALEN av Willliams energi så vi ska leka av oss lite på Maxifun med mina kusiner Ida och Isak idag. HA en bra och fridfull dag! =)

Början av sommaren

Ja, vad annat skoj har vi haft för oss då de senaste veckorna?  Det var Truck meet i Purmo förra helgen där Skuthällas åkeri var med även i år. En väldans massa putsande och fejande med bilen kvällen innan som alltid, men fin blev den ju och vädret var väl okej kan vi konstatera då det började störtregna endast de sista två timmarna av eventet så vi fick fly in i hytten med barnen. Men vi hann se de flesta bilar och traktorer så vi var nöjda. William såg förundrat på med stora ögon då någon körde med motorcyckel in i en metallboll och bilarna som driftade.

Han hittade även en traktor i passande storlek som han vägrade kliva av. =) På söndagen var det traktorpulling i forsby som vi också hade planerat att närvara på då vi sett på traktorpulling på youtube hela vinttern, men eftersom det blåste något fruktansvärt och hotade med att börja regna hela förmiddagen så var det nog inget bra koncept med riktigt små barn ifall det sku ha börjat regna då det inte finns något tak att ställa sig under. Barnen får ju heller inte så mycket ut av det om det är såpass ödigt väder så vi vågade inte chansa på att betala in oss och vara tvugna att fly därifrån en halvtimme senare. Jättetråkigt då det var något som William sku ha älskat så det lämnade väl lite och harma för denhär sommaren. Barnen som hade fått Valtra T-shirts av fammo och allt. Nåh, nya tag nästa sommar. 

Sen har vi flytt fältet till grannarnas då barnen klättrat på väggarna. Tandsprickning och trots deluxe. No more words needed. *Puh* =) Och värmen som aldrig ville infinna sig ens lite. No er hä uuslit tå a måst ha stoppakläädä i juni.

Moster fick lite hålligång på sin lediga dag och vi gjorde premiär på Touhutalo i kokkola. 

Först rutschade William i famnen på Mosti, och sen höll han i handen och rutschade brevid tills han tillsist vågade själv. Och så det barnet lös av stolthet. =)   

 

Sen vågade Vanessa också. Funderade nog lite före om hon sku få nån trauma då jag först rutschade med henne, men hon bara kiknade av skratt och ville som alltid göra lika som sin bror.

 Fast på babysidan var det också skoj.

Superbra åt en spädis som tränar balansen. Finns alla möjliga saker att dra sig upp mot. Och som hon

älskade bollhavet. Där stånkkade hon på ett bra tag utan att gnälla en enda gång, vilket är rätt så bra för denna annars minst sagt amppra dam. =)

William tyckte också om allt iprincip då vi inte orkat ta oss dit tidigare med honom då han var mindre. Kändes som att det var lite svårt då de finns så mycket barn i olika åldrar som härjar på då dom kanske inte tar hänsyn till de som är mindre, men denna gång var det bara två andra familjer än vi som lekte så vi hade stället nästan för oss själva de sista två timmarna. 

 Tack för denna gång touhutalo! Vi kommer definitivt snart tillbaka.

Och så hämttade vi ett par blommamplar från Österbackas trädgård i Kortjärvi som vi gör varje sommar. Med oss följde också smultronplanttor, myntta och citronmeliss. 

Nu har vi alltså ett litet smultronland att plundra i sommar. William är med och vattnar entusiastiskt så får se om de hålls i liv. I dom små plåtkrukorna är det tänkt att vi ska så alla möjliga från som kommer emot i vardagen. Paprikafrön, linfrön och chiafrön ska vi börja med. Bara för att se vad det blir för groddar.  =)

Och så hade Vanessa sandlådepremiär. Konstig konsistens på sanden, men roligt att gräva.

Vi har infört ett pottsystem åt William som börjar fungera riktigt bra. Mer om det kommer i ett eget inlägg om vad vi gjort och hur det gått. Dusty och traktortarror tycks kunna muta fram vad som hälst tydligen. =)

Och villasäsongen äro öppnad med en första övernattning i helgen.

Vi och mommo for dit redan på dagen då det oftast är en hel del att göra innan man kan bosätta sig efter vinttern. Egentligen hade vi inte planerat att sova där då genast, men eftersom vi ändå sku till Kaustby och införskaffa resesäng åt Vanessa att sova i så tog vi ett varv via halpa-halli och skaffade diverse förnödenheter för att klara oss. Spontana saker livar upp vardagen som lätt blir för tråkig för oss jyst nu. Willam hade ju inte så många uppsättningar kläder med, som klottar ner sig mest så köpte en vårdräkt åt honom för typ 34,90€ och den var jättebra. Lite stor ännu kanske men jättebra då vi bara har en vårhalare som är smutsig konstant. För övrigt tycker jag att Halpa-hallis sortiment i kaustby är mycket bättre än i de större städerna. Var precis dit i kokkola och hittade inget i klädväg, men från kaustby fann vi en massa reakläder. Som strumpbyxor åt båda att ha under ytterkläderna för ca 4€/st. Och några rosa bodyn att ha som kontrast till en del gröna kläder te.x ur Williams urväxta gömmor. Så nu har hon också kläder en bra tid frammåt. =)

Hur kan man inte övernatta när man väl kommit in i villakänslan?  Och till helgen är det ju midsommar så då blir det repris. Vi sov ju inte en enda natt ifjol då jag var höggravid, William var överallt och kunde inte släppas med en blicken ens en kort stund och vår mommo hade opererat foten, så inte de bästa förutsättningarna. Men nu ska vi nog vara. Så fort det blir bra väder ska vi släppa allt och dra till sjön så långt det bara går, speciellt om det blir någon "helleviikko" så fläktar det skönt från havet. Vanessa har inte sovit så lång stäcka som hon gjorde där pålänge heller så villan för hela slantten i sommar.

Vår pappa fick också feelis fast han kom sent på fredagskvällen, och så säkert sku hem fort och göra någon nytta. Men istället vände de båten och drog till sjöss med ett kastspö. Först hade William min gamla flytväst fast den är lite för stor änn, och så hittade miiki en annan sa han lyckligt, utan att inse att den ska va på hunden och handtaget på ryggen. =) Oh well, vi måste skaffa en mindre åt William så kan de fiska hur mycket de vill.

Sen blev det lite strandtalko för att få upp vassen, ochh fin sand kom fram i bottnen så bara solen sku värma lite så vattnet inte är iskallt så kan vi börja bada. Nån bastu blev det inte heller denhär gången då Miiki kom så sent och vi hade så mycket att göra i Villorna för att fö ut råheten och kunna sova gott.

Nu har vi både kaffekokare och micro till förfogande som fungerar med solpanelen. eventuellt en mindre dammsugare eller nåt kan också funkka upp till 700 vatt. Och en gasdriven spis med ugn, så helt beboeligt sku jag säga. Vi har ju varken el eller vatten så det är också rätt kul ibland att hitta andra lösningar the old fashion way.

Här hemma fick Miiki feelis och steg upp med Vanessa och gjorde frukkost pannkakor medan jag och William ännu sov. Inte mig emot. Borde dock börja äta lite "renare" och ta tag i kosten på allvar för att få sprätt på gravidkilona, men känns som att det är stressigt jämt och allt ska gå så himla snabbt hela tiden. Känns som att hälsosam kost måste planeras och förberedas så mycket, vilket jag egentligen inte har tid till. Men har målat klart på nedre våningen nu ska ska pausa lite och göra annat en stund innan det blir att ta tag i hallen på vinden som också ska grundmålas och kalklitiras.

Och så hade svärisarna 30årig bröllopsdagsmiddag på gården. Bara med familjen med lite kött, potatis och surprise plättar! =) blev verkligen pannkakor på plättar denhär dagen men sommar smakar det allt med färska jordgubbar och körsbär. Det vrålsnygga bordet och bänkkarna som mannen gjort invigdes också.

I skrivande stund har jag precis börja möblera tillbaka vardagsrummet, eller i allafall flyttade vi tillbaka sakerna som stod i lekrummet så det inte gick att gå in och leka, och vilken lycka! =) om änn ett ostädat rörigt sådant men de har lekt där hela förmiddagen medan jag har försökt avlägsna målartejp i de övriga hörn av rummmet.

Nu blir det sen lunch och sedan ska Vanessa och jag handla mat då Miiki kommer. Han har något konstigt skift pågång denhär veckan och börjar typ 5 och slutar 14:30, så lite tidigare än vanligt slipper vi iväg.