Om att störa sig på andras lycka i sociala medier

Kom att tänkka på något jag snubblat över mycket nu här senast och fått lite fyllnad av.  Inte på att andra är positiva eller har intressen utan de som orkar gnälla om det. 

Okej, Junior VM i hockey var igång och Facebook fylldes som vanligt med diverse statusuppdateringar om matcherna. "Vad förbannat störande tyckte tydligen fler jag känner via facebook" Varför då frågar jag? 

Jag tittar själv inte på hockey för att jag inte orkar lägga energi på det. Det är inget större intresse för mig så jag har helt enkelt annat för mig. Men visst i helgoland tyckte jag att det var roligt att Finland vann VM guld!! Sen kommer nån bara å "Didn't watch, Don't care".. Okej. men scrolla förbi de statusarna då. Är hela nätet fyllt med VM statusar som du inte orkar läsa, här är ett råd: Stäng av datorn och gör något annat? Finns säkert nåt du kan ägna tid åt istället? För jag förstår de som passionerat är med och gillar hockey som går bananas då vi faktiskt vinner. De är ju inte så jätteofta om ni tänker efter. Varför låter man inte de som gläds över det göra det då? 

Eller de som inte orkar se mera bilder på nåns barn eller hundar etc. Ta bort dem ur flödet då? Problem solved! Tillochmed årsresuméer är heller ej alla i smaken och kan låtas bli att klicka på.. Nån laddar upp för mycket om träning, kost, C9, sina outfits eller vad som helst. Och suck och gnäll, vem orkar nu läsa om det?

Har ni nångång tänkt på att det finns bloggare och folk överlag på alla sociala medier som skriver och dokumenterar sitt liv utan att bry sig det minsta om jyst DU tycker att det är inressant? 

Och jyst dethär är det som JAG älskar med folk. Jaha, han gillar tydligen hockey MYCKET! =), Hennes passion är träning och hälsosamma recept en annans kanske mode eller både och, va kul! Det säger mig något om människan. Hon gillar sina hundar och han mårar mest på hela tiden på jordbruket eller vad det nu kan vara. Eller någon som besökt nån spännande plats dit jag antagligen aldrig kommer att komma under min livstid. 

Alltså det är ju dethär som BERIKAR oss? Fyfeen, så tråkig cybervärlden sku vara annars, eller? Och det komiska är då jag tänker efter att inte alltid men ofta, kommer det från såna människor som jag inte vet nånting om alls nästan annat än vad de heter. Då frågar jag mig vad ni själv isåfall bidrar med? Vad gör dig intressant? eller är det bara sånt som intresserar dig som duger att skrivas om på nätet? 

Jag VILL faktiskt läsa om dina barn, hundar, träning, hockey, vad du gjort det senaste året eller vad det nu kan vara för det är det jag minns DIG för. Ett litet face på nätet får så mycket mer innehåll med sånt. Och fast jag sku se nåns vardagsbilder VARJE dag sku jag bara känna att jag är mer uppdaterad i den människans liv. Är det sen något som jag tröttnar på får jag helt enkelt bort det från mina internetkretsar. Live and let liv! Dethär är 2016 nu gott folk. 

Folk gillar att uppdatera sociala medier. Det är inte för att man själv ska göra sig till något och synas och höras, det är mer som en gest. En glimt av mitt liv, varsågod. Får jag se vad du gör eller hur ni har det? Om inte, är det också okej. Alla behöver inte vara lika crazy på att blogga, instagramma eller facebooka men låt de som vill göra det. För denhär hemmamamma kan det vissa dagar rent av vara mina små små egna pauser då jag får socialisera mig med andra vuxna. Det är rätt jobbigt att ränna på med 2 kids överallt, men med sociala medier kan man ju iallafall virtuellt sända omtanke, gratta någon, glädas med någon det gått bra för eller annars bara fördriva tiden med något trevligt. 

Eller så kan man nätmobba, håna, pika, sucka över andras trååhååkiga kommentarer som om ens egna värderingar och ens egen tid är det enda som räknas. Eller så kan man ju för allt i världen låta bli!

 

"Vart så störd så ja måsta ba skriv" hör jag ofta, och jag tror jag också har suckat mitt genom åren om alltmöjligt. Men nästa gång försök att låta bli. Jyst try! Jag vet att det är svårt men jag blir lika jäkla "störd" på ditt gnäll som du blir om det som skrivits.  Även om jag har en neutral ställning till båda sidorna då, eller rentav håller med om det som pikas. Kanske jag blir mer störd på gnället faktiskt eftersom jag tycker att alla får uttrycka sig i sociala medier, men att man kan försöka ha respekt. Så hur sku det vara om vi sku låta var och en göra det som ger dem innehåll i livet och dela med sig av det? Om det sen stör, se på något annat, men irritera dig inte på andras lycka. 

Nu menar jag inte sådär live i alla sammanhang. Speciellt vi kvinns skvallrar oändligt. =) Och jag kan inte tänka mig en bättre eftermiddag än en kaffekopp, en god vän och lite smaskigt skvaller. Om man publicerar något på nätet får det analyseras tycker jag, för då skriver man ju också åt allmänheten. Jag tycker väl bara att man kunde ha förståelse för att det någon skriver är viktigt för dem och inte bara "slut nu ti skriv om häde hockey, vädri" eller vad det nu kan vara. Lika bra kan ju du också låta bli? Och sålänge varar ändå inte nyheter på nätet. Imorgon är det gårdagens tidning och ditt flöde kanske behagar dig bättre. 

Vad tycker ni därute? Är det okej eller inte okej att sucka högt över det andra delar med sig av i sociala medier?

När en mamma inte kan påverka framtiden

Det är tyst i huset. Alla andra sover, men jag kan inte riktigt hitta någon sömn. Har för många tankar som snurrar. Det har varit tyst här i en tid nu. Jag har behövt fundera. På livet och vår framtid i allmänhet, men främst då vad gäller mina eventuella studier. Jag har tagit reda på ungefär vilka tider skolan är, vilka tider skiften på sjukhusen är och hur vi skulle få allting att fungera rent praktiskt.. Och vi har nu kommit fram till att jag inte ska söka in trots allt.

Det känns.. Piss, faktiskt. Jag skulle ha så otroligt mycket att ge av mig själv till dethär jobbet tycker jag själv. Jag sku träffa så otroligt mycket intressantta människor, och efter att jag försökt lägga mig in i alla aspekter av jobbet som barnmorska finns det inget som sku skrämma mig riktigt. Det är mycket ansvar och sådär, och allt slutar ju inte alltid lyckligt även om man skulle önska det, men jag tror att det är något av de mest belönande jobben som finns. Jag var så iver att börja studera.. sku nästan ha kunnat börja direkt (även om jag förståss inte vet om jag ens sku ha kommit in), men tanken på att jag inte kommer att få jobba med dethär har inte varit lätt att slå bort.

Såhär är det, att skolan börjar 8:30, vilket betyder att jag måste startta och barnen ska vara på dagis kl.7. Sen de fulla skoldagar jag sku ha skulle väl sluta kl 16, alltså sku jag inte vara hemma förrän 17:30, och då sku nån annan behöva hämta dem. Miiki kan variera sina jobbtider lite, alltså börja nån timme senare än 6-7, och sluta tidigare om han börjar tidigare för att hämtta. Men på hans kontrakt står 10h/dag som arbetsledare, så det är ju lite knepigt att komma runt. Sen har vi ju fammon som är hemma dagtid, men jobbar tidigt om morgnen och igen ca 16:30 nån timme så då måste Miiki hinna hem om inte jag gör det. Och så här ju mommo hemma på heltid också. Skolscheman varierar ju så det sku ju säkert inte alltid vara fulla dagar 5 dagari veckan, men sen är praktiken ju i skifte..

Morgonskiftet börjar 7, och jag borde åka 6.15 för att hinna fram och byta om och sånt, så det är rätt tidigt att föra till dagis. Ibland kan ju Miiki kanske börja lite senare, men jag sku då vara hemma kl.16. Om jag har kvällsskift börjar jag ju på eftermiddagen och kan föra barnen senare, och Miiki sku då kunna hämtta, så det funkkar ju bättre, men om jag försöker få mycket kvällsskift ser jag ju inte barnen alls typ, så det vill man ju inte ha mer än lagom heller. Nattskiften är ju bra då jag är hemma på dagen och kvällen, beroende på när jag ska sova förståss och vilket skift jag har haft innan, men det slutar också först 7.15 Vilket gör att klockan är 8 innan jag är hemma och barnen kan inte sova ensamma. Fammo jobbar morgon, och att tvinga hit mama till typ 6 är inte heller så optimalt. Hon reser ju ibland även om hon säkert sku bidra med sin tid då hon är hemma, men det sku nog har blivit ett enda pusslade förståss. Obekväma tider, men såhär långt sku jag själv vara villig att försöka. Jobbet sku ge mig mer än vad det tar, men det vet jag ju inte om mina närmaste sen sku hålla med om. Men.. det går ju inte annat än att försöka då det är barn med i bilden. Man kan ju alltid sluta då ifall det verkligen blir för jobbigt för alla.

Det som sätter mest käppar i hjulen är det faktum att William börjar skolan innan jag är klar med mina studier i såfall. Jag hinner gå 3 år av utbildningen innan han ska till skolan som börjar 8:30. Skolskjutsen kommer tidigast 8 kanske, och jag sku inte kunna vara hemma till 8 oberoende av om jag har skola eller praktik. Ifall då inte skolan börjar senare, eller jag har ett kvälsskift. Så det är ju kanske mer sällan en som regel. Jag kan inte kräva av någon annan att komma hit till 6:15 så jag kan gå till mitt morgonskift och ställa iordning William för skolan. Eller för att jag inte hinner om jag jobbar natt. Ibland kan ju Miiki kanske justera, men inte varje gång jag har morgon eller natt. Och då slutar han sent isåfall. Vet faktiskt inte om han ens får göra det då det väl står att han ska börja 6-7 så då blir det en massa krångel för dem också. Och barnen är ju inte på det bästa humöret om morgnarna, så sku nog inte lita på att det sku vara något lyckat koncept. Dessutom är det ju mer eller mindre hela lågstadiet det är frågan om.. Och sen går Vanessa två år efter det i skolan också.. Och de slutar ju då 12.30 och vissa dagar 14? eller något sånt.. Dessutom är det ju på tapeten med skolstängningar hit och dit, så inget vet väl riktigt förtillfället om dom kommer att gå i den skola vi vet av nu, och vilka tider det då rör sig om ifall de ska längre bort.

Har funderat massor på dethär med systemet överlag och hur det är tänkt att man omöjligt ska kunna jobba från kl.7 då alla skolor börjar mellan 8 och 9. Ändå finns det väl fler jobb som börjar kl.7 än senare har jag för mig. Miiki sa te.x att han inte kan komma på något jobb över huvudtaget som han ens kunde byta till som sku börja senare än 7 i hans branch. Vilket betyder att jag inte kan jobba från den tiden då någonsin, typ. Måste nu hitta nått jobb som börjar tidigast 8:30, då ingen annan kan vara hemma innan barnen ska till skolan. Det finns väl nånslags förisar och eftisar i vissa kommuner, men det kan vi ju inte riktigt förlita oss på heller, och det är väl bara de första åren. Tur i oturen att jag inte studerade dethär efter min första yrkesutbildning, då jag ganska säkert inte sku ha funderat över hur vi ska göra med våra framtida barns skolgång. Verkar inte vara möjligt om vi inte skiftar båda två och får skiften att passa ihop någorlunda och sku bo i kokkola.. Men det är ju inte heller så vidare realistiskt med ganska så nytt hus och en fastanställning så.. Verkar nog få ge upp denhär drömmen..

Och så var det ju dethär med att vi inte är färdiga med barn här i livet ännu. Vet faktiskt inte om det finns så många som skiftesjobbar med fler än ett eller två barn och hur dom får det att funkka i praktiken. Då sku det vara ännu fler osäkra skolmorgnar med både dagis och skolbarn, så att.. Om jag måste välja mellan karriären eller att vi kan göra vår familj till det vi vill att den ska vara så är det inte riktigt värt det heller. Man kan ju inte vara överallt, eller göra allt, så ibland måste man välja. Family first! <3

Men det är ändå jättejobbigt! för jag ville ju så innerligt, och får fortfarnade lite ångerst då jag tänker på att jag inte får jobba med det jag helst av allt vill göra. Ni som är barnmorskor gör ett superjobb, verkligen! Ni som läser förstår säkert hur kämppigt det är att få ihop det med familjeliv och dethär jobbet, men ni är så otroligt lyckligt lottade! Ni klockar in i era skift utan att veta vad de innehåller. Ni får bevittna obeskrivlig glädje och lycka, men också stark sorg och förtvivlan. I helhet tror jag är lyckan vinner ändå.. Och allt dethär är SÅ ÄKTA! Även då allt är bra och så normalt som man kan komma är det äkta. Smärta, lycka, hormoner och allt man kan tänkka sig i ett. Det slår alla kontorsjobb i världen, om man då ska jobba dygnets alla olika timmar.

Vad ska vi alltså göra nu? Har uppriktigt sakt inte nån aning alls.. Barnen är fortfarande för små för att börja dagis NU, tycker jag. Men nästa höst närmar ju sig också snabbt, och det är ju svårt att leta nått jobb till det ännu. Och så sku jag väl vilja att vi sku få nån slags mjuk start då vi väl börjar, så ja vet inte.. Kanske det sku räcka med ett halvtidsjobb nuförst eller inhopp. Frisör kan jag nog erkänna att inte är min grej. klipper fortfarande regelbundet här hemma, men mest bekantta. Men att ha det som heltidsjobb är nog inte för mig. Som kosmetolog sku jag kunna tänkka mig att jobba som anställd. Är inte vidare sugen på att startta nått eget, men de flesta anställningarna kräver nån tilläggsskolning, som jag då iofs kan göra men, men.. de börjar nog också många kl.8 och som anställd kan jag ju inte välja det.

Och fast vi vet att vi inte är färdiga med barnafödandet, så har väl ingen av oss någon obotlig längtan efter en till spädbarnsperiod sådär nu direkt. Vanessa är fortfarande så liten och fastklistrad i mig, så vi inte vågar tänkka oss att utmana ödet något vidare. =) Fast då tycker jag ju att William är ganska stor och duktig som alldeles snart fyller 3 så två år te.x från nu gör ganska mycket. Å andra sidan kan det ju vara bättre att man söker jobb sådär påriktit, sen då man vet att det inte blir fler barn och man kan helhjärttat koncentrera sig på att hitta ett jobb som man kan tänkka sig att göra resten av det arbetande livet, eller i allafall tills sista kotten klarar sig själv efter skolan. =) Ekonomiskt är det väl mest en fråga om att ha det mer eller mindre bekvämt nu sådär tillsvidare. Och ifall man vill eller inte vill sätta barnen på dagis för att jobba.. William sku eventuellt behöva minimitid i dagis ändå oberoende av vad vi gör. Nån dag bara, halvdagar eller vad som helst så han också kan få lite mer program om dagarna än det jag kan erbjuda en uttråkad snart 3-åring.

Inga enkla frågor dethär. Men jag har väl ett öppet sinne för allt.. Kanske jag hittar nåt intressant jobb, kanske vi tuffar på som tidigare, eller kanske babyfebern lägger sig i sinnom tid änn engång över detta hus, den som lever får se.. Jyst nu pushar jag inte åt något håll alls. Hoppas att ödet väljet det åt mig denhär gången och tills dess så är jag bara. Det är väl värst att inte riktigt veta vad jag ska göra av mig själv.. Hur blir det bäst för oss? Ska jag jobba eller vara hemma för barnen? Vill jag så desperat jobba jyst nu? Men orkkar eller vill vi ha fler barn nu innan jag isåfall återvänder till arbetslivet? Blir det bättre med större hopp i åldersskillnad om man ändå måste slänga sig in i det sen? Då vi inte riktigt har nått klart antal på hur många familjemedlemmar denhär familjen ska ha. Vi litar bara på att vi vet då vi vet det. Okej, fler än fyra barn blir det inte, då jag tycker att alla ska ha egna rum, men om det är nått jag har lärt mig om föräldraskapet är det att man inte kan bestämma sånt på rak arm innan man bara vet liksom. Jyst nu vet vi inte.

Jag vill ju ändå kunna se tillbaka på denhär tiden och tycka att vi gjorde det som blev bäst för alla.. Om jag bara visste vad det var..

Om framtiden och studier och sånt

Blev en bloggfri vecka. Har haft mycket tankar och funderingar att redan ut så behövde lite ledigt från allt annat.

Och Tack! för all feedback om barnmorskestudier, både här på bloggen och på facebook. + att jag haft kontakt med en bekant som har gjort dethär förr, och jo.. Jag måste faktiskt överväga att INTE ge upp denhär drömmen direkt.

Japp, det kan mycket väl vara att jag spenderar otaliga timmar och kilometrar efter riksåttan från nästa höst. Livet som studerande (och pendlande) tvåbarnsmor sku säkert inte bli lätt. Mer orgniserad och rutinerad tror jag absolut om alla ska hinna i tid, men det ÄR en möjlighet. För det finns faktiskt folk som bor mycket längre bort och inte har möjlighet att flytta för de studier de önskar, så för en utbildning som förhoppningsvis leder till drömjobbet så.. vad gör man inte? =) Och praktiken kan man ju då avlägga i kokkola te.x.

Har ganska mycket mer motivation till att studera nu också känner jag, allt i läroplanen lät ju intressant. Bra det, för tror det kommer att behövas mycket av den varan i min eventuella framtid. =) Men om jag sku börja med att söka nu först, och hoppas på att jag kommer in! Gemensam ansökning kan väl lämnas in från februari nångång, urvalsprovet är i maj och beskedet kommer väl sen under sommaren.

 Bild

Det kommer inte att bli lätt hur jag än får ordnat det om jag får en stuideplats. Det kommer att kräva mer av både mannen, fammo, faffa, mommo och moffa för att dethär ska gå vägen för mig, men om det gör det blir jag nog världens lyckligaste. =) Andra har ju gjort det innan fastän dom har barn, så antar att det på nått vis är möjligt. Och de närmaste var nog peppande då jag började prata om dethär. Alla tyckte kanske inte att det var en superidé tillföst. Och det har krävts en massa gemensamma funderingar med mannen om hur framtiden med en skiftesarbetande skulle bli och hur vi skulle ordna allt det praktiska (för att inte tala om ekonomin).  Men tror nog att det sku kunna bli rätt bra ändå om man kan planera och försöka prioritera tid tillsammans. Framförallt det att han kan jobba mot samma mål för att jag ska uppnå dethär känns ovärderligt! Att vi båda kan sammarbeta för att få allt att gå ihop är egentligen den enda vägen. Jag varken kan eller har rätt att göra dethär själv sen barnen finns, så jag kommer alltid att vara tacksam för att vi kunde prioritera min karriär nu. If there's a will there is a way! <3

Nu kan jag återvända till vardagen då vi bestämt att jag ska söka in. Blir alltid sånt stressbomb när det gäller sånthär, och har beslutsångerst delux. Främst förståss då barnen är med i bilden med dagisstart och allt sånt, men tror nog att det blir bra på nått sätt. Kommer att vara lång väntan till sommaren säger jag bara. =)

Tills dess har jag hittat en ny favoritserie på youtube som heter "The midwives" och går igenom barnmorskans arbete ganska bra. Om hur studeranden lär sig, om hemmaförlossningar och traumautbildade barnmorskor som de som behöver pratar med innan förlossningen. Väldigt intressant!

Bild 

Ikväll ska jag iväg på middag med några andra mammor. Några nya ansikten är också på kommande så det är ju alltid roligt, då jag i allafall inte känner dem alla så bra sen innan. Nu ska vi fixa ihop nån sen lunch tror jag. Vanessa har varit ganska varm i pannan från och till hela dagen så hoppas det inte blir nån ihållande feber.

Drömmen som kom för sent

Har du någonsin funderat på var du skulle vara om du inte var där du är idag? Vad skulle du ha studerat? Vad skulle du ha jobbat med och sku någonting annat i livet vara annorlunda? Visste du som 15 åring då du stod med avgångsbetyget i handen vart det var du ville komma i framtiden? Eller har du kanske rent av bytt riktning redan från din första plan för vad du skulle bli som stor? Ångrar du vilken väg du valde eller lever du helt och fullt det liv du alltid ville leva, i allafall vad gäller din utbildning?

Jag visste inte vad jag ville bli när jag blir stor. Har fortfarande inte så stor koll på vad jag ska börja göra som sysselsättning sen barnen växer ifrån mig. =) Men jag har kommit till en insikt som jag så innerligt önskar att jag hade fått för flera år sen.  Eller helst redan den dagen jag hade detdär avgångsbetyget i min hand och otaliga dörrar att välja på att öppna. Om jag sen hade kommit in till de dörrar jag ville öppna vad gäller betygen är ju också en sak, men sådär om jag fritt fick välja. Nu vet jag vad jag hade önskat att jag riktat in mig på, men det känns verkligen orättvist att få den insikten nu, då jag är i den sämsta positionen ever att förverkliga den. Utbildningen är nämnligen på högskolenivå på 4 1/2 år. Barnmorska är det jag nu i efterhand ville bli som stor.

Men visst går det ju att studera det ännu, eller? Hmm.. Den närmaste skola är ju i Vasa där all teori sker och som jag har förstått också praktiken? Sen ska man väl ha nån praktik också på ett unversitetssjukhus och att kombinera det med två barn känns ju ganska omöjligt. Inte minst att få ro att plintta ihop ett lärdomsprov på det också. (Vet alltså inte att det är såhär, men det var ungefär det jag förstod då jag gjorde min reseach). Och allt praktiskt pusslande för att få vardagen att gå ihop.
Sen är både jag och mannen säkra på att vi vill ha fler än två barn i framtiden och att kombinera det med skiftesarbete är väl inget jag heller konkret vet hur jag hade upplevt även om jag nu skulle ha min utbildning i bagaget. Men eftersom jag först nu insett att det sku ha kunnat vara det jag vill göra, känns det inte riktigt okej att få ihop nu i efterhand då det sku gå förmycket ut över barnen enligt mig. Annars för min egen del sku jag bra kunna tänkka mig att ägna de närmaste 5 åren till det. Jag skulle ju vara lite äldre än de flesta och inte riktigt kunna delta i "halarlivet" som de andra då man har barn att tänka på, men sådär ihelhet sku det nog vara helt okej. Nåjaa, det är ju en sak att fundera och sen faktiskt vara där då man ska behöva läsa på prov med skrikiga ungar runt en, men sådär teoretiskt sett.  =) Dessutom är jag inte lika skoltrött och tycker att jag sku kunna prioritera på ett annat sätt nu än jag gjorde som yngre. Fast då finns ju också barnen som tar både tid och koncentration och allt sku bli lite väl kämppigt. Och deras barndom sku bli lite lidande tycker jag.

Jag har alltid vetat att jag vill jobba med människor och kosmetologutbildningen kändes som jyst min grej då jag skulle välja. Hade inte ens tänkt på att gå gymnasiet eller att jag nån dag skulle ens vara intresserad av en högskoleutbildning. Kosmetologjobbet är både kreativt och mångsidigt, och det var faktiskt roligt att studera det. Det skulle jag väl nog fortfarande kunna tänkka mig att jobba med, men konkuransen känns väl lite stor i såhär små kommuner för att startta eget. Frisörutbildningen gick jag väl mest för att bredda mitt område för att söka jobb sen. Kändes som att det kanske är lättare att få anställning som en sådan ifall man inte vill eller vågar starta eget. Och då jag inte fick några direkta aha-upplevelser för vad jag skulle studera istället gick jag klart den då jag väl var på så bra väg, men nu i efterhand är det inte riktigt det jag vill jobba med känner jag. Känns som att man verkligen måste vara intresserad och skola och uppdatera sig då det kommer nya trender hela tiden. Dessutom är det ju ett väldigt precist arbete och något man bara lär sig om man verkligen brinner för det fullt, och det känner jag inte riktigt att jag gör. Tycker att det är jätteroligt och framförallt praktiskt att agera frisör inom släkten, och kan älska att vara kreativ med nån färgning nu och då, men som heltidsjobb trivs jag nog inte inom den branschen.

Och tanken på att utbilda mig inom vården har nog inte varit speciellt stark nångång för mig förrän nu. Det första jag tänker på är närvårdare eller sjukskötare som typ går runt och pickar, delar ut mediciner, och sköter om gamla människor och det känns väl inte så lockande som huvudsyssla för mig. Menar alltså inte att det är så det är påriktigt, bara det första jag tänker på om dessa yrken. Och även om man sku göra det som barnmorska också eftersom det ingår i utbildningen, så har man väl kanske nog förlossningar som huvudsyssla och att hjälpa till att sköta dessa små liv de första dygnen. Tror att det sku va ett väldigt givande och varierande jobb. Och även om det inte alltid slutar lyckligt så tror jag att det sku vara övervägande positivt. Allt som ingår i utbildningen då jag scrollade igenom läroplanen lät också väldigt intressant.

 Bildkälla

Både barnmorskor och frisörer har väl ganska hektiska jobb. Det är inte så lätt att inte påverkas av stressen, men man lär väl sig hantera det med tiden. Tror dock att det är stressigt på olika sätt.. På sjukhuset kan man ju i och för sig inte planera hur många som kommer in samtidigt så det är väl bara att göra det bästa av situationen. Tror också att det sku vara ett spännande jobb då man omöjligt kan veta hur ens skift blir.  Man liksom bara kastar sig in då man är i tjänst. Och alla förlossningar är verkligen fascinerande tycker jag. Mest kanske efter att jag nu själv fått barn. Kunde omöjligt tänka i dessa banor tidigare. Such a shame..

Jaja, nu får jag då börja fantisera om något helt annat då det inte riktigt känns som ett alternativ mera. Något som känns som näst bäst och kanske sen i slutändan blir det jag känner att jag verkligen vill göra. Helst något som gör att jag inte ångrar mina val så värst, men det får vi se i framtiden vart jag hamnar.

En hiss och en diss

En hiss och en diss jag upptäckt på nätet den senaste tiden..

Hiss: Sidan http://brapodcast.se/ där ni hittar min nya favoritpodd "Vattnet går", och "Skvallerpodden" som ges ut av redaktörerna på veckans NU! Man kan helt enkelt inte få för mycket av förlossningsberättelser och läser numera inte skvallertidningar då jag inte riktigt hinner, är mest intresserad av vilka som vänttar barn och sånt och kan då rekommendera att lägga till kontton som celebritybaby och kändisbebisar på instagram så blir man uppdaterad vartefter knoddarna föds. Men skvallerpodden kan jag höra på bara sådär annars för att få lite mer onödig allmänbildning. =)

Diss: Katrin Zytomierskas medverkkande i programmet Malou efter 10. Alltså, har alltid respekterat Katrin jyst för att hon är så rak och ärlig och kan ofientligt vädra sin åsikt om vad som helst. Hon har alltid varit så målmedveten och ambitiös även fast hon ibland tramppar folk lite väl hårt på tårna. Men alltså hennes kommentarer i dethär programmet angående en kampanj som ett gäng kurvigare tjejer har starttat för att lite ändra folks syn på idealkroppen, "Detdär är ju sånt man skrattar åt", "Känner ingen människa som ser ut sådär och är lycklig". Alltså.. Hur kan hon känna att hon har rätten att säga vem som har rätt att vara lycklig eller inte? Om nu någon som te.x jag kände sig någorlunda tillfreds med sig själv fastän man kanske har ett eller annat kilo förmycket, ska vi granska oss själva i spegeln och säga. Nej, du har så rätt. Vad äkliga och feta vi är! Visst, Jag skulle också kanske må lite bättre om jag var närmare min normalvikt än vad jag är idag, men varför har hon rätt att säga att man inte kan vara lycklig om man inte är smal? Går det på något sätt hand i hand att det är och ska vara en förutsättning för att ens kunna vara lycklig för henne?

Hon sjönk något fruktansvärt i mina ögon nu faktiskt. För att hon för mig få ha sin åsikt så mycket hon vill. Det är helt okej, men att lägga fram det som att det är OK att skratta åt en kurvigare persons kropp är bara regom ruttet! Du har rätt om att vi inte ska uppmunttra till övervikt som att man inte ska sträva till att äta hälsosamt och röra på sig, men det är varje persons eget val. Man här väl ändå inte rätt att skratta åt någon hur dom än väljer att leva sitt liv. Det har med så många faktorer att göra och jag tror att väldigt många människor mår dåligt även om de är lika smala som du Katrin, vissa kanske jyst för att de noijjar över allt som har med vikten att göra. Lagom av allt är bäst.

Här kan ni se programmet, och här kan ni läsa katrins försök till ursäkt för vad hon har sakt. Jag tycker dock att vissa grodor inte slätas ut sådär smidigt och att det var rejält ruttet uppförande i tv. 

De som betyder mest

Halloj! Middagen igår var skoj, även om vi endast bara var 3 st. från mammagruppen. Idag har vi handlat med barnen och sen kom Nina med barnen hit. Alltid lika roligt fast det ändå är för sällan.. Nåh, snart ny träff hos deras i köust (aka, Kaustby) =).

Och nu fick vi till en lite mer uppdaterad bild än den senaste, jaa.. 2000-ish. Har kanske någon från högstadiet men det är ju verkligen en tid sedan.. Huhhu.. Ansikten fick inte så bra med plats, men man kan ju inte få allt.. =)

En av mina äldsta och bästa vänner. Också en av de starkaste människor jag känner, som alltid ALLTID lyssnar och förstår mig så otroligt bra. Vissa människor rubbas inte ur ens liv även om det ibland går flera månader utan att vi hörs. En vänskap som börjat i sandlådan i dagis och fortsatt genom alla tonår, ett år på internat under studietiden och fortfarande efter barn, hus och allt vart livet vänder. Känns som det var nyss vi babblade bort en HEL dag med en höggravid Nina och jag som förbipasserande frisörstuderande. Eller som vi besökte dem i köust, jag och min smått kaotiska lilla familj med en nyfödd Vanessa, en härjande William, ett utspillt mjölkglas och en djup suck. Med också en medlidande blick och ett löfte om att det blir bättre av någon som är lite längre in på vägen med dethär konceptet familj.

Vi har inte alltid varit jättenära, men vi har aldrig släppt taget om varandra heller, vilket absolut har visat sig vara värt det. Efter alla år är det värt mer än jag tror att vi ens tänkt på. Människor har vandrat in och ut ur våra liv men Nina är en av de väldigt få som fortfarande är kvar. Och nånting säger mig att vi kommer att fortsätta så tills en av oss dör. Ninas mommo var en av de roligaste typer jag hört om så våra pensionsår kommer att vara awesome.=) <3

Linda är en annan av de få som fortfarande står stadigast i mitt liv. Både Nina och Linda är lika pratsamma som jag så det blir livat i våra diskussioner kan jag lova. Linda är den jag ringer ofta och som jag sällan har under en timmes konversationer med. Linda är förståndigare än jag vill jag påstå, och lyssnar, analyserar och funderar med mig om ALLT! No more words needed! <3 Vi har te.x vandrat efter ett par hästspår i skogen naivt i hopp om att hitta en övergiven häst som vi kunde "börja ta hand om" eller plockat åkerblommor och cycklat hela vägen till min mommos typ 6 km bort för att "sälja" dem. Eller pillat upp låset till en lokal bara för att se vad som fanns där och om någon skulle märka det. Våra föräldrar fick många gråa hår under vår barndom. =)

Min syster har ju givetvis funnits i mitt liv sålänge jag kan minnas. Jag är 6 år äldre så vi har ofta varit i olika skeden i livet men växer närmare och närmare ikapp varandra och tycker om att umgås både med och utan barnen. Hon är den dit vi åker och förgyller en av hennes få lediga dagar med buller, skrik trots och allt vad som följer med men som ändå tycker att det blir både tyst och tomt då vi åker. Och som också är väldigt närvarande i mitt liv på alla sätt numera. Tyckte det var nästan igår jag gav min MP3 spelare till en liten bestämd brud som tog emot den med stora hjärtögon och sjöng högt och ljudligt med till Greaselåten "You're the one that I want". =)

Givetvis är ni många fler som betyder MYCKET! Mamma, Pappa, Katrine, mina Svärföräldrar, Min bror, Miikis bröder, Brödernas flickvänner, våra far och morföräldrar som är kvar i livet. Min faster och hela hennes famij, Sanna i Sverige som jag hörs med via telefon rätt så ofta och träffa varje gång vi bara hinner då de är hemma. Min kusin Ove och hans familj, Min andra kusin Annika med familj i Grekland. Henkka och Jannina i granngården. Heidi från granngården hemma i tärjär, Frida, Miko och alla jag haft fina minnen med i livet. Miikis kusin Violeta i sverige som jag studerade med i vasa något år och också babblade bort en väldans massa timmar med.

Alla nya mammor jag träffat de senaste åren.. Sofia och Emma som var på BB samtidigt som mig för ett år sen, Kirsi som kom direkt efter in i mitt liv på en liten kant. Heidi i jeppis som vi också håller kontakt med, och alla ni andra nya bekantskaper som jag träffat ett par gånger och gillar mycket!

Vi är inte alltid så bra på att höra av oss. Det är överlag mycket nästan jämt numera, men ni är alla värda att klämmas in i vårt schema. Vi måste bara varva er någorlunda jämnt enligt ork och möjlighet men jag tänkker på er alla OFTA! och önskade att dygnet hade dubbelt så många timmar så vi kunde träffas lika ofta! Vårt hem är ALLTID öppet för er alla. Och min telefonlur också för den delen. Ni är alla värda att nämnas! <3 Min egen fina lilla familj tycker jag ju förståss om också mer än något annat, men det vet ni ju redan =)

Nu molar den ständigt pågående huvudvärkken jag haft svagt hela kvällen så får slänga in en burana och ga ligg. Blir inte bättre av att stirra i dataskärmen. Hann förrästen se första delen av Unga föräldrar här tidigare som kommit tillbaka med ny säsong på tv4 play. Alltid lika roligt att se hur de löser sina liv som föräldrar så unga. Nu gar ja ligg! Peace and love!

Mama's got more ink

Igår hade jag tatueringstid till Studio Laura Koski i Kokkola.. Har länge haft ett par idéer i mitt huvud men det har inte blivit av och så har jag varit gravid då jag kommit på dem, men nu så..

En fottatuering med skuggade blommor och en stjärna för alla i familjen på handleden. Och SÅ nöjdblev jag! Tack Casimir på Studio Laura Koski!

När jag nu väl klev mig upp i tatueringsstolen efter ja.. 7 år eller nåt sånt sedan jag gjorde min första så tänkte jag nästan avlida i början.. Då den jag har på höften gjordes domnade det bort lite efter en tid och man kunde småprata lite, men på foten gör det inte riktigt det då det går över så många ben så såg säkert rätt så obekväm ut. Tur att jag födde utan smärtlindring sist så jag är lite härdad i allafall. =)

Och nu vill jag ju bara ha meera! =) men ska försöka hålla mig lite och trösta mig med att jag har en ny tid i november  för att fixa upp min gamla. Tänker föreslå att han ska ge idéer på hur man kunde förändra den lite också.. Den har ju verkligen fått vara med då den är på ett sånt ställe som påverkkas delvis av en och annan graviditet. =)

Plastfilmen ska sitta kvar tills imorgon och då är det noga sköljning med vatten och helosan som gäller.

Nu ska jag och Vanessa hämtta ut lite paket på posten och R-kioski i kokkola och äta sen lunch på samma gång. Kinamat skriker magen efter så något sånt blir det!

Boyfriend tag

Så har även jag eller vi kanske gjort boyfriend  taggen.. Har sett den på många bloggar men kopierade den av Elin.

1.Var träffades ni?

I högstadie.

2. Var kysstes ni för första gången?

I skolans elevutryim.

3. Hon sitter framför tv:n. Vad tittar hon på?

 M:Va heiter hedee annorlunda mammor elde va ere? 

E:Familjen annorlunda?

M:Jaa! jyst he å dömdi teen moms å Modern family.
 

4. Nämn en maträtt hon inte gillar

M: Makaronilåda. 
E: Okej.. Ja tycker int om äggstanning ij i.. men hä er jo kanssi hä som lagar i ti makaronilåda.. Makaronä å malatzöti gar no bra. 

5. Ni ska gå ut och äta och dricka. Vad beställer hon?

M:Vi pedrinas pa dy jo ita dömdi vårrollona me kyckling.. 

E:kyckling tortilla? 

M:Ja, elde sama som jag.

6. Vilken skostorlek har hon?
41

7. Om hon hade samlat på nånting, vad hade det varit?

Muminkoppan! 
 

8. Vad skulle hon kunna äta varje dag?

Ostn.. =)

9. Hurudan musik lyssnar hon helst på?

M: No hör ty vel på dömdi nightwish, nightbowl? ne, va heite di? 

E:Poes of the fall? 

M:Jå jyst he, å country.

10. Vilken är hennes sämsta egenskap?

Ty er så färgans einvis. =)

11. Vem är hennes bästa vän/vänner?

Linda å jag!  

 12. Nämn något du brukar göra som hon inte tycker om

Allt! =) 

13. Tränar hon? Vilken sport i så fall?

No pa ty vel firr åpåå mä na cirkelträning eldä na toko.

14. Vad kan hon hålla på med i flera timmar?

Knara, stick å blogg.. å tzöit bååne..

15. Har hon någon unik talang?

M:tokodee söömasi å toki.. å koddan å ljuse å toko.. inreidning? 

E:Tokodee kreativt?

M:japp.

16. Vad är/var hennes favoritämne i skolan?

Huslig ekonomi å söömasi. 
 

17: Vad är det bästa med henne?

Ger me friheit ti dzä va ja måst imillanåt..  å et vi kan va me eiji kamratä tå vi fäälas på na.. Att vi kan liit på varader heilt enkelt..

18. Vilken är hennes favoritfärg?

Turkos.. å kanssi vit..

19. Hur går hon klädd hemma?

Som en slöusk.. =) tränings bh, topp å na lös byxona.. leggings å tokodee hm-shit..

20. Beskriv henne med tre ord.

Snäll, Ärlig och Förstående.

21. Berätta något om henne de flesta inte vet

Att on er en stedoan pesonliheit men ganska mjuk å på insiido..

22. Vem sa "jag älskar dig" först?

Jag

23. Vad brukar ni oftast gräla om?

Tå ja ska köp na me motor.. Bruk int va så oppskattat.. =)

24. Vem är hennes kändiscrush?

M:no va hä naan åv dömde backstreet boys?
 E: Ne.. 
M:Nå vare naan åv dömdi svensk? 
E:Barbados? hahaha! -Nenå!
M:Hadee som Britney Spears var ilaag mä. 
E:Justin Timberlake, if I may please! 
M:jyst he! int beeber.. 
E:Nå nee! Int va ja na teini tå ha vaalt pop nameir.

25. Berätta om något pinsamt hon gjort

M:Handi gangon tå dy somna i tåågi å vaknast åv at dy fjärtta å skåda tzitit på me så all trodd e va jag..

 E:Paahahaha! Jå, kan no va na åv hä västa ja dzort åt di! =)

26. Hurudana filmer gillar hon?

  Skräckfilmer å Lovestorys
 

27. Vad är hon bra på?

Ti veiv åpåå familjeliivi jer heim.. Å ti reid på sakre tå vi har na otalat. =)

28. Nämn några saker som gör henne glad.

Tå ja kombe in å hjälpper till ti laga heimani i tzick på insiido, elde tå ja tar bååne så dy slipper iveeg på na fö de sjölv.
 

29. Vad är hon besatt av?

Bloggen fötillfälli sko ja seij.. 

30. Hurudan är hon som flickvän?

Fjantto.. eldä va.. som ti flesta aadä tzäringa ganska langt.. He dze å he tar.. =)

30 saker om mig

Nåjaa, Mera listor nu då jag fortfarande har inspiration. Kan ju vara bra då jag bloggat så sporadiskt under åren. Hittade listan på Linneas blogg.


1.Mina föräldrar hade bestämt att jag sku döpas till Johanna Carolina, men 5 minuter före dopet ändrade de sig till Emma Johanna istället.

2.Om jag vore en kille sku jag tydligen heta Daniel. =)

3.Jag hade aldrig tillbringat en natt på sjukhuset eller legat i dropp innan jag födde William.

4.Egentid är viktigt för mig och jag blir lätt ampper om jag inte får startta om hjärnan för mig själv efter en stressig dag eller period.

5.Socialitet är också viktigt, jag är verkligen ingen ensamvarg.

6.Älskar att träffa nya människor och har stött på de mest intressanta nya bekantskaper det senaste året.

7.Har jättedåligt lokalsinne, vilket kan vara väldigt frustrerande ibland. Thank god for the GPS! Då jag tog körkort och började köra i Kokkola och Jeppis eller då jag bodde i Vasa var jag tvungen att alltid ta den vägen jag lärde mig först eller be någon säga vart jag ska svänga om jag hade sällskap. Sen då man kört i samtliga städer som verkligen inte är så stora så hittar man ju närmare och enklare vägar. Vasa kan jag nog sämst ännu.

8.De tre bästa filmerna genom tiderna enligt mig är Dirty dancing, Pretty woman och Bodyguard. kan man någonsin få nog av en riktigt bra lovestory? Har sett dem alla säkert 70 gånger.

9.Älskar skräckfilmer, men är numera ganska kräsen om vad jag tycker är bra inom den kategorin. Det ska vara verklighetstroget som att det sku kunna hända påriktigt. Zombies och motorsågar blir lätt lite enformigt. =)

10.Mina största "guilty pleasure" tv-program är Dr.phil, Paradise hotel och Teen mom. 

11.Lyssnar mest på Country och RnB.

12.Hatar svamp, oliver, mögelost och grape-lonkero.

13.Har ett litet om änn begränsat ordförråd på grekiska eftersom jag gjorde en praktikperiod av kosmetologutbildningen på Rhodos där även min kusin bor. Ansträngde mig att lära mig lite innan som kom till nytta i vissa situationer fast jag inte riktigt kan bilda hela meningar på grekiska.

14.Har finska som nästan lika starkt modersmål som svenska utan att mina föräldrar har pratat finska med mig. Min fammo som jag även hade som dagmamma innan dagis står för största delen av den biten.

15.Har alltid gillat hösten bäst av alla årstider då det är så mysigt.

16.Jag var en riktig hästtjej då jag var liten.

17.Har avlagt några grundkursser inom frivilliga brandkåren. Och medverkkat i en revy några år.

18.Bäddar sällan sängen.

19.Har en fjäril tatuerad på höften och har haft piercingar i naveln och näsan som jag tagit bort.

20.Jag hatar egentligen rutiner och trivs mycket bättre att ta dagen som den kommer. Äta då jag är hungrig, sova då jag är trött o.s.v, men mitt mammasamvete tillåter mig inte riktigt att ha det så soft för barnens skull. Men då de flyttat ut ska jag återgå till mitt forna hippieliv. =)

21.Älskar att organisera, planera och göra listor. Mitt nutida liv har dock härdat mig med det mesta vad gäller både hemmet och kalendern.. Ibland är det dock väldigt frustrerande.

22.Kan bli som besatt av ett kreativt projekt och sitta och klippa, klistra, virkka, sy, sticka eller pyssla i timmar med något om jag bara tillåts. På toaletten går man inte i första taget och i matväg släger man snabbt i sig en smörgås. =)

23. Älskar att sjunga i ett ekande rum.

24. Den mest beroendeframkallande doften för mig är bensin. Brukade alltid gå in i faffas garage som liten och dra in djupa andetag via näsan eller öppna vindrutan  då nån av mina föräldrar tankkade. Och bebisdoften såklart, men det tycker väl alla. =)

25. Kan inte rapa. Är helt enkelt inte utrustad med den funktionen.

26. Mina favoritämnen i skolan var husliga, handarbete, historia och biologi, men var totalt värdelös på matte, kemi och fysik.

27. Är världens tidsoptimist som tror att jag ska hinna med 15 saker samtidigt fast jag egentligen borde kocentrera mig på att lära mig uppskatta hur länge något tar att utföra.

28. I min tidiga ungdom var jag bombsäker på att jag sku bosätta mig i U.S.A med en redig lavabilskörande muskulös hunk med stråhatt och boots. Istället finner ni mig i Jeussens urskog inom samma kommun som jag är uppväxt i men ja.. det andra stämmer ju nästan. Utom möjligtvis stråhatten och bootsen. En bondpojk lever jag ju med i allafall. =)

29. Jag har en ovanlig sjukdom i mitt släkt som heter Leukodystrofi som gjort att jag aldrig fick chansen att lära känna mina två mostrar. Min morfar har jag heller aldrig träffat eftersom han dog i en propp innan jag föddes.

30. Det enda jag hade önskat att jag hade hunnit med innan barnen kom är att backpacka i Thailand bara jag och Miiki. När ungarna är tillräckligt "utflugna" så ska vi fortfarande göra det. =)

Där! Nåjaa.. Ni som känner mig bäst var något nytt?

10-1 listor

Det är en del listor på G i bloggvärlden har jag märkt, och här är ett par 10-1 jag nappat från andras bloggar som var så lika så de får komma här efter varandra.

Först ut är den tog från Carros blogg:

10 saker jag gör varje dag
Gör frukkost åt 3 
Tröstar barn som fallit och slagit sig
Plockar undan i huset
Borstar tänderna åt 3

Städar bort matrester under köksbordet x3 eller 4
Kokar kaffe
Diskar
Går på Wc själv och hjälper upp en 3 åring då han behöver 
Byter blöijor
Ansvarar för övrig hygien för 3. =) 

9 senaste meningarna från fb-chatten
Linda skrev: Sovä dy? 
Jag skrev: Kan ring om en stånd tå båånä sovär
Linda skrev: Oki, om int i far så seint.. 
Linda skrev: Hej! Ho har ni i tij? Fundra om ja sko koma ti en halv 1-1 nagang? Vaknast mä migrän så sko måst få bort hä föst..
Jag skrev:Jå.. gar no bra.. vi itär änn, vaknast seint.. 
Linda skrev: (tumme upp)
Linda skrev: (bifogat bild på ikeasoffbord) Hede soffbooli eri.
Linda skrev: Men no pressure. Fösök njut naliiti å. winkhymiö
Linda skrev: Hej! E ni i Sverige ännu? Tu ringd i jee fö na da saan men kuna int svara å saan har i viri fullt upp. E på drifting i Seinäjoki nu å ska ti Sverige på drifting i nästa viko på torsdan ti följand månda. Igår vikariera ja på förskola i Tärjär å ska va på tisdaan å onsdaan å. Hoppas ni har haft en bra rejso å et du int ha måsta stress alltfö mytzi.


8 smeknamn jag haft genom tiderna
MammaÄlskling
Emmsi
Memma
Sandvik
Emmeli
Ems
Ejs

7 serier jag sett 

Sex and the city
Desperate housevives
Grey's anatomy
Walking dead
Gossip girl
Modern family 
Medium

6 vänner jag tänker på ofta men talar med mer sällan
Sanna
Violetta
Frida
Miku
Heidi
Sofia

5 saker jag gjort på fyllan
Delat toa med en okänd tjej på dansgalan 
Delat säng i en båthytt med en manlig vän eftersom min säng var "upptagen", fullt påklädd dock. =)
Spytt som en tok av löjligt små mängder alkohol då jag "planerat lite fel".
Cycklat från larsmo till jeppis  och tillbaka i gryningen i en relativt ung ålder.
Vrickat foten otaliga gånger så jag har haft svårt att gå. 

4 husdjur jag haft 
Hund, Riku
Sköthäst, Mera-fic
Sköthäst, Stamppe
Frass, Mirri

3 gånger jag ångrat något jag gjort
Då jag haft fullt klart för mig att det jag ställer upp på för någon annan är något den aldrig sku göra för mig, men ändå gjort det.
Då jag svalt genomruttna kommentarer från chefer jag kommit i kontakt med under mina praktik perioder. 
Då jag stessat ihjäl mig för något jag inser att sku ha fixat sig ändå.

2 senaste gåvorna jag fått
Blommor på bröllopsdagen
muminmugg

1 sak jag älskar att göra
Blogga

Och sen den jag tog från Sandras blogg:


10 saker jag tycker om:
Min familj  (samt de lurviga fyrbentta)

Vår släkt från bådas sidor 
Mina närmaste vänner
Vårt hus
Att blogga och fixa med bilder
Att fotografera (borde bara lära mig att bli bättre) 
Egentid med spa-sessioner för mig själv

Att träna utan stress
Inredning
Allt som kan identifieras som sötsaker. =)

9 saker jag tycker mindre om:


Röran och kaoset som småbarnsvardagen medför
Att hänga tvätt
Fästigar, blir knäsvag bara av att tänkka på att behöva bända lös en från nån av barnen. (av någon anledning är det inte lika farligt att plocka bort av hunden.
Kombinationen hormoner och småbarn som inte alltid funkkar så perfekt. 
Att vi planerar familjetiden och övriga rutiner så kasst så känns som att man inte hinner med något. Sen är typ om 10 år eller nåt det då. huhhu. På resor är vi ju alla tillsammans men i övrigt är det nog väl lite soffhäng. 
Att göra mat, eftersom jag gör det så ofta. Annars kan jag nog tycka om det, men att igen fundera vad vi ska ha att trycka i oss hela veckan är inte så frestande.
Folk som framför sina åsikter och sitt levnadssätt som det enda rätta.
Att ibland hantera kombinationen itkupotkuraivari/eller allmänt bara skitunge med gallskrikande bebis i offientligheten så alla stirrar utan att riktigt komma på hur jag ska få tyst på våra två energiska brandalarm.
Svamppar, oliver eller mögelost, urk

8 bloggar jag läser:


Linn
Carro
Janina
Josefina
Nelli
Madde
Satu
Mirka

7 saker jag vill göra i framtiden:

Testa yoga
Varva ner vardagstemppot
Träna regelbundet
Hitta nått kul jobb
Gå ner de resterande gravidkilona
Hinna träffa vänner oftare
Få fler barn (dock långt in i framtiden som det känns nu) =).


6 saker jag är rädd för:
Att dö eller att nån nära mig ska dö
Få cancer
Att nån ska bryta sig in i vårt hus
Att en prickskytt träffar mig nånstans ifrån  (to much csi)
Vad som gömmer sig i mörkret eller under sängen. =)
Att nån naturkatasrof, terrordåd eller flygcrash ska inträffa.  


5 platser jag tycker om att vara på:
Hemma
På nån av villorna
Hos faster (där är det service kan jag tala om) 
Hos Mammas och Pappas
Hos svärisarna (I princip alla ställen som vill mata bebisen, underhålla William och babbla med mig) =) 

4 ord som beskriver mig:
Pratsam 
Glad
Social
Utåtriktad

3 saker jag ser fram emot:
Hösten! brasa, ullsockor och ljus..
Barnens födelsedagar, Vanessas första och Williams tredje.


2 bra filmer:
Minion filmen, skrattade så tårarna rann till den igår. Preis min humor.<3
 Oldien - Pretty woman som jag såg en snutt av häromdagen och som jag sett 100 gånger tidigare och som fortfarande förmedlar lika starka känslor.. Det hööni är film det.


1 bra låt:
Kaj - Pa to ta na kako är allas favorit här. =)