Vårdledighetens höjdpunkter

Denhär morgonen började nu inte speciellt bra kan jag påstå. Alltså vissa dagar kan det gå helt bra och jag känner mig inte speciellt stressad att starta dagen, men då finns det dagar som idag då:

- Den yngsta avkomman går med tuttflaskan nedåtvänd och bara tittar på hur det droppar (för fjärde gången idag redan, i might add), och sen går den äldre efter och suddar och breder ut mjölken maximalt mycket. Att inte låta henne gå runt med mjölken är heller inget alternativ för då utbryter brandalarmet som vi kallar det, och då är det överhuvudtaget inte möjligt att tillreda någon frukkost alls.

- Sen märker den äldre avkomman att jag har på mig en T-shirt och han har en långärmad pyjamas, och det går ju heller inte an under några omständigheter, så vi får byta prontto för att kunna fortsätta dagen. Han är verkligen en liten besserwisser numera och ska ha lika som alla. Igår hade jag inga strumppor på mig inne, så då kunde han inte heller ha före jag lade på mig först. Sen då pappa kom hem och hade T-shirt var vi ju tvungen att byta då han inte hade "Kortsärma" som han kallar det. Då vi hälsade på moffa och han hade envisats med att ha en T-shirt under krävde han helt enkelt att moffa sku byta då han inte hade likadan tröja att dra på sig (William hade en fleecetröija med dragkedja och godkändes icke). Och han slutade inte heller gnälla innan moffa bytte till det. Tycker jag går och viker kläder mest hela min vakna tid.

Nåjaa, on to the breakfast nudå.. Breder rostabröd med smör, skinka och ost på, och skär i fyra delar så som min lilla besserwisser vill ha det. slår oss ner för att äta och förståss går det inte heller an för någon konstig principsak då han ju motförmodan kunde förlora maktkamppen om han åt så han sku orkka en stund.

- Får äran att slänga det perfekt tillredda rostabrödet i roskis istället. Lillasyster äter bara skinkan och osten, men givetvis ska hon ju ha lika för att vi ska kunna fortsätta dagen eller också den främsta förutsättningen för att hon ens ska gå med på att smaka gröten som är hennes huvudsakliga föda om morgonen något annat är det inte tal om.

- Hon har dessutom börjat utlösa brandalarmet under dygnets alla timmar då hon vill ha mjölk så man är tvungen att släppa det man håller på med genast. Väldigt effektivt tycker hon säkert. Låter ungefär "UUUuuuäääääh, Määäääääähh, bähäääähäääÄÄÄÄÄÄ!!!!!!!" hela vägen från vardasrummet till köket, på högsta möjliga ljudnivå.

-Under tiden jag har kommit såhär långt i mitt inlägg har de redan grälat om samma leksak tre gånger och spridit ut ALLA plastpåsar på köksgolvet. Det är tillochmed lite positivt kan jag tycka, för de går snabbast att plocka upp, andra gånger har det varit ett 200 pack minigrippåsar eller lika många grillspett, ni vet sånadär i trä som är jävliga att få grepp om. Ja, nu kommer hon med bakskålar på huvudet också, fräscht..

50% av all lego befinner sig under soffan då William fick den briljanta idén att spilla lego i glipan mellan soffan och väggen igår.. "Duktigt bubben"....

Dethär med att kräva uppmärsamhet då vi har gäster är också en ny hit här i huset. I måndags då jag hade nackspärran from hell och fammo var här pratade vi väl för mycket sinsemellan då han tyckte att det var en bra idé att först frontalkrocka masseytraktorn i köksbordet så kaffet bara skvätte och sen frontalkrocka den i frysen så det blev lite fina bucklor..

Jodå.. He e rolit nästan jemt.. Fast jyst kom han med ett gollanskov i famnen och gjorde allt förlåtet, lillasyster hakade på också och vi såg på lite bilder som vi tagit under året. Nicely played kid, nicely played!

Igår for vi ut en stund ihopp om att lillasyster sko ta en längre lur om hon somnade i vagnen. Det gjorde hon inte.. men vi fick lite frisk luft i allafall..

 

Vi plockade lite kottar till ljusstaken jag hittade på Rusta i sverigen. Ni vet, en såndär låda i glas som man kan sätta kronljus på i hörnen. Ska visa sen.. 

Idag har vi inte så mycket extra planerat, men fullt ändå. Vi ska hänga upp tvätten som lämnade igår efter att jag och Vanessa varit och storhandalt, så otroligt energitömande det kan vara att storhandla numera alltså. Och sen då lillasyster förhoppningsvis sover snart ska vi hämta ner halloween pyntet från garagevinden jag och William. Sen ska vi pyntta lite, äta och bege oss mot Tärjär för att tända ljusen på gravarna. Vi ska leverera lite barnmat åt en mindre knodd som har mera nytta av den då Vanessa totalvägrar allt sånt sen vi började med vanlig mat.  Och kanske sticka oss in till min fammos ett varv. Då barnen sover ikväll ska jag göra en halloween-inspirerad chokladkaka som vi ska äta på lördagen så vi måste börja "måra åpåå". 

Har hört knapprande ljud från köket en stund nu redan, men bestämde mig för att för att med livet få dethär färdigt, och här är resultatet: 

Wow, 50% av golvet är ju fortfarande synligt.. vid närmare titt:

Så här vi ett st. nyöppnat granolamuslipaket i plastförvaringen.. 1..2..3..4..5.......10... Lord oh mighty give me strenght...Gotta go clean upp that shit and get my little monsters dressed.

Senast hos oss

Hej, hej! Vi har kommit lyckligt hem från loppishelgen och hänger mest här hemmafortfarande. Hittills har vi inte riktigt haft tråkigt tycker jag, men nu till nästa vecka borde vi hitta på nåt program för lite omväxling.

Jag och William har planterat om för vintern och gjort det finare vid trappan..

 Och så fick William lite manikyr under tiden jag klippte min bror av hans flickvän Ninni. Fast sen ville han nog ha bort lacket ganska snabbt. =)

I Luleå hade vi det bra och många fina fynd gjorde vi, jag och Jannina. En ny oanvänd didriksonhalare åt William, en vinter använd didricksonhalare åt Vanessa, lite gammalt dupplo, några böcker och en gardin som jag jyst skulle beställa från jotex, så helt nöjda är vi. Sen hann vi kolla lite vid Ikea i Haparanda och handla på Ica och lite småbutiker samt äta vid Max. Är dock besviken då jag alltid tar en blåbärs lyxshake vid Max, men den gör dom inte mera.

Haha, vilket problem?  =) men dom som jag har rest med och så under de närmsta kanske 4 åren vet att jag inte besökt sverige en enda gång utan att ha fått min blåbärsshake. =) Nu blev det en cappuchinovariant.. Uppoffringar man måste göra alltså.. =)

Imåndags då vi steg upp trodde jag att jag sku avlida av "nackspärro" =). Jag tyckte att min huvudkudde var lite obekväm, men orkkade inte bry mig destomer på kvällen innan jag somnade, dagen efter kändes det som om jag hade sovit uppefter en betongvägg eller något, och de som har småbarn vet att livet inte riktigt pausar så märkbart fast mamma har sjukt nånstans. Vi fick ringa fammo för att få i oss någon lunch. Jag försökte lite parera allt för mig själv, men gnällig bebis, styv nacke och en härjande William var inte så bra kombo direkt. Fammo kunde komma, och tur var väl det då vi annars kanske sku ha blivit klar med maten till kvällen. Frukkosten tog ju också evigheter så..

Kvällen var vi hos Moffas och anamommos som hade varit till Italien ett varv och hade med sig lite chokopengar och T-shirts. Och vi blev utfodrade änn engång och så lånade jag lite tigerbalsam och en burana till. Och så igår då jag var lite mer till människa och vi hade lite överblivna bananer bakade vi en banankaka.

Omständigt som oftast då jag försöker mig på att baka något med barnen, men en kaka rikare i allafall. William gillade, men Vanessa tyckte inte alls om den. 

Idag har vi kört en vanlig korvsoppsdag och byggt lite med dupplo. BÅDA har sovit middag, vilket inte har hänt på väldigt, väldigt länge. William sku behöva sova, för allt blir så mycket bättre då, men oftast vill han inte och stör då Vanessas dagsvila om man försöker tvinga honom, men idag sa han faktiskt själv att han var trött och ville vila.

Ibland sover Vanessa ännu två gånger om dagen, men oftast bara en. Beror på hur dagen ser ut, när vi stigit upp och om vi varit nånstans med bilen så vilar de ju påväg. Eller ja, två korttare lurer eller en lång. Idag sov hon två timmar så hon borde nog inte sova mer innan natten helst. Intresserar ju säkert er jättemycket, men måste sticka in det som notis åt mig själv här. =)

Ringde till Novia idag för att fundera lite om utbildningen och ansökningen och sånt. Tror jag kommer att söka till Barnmorska på första plats, men sen som sjuksöktare på andra plats. Hoppas ju innerligt att jag kommer in till barnmorska direkt, då jag isåfall sku ha garanterad utbildningen ända till slut. Annars påbörjar jag väl sjukskötarutbildningen om jag kommer in dit och söker in igen till barnmorska följande år, vilket sku gå och jag sku få fortsätta utan uppehåll isåna fall menade dom så. Men inget är ju då garnaterat och det känns inte som att det då är säkert att jag får jobba med förlossningar och bebisar som jag helst vill inom sjukvården, så en barnmorskeplats sku väl nog betyda ganska mycket för mig. Och för studiemotivationen, då det kommer att bli ganska kämppigt oberoende.. Men..

Får se hur det blir, men jag hoppas ju somsagt innerligt att vara inom de 15 som kommer in direkt så vi får hålla tummarna hårt! Jag är så uselt dålig på att leva i ovisshet, och ansökningarna sku väl lämnas in i mars och inte februari så det är rätt så länge till det. Men.. hoppas att det är värt väntan. =) Barnen ska oberoenda ha dagisplats så snart ska vi anmäla det också. Undrar vad jag ska hitta på om jag inte får någon studieplats alls? Den som lever får se.. =)

Nu ska jag hämtta Vanessa som är i gargaget och dammsuger raggarmesun med pappa och William. Något evigt pågående projekt som stått under en gran i ca 3 år och nu rullats ut för att fortsättas med. Hohho.. pojkar och deras leksaker! =)

Snabbexcursion och ny en kaffi

Idag äter vi som tur. Båda råkade väl ha feelis fö det antar jag. Och kykling med ris är det enda som går att trotta i pilttiburkkar och värma de gånger vi är på språng, så vi gjorde lite mer.

Annars har vi väl fått gjort hyfsat mycket. Vi var till Jeppis på snabbvisit för att växla lite kronor till helgen då jag antar att de flesta loppisförsäljare inte har kortmaskin. =) Och rodellbygget är ju en upplevelse i sig för William. "Skå så maang grävmasiin!" "Jag: Nå ny kombär en storan rekka, vari en scania tro ja?" "Nee: Hä var int hä na". =)

Sen fick jag mutat dem att uppföra sig vid bankken mot varsitt kinderägg.. Det kan ju låta som en bra deal, men åt såhär små sko man nog vila slå sig i pannan i efterhand varför man inte kom på något bättre. Vanessa vill börja gnaga på ägget medan pappret fortfarande är på, och då man ska hjälpa henne är allt bara förstört. Hon skiker tills det inte kommer något ljud ur henne mera, och snabbt måste man vända situatuionen. Nå lika bra, hon sko ändå int ha fått så mycket av chokladen. William han håller sitt ägg i ett fast grepp i handen istället så det hinner smältta så mycket som möjlig, så honom fick jag också hjälppa en del för att han int sku klotta ner allt. Summa: arga barn och en sockerhög mamma.. Dessutom får man ju plocka bort alla små delar och ta leksaken av Vanessa och slänga den i roskis då hon har sett på den färdigt för att hon inte ska få för sig att stoppa den i munnnen, men det är ju själva öppnandet som är roligt tänkte jag. Jag hade FEL! =)

Nåja.. William hann ta för sig av godiset dom har framme vid bankdisken då jag försökte koncentrera mig så det går nog ingen nöd på honom. Men rätt så exemplariskt ger jag hans uppförande emot vad han brukar kunna ställa till med ibland. Har dessutom fått tummen ur på flera områden idag som jag försökt åstadkomma ganska länge nu. Fick bokat en ettårs-fotografering åt Vanessa, rett ut några ekonomiska saker på bankken och nu ska jag föröska få bokat tandläkartiderna åt dem båda jag borde gjort för flera veckor sedan. Blir alltid så passiv då man ska in på nätet och boka själv nånstans. Tar mycket hellre emot en tid och bokar om ifall det inte passar. Men nu är det ju inte så längre.

Ny ska jag ha en kaffi sa ja åt William jyst "Ne hä ska du int hä na" sa han. "Ska vi skoda, din lilla kommandör?" =)

Rosaljuset och planer för helgen

Mysmorgon på G här igen iskogen med mitt rosabandet doftljus från Lindex bl.a. Orkade inte med något rosaband då de finns i alla kökslådor här typ. Så det fick bli ett ljus istället. Det kostade 10 euro, och alla pengar sku gå till bröstcancerfonden så det är ju bra. En av mina fb-vänner hade skrivit här för nån vecka sen att den tyckte att det är fel att det produceras så mycket rosa-bandet produkter då så liten del av vinsten på produkten faktiskt går till cancerforskning, och visst tycker jag det också. Det är inte okej att stora företag med annars bra säljande produkter producerar en rosa-version så folk köper ännu mera i tron om att de bidrar i kampanjen då kanske väldigt liten del av själva summan faktiskt går till det. För tänker mig att de inte producerar de dyra produkterna gratis endast till förmån för kampanjen!? Alltså så använder ju företagen kampanjen som nån slag försäljningsboost, vilket ju inte är så etiskt bra kan jag tycka. Men sånahär produkter är helt på sin plats tycker jag. 10 euro är väl lite mycket normalt för ett ljus, men om man på nåt sätt bidrar med det och dessutom får en produkt är det ju super. Gott vaniljdoftande var det också.

Barnen har nojsat på här från och till i lekrummet och ibland satt sig och sett på barnkanalen så länge koncentrationen funnits. Nu sover Vanessa sin första lur och sen då hon vaknar ska vi fara till min fammos och hälsa på med barnen där hennes syster nu också övernattar nån dag.

Under Fredag och Lördag ska jag och Jannina mot Luleå storloppiset. Ska bli kul! Det är en ordnad bussresa så vi själv inte behöver köra och krångla. En natt på hotell och några timmar vid Haparanda Ikea. Samt att vi vill besöka nån matbutik också, så kommer att bli some intensivt shoppande i dagarna två tror jag. =) Ikea har ju förresten kommit med sin julkollektion nu passligt så borde kolla lite vad vi behöver denna gång, då vi nog inte kommer att orka oss dit mer före jul. Hoppas på fina fynd på loppiset också.

Helgen i bilder och matvägran

Lite bilder från helgen. I fredags var jag ju somsagt på middag med några mammor och på lördag blev det stubbrace i byji. Länge sen det varit såhär befolkat i Jeussen så vi var givetvis på plats med kaffe, trip och bulle i högsta hugg. =)

Det var crossare och fyrhjulingar som tävlade och Fabbo-Jokki med sin mönkijä. 

Innan han fick sladd, vurppade och hamnade till första hjälppen. Som tur blev domen inte värre än sträckt muskel eller något sånt. Vad som hände hans mönkijä är jag inte så säker på, men tur att det inte hände något värre.

Superfint höstväder var det ju också. 

Gårkvällen avslutades med baljubad. En fascinerad William med sina tusen frågor fick äntligen frid. "Ska vi fa å sjänn på vattni?" "Er i fäädi ny?"  "Nå ny tå?" och sen då han äntligen fick dra på mössan var han så till sig så han inte visste vilket ben han sku stå på.. =)

Vanessa gillade också. Den tid hon hade ro att vara d.v.s. Sen for vi i duschen och förberedde för Solsidanpremiär med pocorn och en kvarglömd öppnad pätkisglassburk.

Sådär i övrigt påtal om mat. Djeeesz! vad kidsen kan vara kranttiga då det kommer till mat. Jag lagar  mat jag med störst sannolikhet tror att de kommer att äta, men ändå sitter de bara där och petar och petar. Har aldrig varit såhär uslit, då jag får försöka bjuda ut något förjämnan åt dem. Och jo det gäller även köttbullar med makaroner, knackkorv, köttfärslimppa, pizza - you name it)  Jo, det är ju inte vidare näringsrikt att bjuda pizza åt en 3 och 1 åring, men jag tänker mer att det näringsmässigt är bättre att få i sig mer mängder mat än om den fyller nån slags andra kriterier. Brukar ju givetvis köra på konceptet husmanskost enligt mina principer men nej, det finns inte mycket som hamnar i magen från tallriken för tillfället. Och det är ju minst sagt lite frustrerande att laga, muta göra något helt annat emellan och sen försöka bjuda ut något igen. Vanessa har tvärstoppat med all burkmat sen hon fick smaka på det vi äter, kryddar ju givetvis mindre och använder ytterst lite salt, men inget vill riktigt smaka jyst nu. Sempers kalla grötar i klämpåse går på kvällen om hon ätit dåligt under dagen, men känns ju inte som att man bygger någon vidare hälsa av enbart det och en och annan makaron. Banan kan ibland gå ner också, men de matfriska knubbisarna de var som babyn är inte längre så på G.

Den enda räddningen är att de äter ganska bra på morgonen. De är väl passligt hungriga efter natten då och då går det åt både varsitt bröd och en joghurt åt William och lite gröt med fruktpuré åt Vanessa, och bröd kan de tillochmed begära mer av. Och sen på kvällen då inget annat funkkar går det med knäckebröd med smör på. Fast ja.. Dethär med bröd och bröd är kanske inte heller så optimalt. Mjölk dricker de också massor. Ifall det överlag är bra eller dåligt har ju också argumenterats hit och dit men då de äter så dåligt som de gör nu kan de nog för min del dricka all mjölk i världen.

Hoppas hårt att det är övergående. Jag vill ju liksom inte bli arg vid varje måltid. Och det är så jätte otacksamt att stå och laga något hur länge som helst då man redan då vet att de antagligen inte kommer att äta det ändå. Och man ser på William att han egentligen VILL äta, men att det är nånslags trotsprocess som han bara måste fullfölja i tron om att han får makten då eller nåt. Och HUR kan en ettåring förstå att haka på det?

Om jag sätter ner Vanessa och parkerar en tallrik framför henne kan hon plocka i sig helt som vanligt, men direkt William sätter sig ner och börjar äta eller i dethär fallet vägrar att äta, gör hon det också. Då knips det bara hårt fast med munnarna. Vi har förskt muta och hota med att konfiskera det ena eller det andra men han hålller fast hårt i sina löjliga principer, även om vi faktiskt också håller fast vid det vi sakt. Nåh.. hoppas de börjar inta mer föda snart innan någon börjar oroa sig för ifall de ens blir erbjudna, fö oh lord vad de blir erbjudna.

Om framtiden och studier och sånt

Blev en bloggfri vecka. Har haft mycket tankar och funderingar att redan ut så behövde lite ledigt från allt annat.

Och Tack! för all feedback om barnmorskestudier, både här på bloggen och på facebook. + att jag haft kontakt med en bekant som har gjort dethär förr, och jo.. Jag måste faktiskt överväga att INTE ge upp denhär drömmen direkt.

Japp, det kan mycket väl vara att jag spenderar otaliga timmar och kilometrar efter riksåttan från nästa höst. Livet som studerande (och pendlande) tvåbarnsmor sku säkert inte bli lätt. Mer orgniserad och rutinerad tror jag absolut om alla ska hinna i tid, men det ÄR en möjlighet. För det finns faktiskt folk som bor mycket längre bort och inte har möjlighet att flytta för de studier de önskar, så för en utbildning som förhoppningsvis leder till drömjobbet så.. vad gör man inte? =) Och praktiken kan man ju då avlägga i kokkola te.x.

Har ganska mycket mer motivation till att studera nu också känner jag, allt i läroplanen lät ju intressant. Bra det, för tror det kommer att behövas mycket av den varan i min eventuella framtid. =) Men om jag sku börja med att söka nu först, och hoppas på att jag kommer in! Gemensam ansökning kan väl lämnas in från februari nångång, urvalsprovet är i maj och beskedet kommer väl sen under sommaren.

 Bild

Det kommer inte att bli lätt hur jag än får ordnat det om jag får en stuideplats. Det kommer att kräva mer av både mannen, fammo, faffa, mommo och moffa för att dethär ska gå vägen för mig, men om det gör det blir jag nog världens lyckligaste. =) Andra har ju gjort det innan fastän dom har barn, så antar att det på nått vis är möjligt. Och de närmaste var nog peppande då jag började prata om dethär. Alla tyckte kanske inte att det var en superidé tillföst. Och det har krävts en massa gemensamma funderingar med mannen om hur framtiden med en skiftesarbetande skulle bli och hur vi skulle ordna allt det praktiska (för att inte tala om ekonomin).  Men tror nog att det sku kunna bli rätt bra ändå om man kan planera och försöka prioritera tid tillsammans. Framförallt det att han kan jobba mot samma mål för att jag ska uppnå dethär känns ovärderligt! Att vi båda kan sammarbeta för att få allt att gå ihop är egentligen den enda vägen. Jag varken kan eller har rätt att göra dethär själv sen barnen finns, så jag kommer alltid att vara tacksam för att vi kunde prioritera min karriär nu. If there's a will there is a way! <3

Nu kan jag återvända till vardagen då vi bestämt att jag ska söka in. Blir alltid sånt stressbomb när det gäller sånthär, och har beslutsångerst delux. Främst förståss då barnen är med i bilden med dagisstart och allt sånt, men tror nog att det blir bra på nått sätt. Kommer att vara lång väntan till sommaren säger jag bara. =)

Tills dess har jag hittat en ny favoritserie på youtube som heter "The midwives" och går igenom barnmorskans arbete ganska bra. Om hur studeranden lär sig, om hemmaförlossningar och traumautbildade barnmorskor som de som behöver pratar med innan förlossningen. Väldigt intressant!

Bild 

Ikväll ska jag iväg på middag med några andra mammor. Några nya ansikten är också på kommande så det är ju alltid roligt, då jag i allafall inte känner dem alla så bra sen innan. Nu ska vi fixa ihop nån sen lunch tror jag. Vanessa har varit ganska varm i pannan från och till hela dagen så hoppas det inte blir nån ihållande feber.

Drömmen som kom för sent

Har du någonsin funderat på var du skulle vara om du inte var där du är idag? Vad skulle du ha studerat? Vad skulle du ha jobbat med och sku någonting annat i livet vara annorlunda? Visste du som 15 åring då du stod med avgångsbetyget i handen vart det var du ville komma i framtiden? Eller har du kanske rent av bytt riktning redan från din första plan för vad du skulle bli som stor? Ångrar du vilken väg du valde eller lever du helt och fullt det liv du alltid ville leva, i allafall vad gäller din utbildning?

Jag visste inte vad jag ville bli när jag blir stor. Har fortfarande inte så stor koll på vad jag ska börja göra som sysselsättning sen barnen växer ifrån mig. =) Men jag har kommit till en insikt som jag så innerligt önskar att jag hade fått för flera år sen.  Eller helst redan den dagen jag hade detdär avgångsbetyget i min hand och otaliga dörrar att välja på att öppna. Om jag sen hade kommit in till de dörrar jag ville öppna vad gäller betygen är ju också en sak, men sådär om jag fritt fick välja. Nu vet jag vad jag hade önskat att jag riktat in mig på, men det känns verkligen orättvist att få den insikten nu, då jag är i den sämsta positionen ever att förverkliga den. Utbildningen är nämnligen på högskolenivå på 4 1/2 år. Barnmorska är det jag nu i efterhand ville bli som stor.

Men visst går det ju att studera det ännu, eller? Hmm.. Den närmaste skola är ju i Vasa där all teori sker och som jag har förstått också praktiken? Sen ska man väl ha nån praktik också på ett unversitetssjukhus och att kombinera det med två barn känns ju ganska omöjligt. Inte minst att få ro att plintta ihop ett lärdomsprov på det också. (Vet alltså inte att det är såhär, men det var ungefär det jag förstod då jag gjorde min reseach). Och allt praktiskt pusslande för att få vardagen att gå ihop.
Sen är både jag och mannen säkra på att vi vill ha fler än två barn i framtiden och att kombinera det med skiftesarbete är väl inget jag heller konkret vet hur jag hade upplevt även om jag nu skulle ha min utbildning i bagaget. Men eftersom jag först nu insett att det sku ha kunnat vara det jag vill göra, känns det inte riktigt okej att få ihop nu i efterhand då det sku gå förmycket ut över barnen enligt mig. Annars för min egen del sku jag bra kunna tänkka mig att ägna de närmaste 5 åren till det. Jag skulle ju vara lite äldre än de flesta och inte riktigt kunna delta i "halarlivet" som de andra då man har barn att tänka på, men sådär ihelhet sku det nog vara helt okej. Nåjaa, det är ju en sak att fundera och sen faktiskt vara där då man ska behöva läsa på prov med skrikiga ungar runt en, men sådär teoretiskt sett.  =) Dessutom är jag inte lika skoltrött och tycker att jag sku kunna prioritera på ett annat sätt nu än jag gjorde som yngre. Fast då finns ju också barnen som tar både tid och koncentration och allt sku bli lite väl kämppigt. Och deras barndom sku bli lite lidande tycker jag.

Jag har alltid vetat att jag vill jobba med människor och kosmetologutbildningen kändes som jyst min grej då jag skulle välja. Hade inte ens tänkt på att gå gymnasiet eller att jag nån dag skulle ens vara intresserad av en högskoleutbildning. Kosmetologjobbet är både kreativt och mångsidigt, och det var faktiskt roligt att studera det. Det skulle jag väl nog fortfarande kunna tänkka mig att jobba med, men konkuransen känns väl lite stor i såhär små kommuner för att startta eget. Frisörutbildningen gick jag väl mest för att bredda mitt område för att söka jobb sen. Kändes som att det kanske är lättare att få anställning som en sådan ifall man inte vill eller vågar starta eget. Och då jag inte fick några direkta aha-upplevelser för vad jag skulle studera istället gick jag klart den då jag väl var på så bra väg, men nu i efterhand är det inte riktigt det jag vill jobba med känner jag. Känns som att man verkligen måste vara intresserad och skola och uppdatera sig då det kommer nya trender hela tiden. Dessutom är det ju ett väldigt precist arbete och något man bara lär sig om man verkligen brinner för det fullt, och det känner jag inte riktigt att jag gör. Tycker att det är jätteroligt och framförallt praktiskt att agera frisör inom släkten, och kan älska att vara kreativ med nån färgning nu och då, men som heltidsjobb trivs jag nog inte inom den branschen.

Och tanken på att utbilda mig inom vården har nog inte varit speciellt stark nångång för mig förrän nu. Det första jag tänker på är närvårdare eller sjukskötare som typ går runt och pickar, delar ut mediciner, och sköter om gamla människor och det känns väl inte så lockande som huvudsyssla för mig. Menar alltså inte att det är så det är påriktigt, bara det första jag tänker på om dessa yrken. Och även om man sku göra det som barnmorska också eftersom det ingår i utbildningen, så har man väl kanske nog förlossningar som huvudsyssla och att hjälpa till att sköta dessa små liv de första dygnen. Tror att det sku va ett väldigt givande och varierande jobb. Och även om det inte alltid slutar lyckligt så tror jag att det sku vara övervägande positivt. Allt som ingår i utbildningen då jag scrollade igenom läroplanen lät också väldigt intressant.

 Bildkälla

Både barnmorskor och frisörer har väl ganska hektiska jobb. Det är inte så lätt att inte påverkas av stressen, men man lär väl sig hantera det med tiden. Tror dock att det är stressigt på olika sätt.. På sjukhuset kan man ju i och för sig inte planera hur många som kommer in samtidigt så det är väl bara att göra det bästa av situationen. Tror också att det sku vara ett spännande jobb då man omöjligt kan veta hur ens skift blir.  Man liksom bara kastar sig in då man är i tjänst. Och alla förlossningar är verkligen fascinerande tycker jag. Mest kanske efter att jag nu själv fått barn. Kunde omöjligt tänka i dessa banor tidigare. Such a shame..

Jaja, nu får jag då börja fantisera om något helt annat då det inte riktigt känns som ett alternativ mera. Något som känns som näst bäst och kanske sen i slutändan blir det jag känner att jag verkligen vill göra. Helst något som gör att jag inte ångrar mina val så värst, men det får vi se i framtiden vart jag hamnar.

Söndagsskoj

Igår var det kalas för min fammo. Och sen for vi till Moffas och vänta sålänge han och William var i föusi då jag sku klippa honom efter. Före blev det gräsklipparåkning och morotsplundring..

Snart är det nog över med det. Bläddrade i en del gamla foton också från the good old days. Tänk att det är så stor åldersskillnad på mig och mina syskon ändå, då det nu inte känns så farligt mycket.

Jag och syrran -95

Snygg frisyr jag har onekligen.. =) Kan vara från -99 då Erik är gissningsvis 3 år, Emilia 5 och jag 11? Ser nog äldre ut.. men vet att jag hade detdär håret innan högstadiet.. så kanske det är år 2000 då..

Där var vi då hela kvällen till slut och styrde sen hem änn engång med trötta barn i bilen. Ett bra avslut på veckan.

Teamwork och lördagsutflykt

Nåjaa, dagen i bilder nudå.. Vi storstädade alla några av hemmets vråar som svämmar över mest medan lillkvinno drog sin middagslur. Jag har tvättat alla överdrag till soffan och lakt ut kuddarna för vädring. Det var nämnligen en herreman som råkade somna i den en kväll och en liten olycka inträffade. Så istället för att bara tvätta kuddarna ifråga tvättade jag helt enkelt alla och kände mig löjligt nöjd. Den är dessutom så noppig också så lite behandlig med noppmaskinen på den gör nog också susen. Och sen kom Miiki ock ska ta över hela skiten och skruvar loss ramen på den då den har en massa knarriga ljud. Det är den som finns i vartannat hem som väldigt ofta är på erbjudande hos sotka, men kan inte påstå att vi är vidare nöjd. Efter nån månads användning lossande fjädrorna i bottnen så vi var då tvugna att skuva fast dem i ramen, vilket gör knarrljuden. Nu ska det då tydligen lösas med ytterligare en provisorisk lösning. Bättre kommer den nog i allafall bli då den är ihop och på plats igen.

Sen torkade jag damm, och knuggade av de bedrövligaste fönstren men enjotrasan medan mitt team skötte golven och lekrummet.

William sprutar och pappa torkkar. Det gäller ju att göra honom delaktig om man tänkker få något gjort. Nackdelen är väl kanske att han inte vill sluta när alla golv är torkkade.  =)

Sen ringde Miilimosti och sa att hon jobbat klart för dagen och då styrde vi kosan hit på äventyr. Till vandringsleden i kortjärvi. Äntligen! Harr sett så mycket bilder och hört så mycket skojjigt om den, men aldrig kommit mig dit.

William somande ju passligt i bilen och var arg som ett bi då vi väl var på plats. Så vi kasta honom i vagnen då han protestera så pass så jag förstd att det inte skulle bli av nån vandring annars. Men vagn går nog verkligen inte. Som tur fck vi mutat honom att gå och lämnade vagnen vid sidan av leden kanske halvvägs till rastplatsen då vi ändå sku gå samma väg tillbaka.

Då vi kom fram hade någon precis grillat. Mysigt! fast vi hade bara kaffe och smörgåsar. 

Vanessa älskade konceptet äta fingermat i skogen och det såg lite ut som då en babian äter på djurpark. Ta en tugga av allt och lägg till sidan. Och sen fortsätt på allt ett varv till. William hade sina issues och principer om mat som vanligt. Är nog ingen skillnad vad man parkerar framför honom nu. Det är viktigare att få fram sin vilja och princip och ibland ser man tillochmed hur mycket han sku vilja äta, men man kan ju inte ge efter. Hårt att vara in i sin första ordentliga trotsperiod, och tycker vi inte gör annat än "äntrar" om dagarna.  =)

Lilldamen sku ju helst gå själv bland stubb och sten och peta på allt och göra allt lika som William. 

Och sen fortsatte färden tillbaka.. 

Spindeln var kvar.. 

Och efter att vi dumpat av kaffeväskan fortsatte vi en bit åt andra hållet, vilket är dit man egentligen ska gå men går man med barn på 1 och 3 år så vill man ju helst ganska säkert komma sig tillbaka också utan att behöva bära barnet/barnen flera kilometer så vi tog lite kortare snuttar åt båda hållen istället. 

Såg en hermelin.. 

..Och en gigantisk nyckelpiga

Och även andra exotiskare djur.. 

..Men också rätt så vanliga. 

Naturen har behållt sina fina färger. 

Och här vände vi om vår färd hem tillbaka då vår visit kanske inte var så uppskattat av alla. =)

Det var nog en konstig fabbo. Då vi fört hem mosti for vi vidare ti mommos på mat och kaffe. Och så avslutade vi dagen med badkarsplask. Det var två ganska så sluta men lyckliga barn som somnade i bilen påväg hem. Och för mamma också en av de bättre dagarna som vårdledig som kanske fastnar bättre i minnet än de tunga och trotsiga dagarna. "Sinun raskas arkesi on lapsesi lapsuus".