Dag på hemmaplan och presenter

Sku ju blogga igår, men somna samtidigt (eller möjligen före) kidsen.. =)

Det blev en hemmadag med besök av fammon och sen Jessica och Emma..
Igår va det också en superbra dag för oss alla.. Inget gnäll och inga raseriutbrott och då han blev så lessen då fammon sku fara i föusi så satte jag mig ner med honom och lekte med dupplo..

Ännu på kvällen kom han med sina dupplogubbar och ville att jag skulle leka, vilket bevisar att vi gör det alldeles för sällan.. Man borde verkligen inte se rött alla dagar då leksakerna änn engång hittat sin väg ända till köket fast man plockat undan dem jyst innan. Barn är barn och barn ska leka, även om man vill att ens hem ska va något annat än ett lekland..





Och så hade vi återigen lite höstfeelis då vi invigde noshbodyn.. 😍 för den som inte bryr sig om barnkläder så värst är detta säkert inte så intressant.. Men de som är miniklädsnarkomaner som jag själv förstår precis.. Hur löjligt tillfredställd man blir över en liten mjuk body som man då dessutom hittar nogot att kombinera den med så det ser.. Ja rätt bra ut..





Och själv går man omkring i noppiga trasor med halvtovigt hår och en lätt svettlukt för att man är så bekväm så man inte minns när man duschade senast.. Men huvudsaken att barnen ser bra ut tydligen.. =)





Vår "lilli" har fått så många presenter redan och alltid är det ju intressant att se vad folk kommer med.. =) Detta fick vi av Heidi och lilla Aaron, och det som ser ut som en tuttflaska där är en slags övergång mellan tuttflaska och pipmugg, så det ska bli intressant att testa.. Och så samlar vi lite smått på brioleksaker, så denna var den första som inte är en bil i princip..

Nu ska vi smälla iväg till stan och se om vi hittar doppresent till helgens dop, och varva skobutikerna ijakt på vinterskor åt MIG!! Jag må oftast ha noppiga kläder men nu ska hä handlas materiell lycka för det är jag banne mig värd då jah inte köpt något till mig själv på evigheter förutom dopkläder..

Och så har vi ett enormt H&M paket i kokkola innehållande Williams dopkläder, lite inredning och mindre noppiga hemma-paltor till mamma.. =)

Superfeelis och itkupotkuraivaris

Idag har det på något sätt hänt mycket..Först hade jag och William mysfrukkost med tända ljus (mest för att han sku få blåsa av dem sen) Det är vår nya morgonrutin, och verkligen inte mig emot.. =)

Sen, när morgonrumban var på bättre sidan (d.v.s alla har torra blöjor, har ätit och fått bytt bort pyjamasen, samt att hundarna fått sitt) begav jag mig mot rådgivningen för min besiktning, samt handlade och köpte dopp till oss och fammon som skött båda barnen idag.. Och bra hade det gått..

När jag kom hem drack vi kaffe och så fixade jag snabbt lunch till mig och William innan dagsvilan.. Och så länge barnen sov slösurfade jag och kom att tänka på hur bra en mammagrupp som jag är med i på facebook är.. Men hur "ååsides" den är för oss.. Visst kan vi ta bilen till jeppis där de flesta lekträffar är, men vi sover ganska länge om mornarna och det är då ganska kämppigt för oss att befinna oss där till te.x kl 10..

Och visst finns det ju en massa vårdlediga mammor i vår egen kommun så Why not, tänkte jag.. Sagt och gjort, skapade gruppen ca kl.5 och nu 7 timmar senare har den 88 medlemmar... Alltså wau!! Va bra den blev.. Är så löjligt ivrig på att vi ska börja träffas!! Alla där är så fina, och det finns mammor i alla olika åldrar, med olika många barn i olika åldrar och i olika livssituationer, men alla är vi på något sätt förenade i denhär rollen vi axlar varje dag d.v.s Mamma..




Även höggravida kommande mammor hittas som säkert kommer att uppskattar denna support då de påbörjar sitt nya kappitel i livet.. Det kommer förhoppningsvis att bli något man ser framemot, dit man kan komma med leggings sunkiga tunikor och skitigt hår och beklaga sig om sin dåligt soviga natt om man så vill det, och få förståelse på ett sätt som bara vi som också har varit där flera gånger kan ge.. Och kanske ett och annat tips som kanske kan hjälpa..





Man kan bjuda in folk till sitt ostädade hem och krafsa fram det man hittar i skåpet eller frysen, bara för att man har tråkigt.. Och så kan vi tvinga våra män att överta rollen i nån timme så vi kan träffas och äta mat och umgås med varandra och konstatera att samtalsämnerna aldrig tar slut.. Det kan ge otroligt bra feelis, ny energi, nya vänskaper och framförallt ett otroligt bra kontaktnät.. Dethär gjorde verkligen min dag ska ni veta.. Eller i princip min månad!! <3

Sen var Jannina hit med sina tre killar och lekte ikväll.. Till en början gick det super.. William tycker om äldre barn och uppskattar när nån vill leka, men sen blev han herr egennyttig och vägrade att dela med sig av sina leksaker.. Och så blev han totalt hysterisk då han inte fick ha alla sina leksaker ifred och slängde sig i en itkupotkuraivari på golvet gång på gång, och högre och högre oberoende av vad jag försökte resonera med honom om.. Så nu ringer det nog fortfarande i ALLAS öron (inte minst de nyföddas)...

Välkommen tvåårstrots antar jag.. Tack och förlåt kan man ursäkta honom åt alla som hädan efter tänkte besöka oss (i allafall om de har barn som tycker om leksaker).. Vi kan träffas igen när vi förträngt dethär.. =)

Men inget rubbar min superfeelis ikväll efter denhär gruppen.. Det kommer nog att bli superbra dethär känner jag..

Nu borde kanske jag också dra mig bort till drömmarnas land. Imorgon vänttas besök av Heidi och lilla Aaron.. Tur att han inte bryr sig så hårt om leksaker ännu.. ;)

(Om någon ännu vill vara med i gruppen "Mammor i kronobyområdet" och inte blivit inbjuden, skicka PM åt mig på facebook)

Farsdagen och höstmörkret

Den andra farsdagen i rad firades med låång frukkost här i huset.. Likt många andra (hoxade jag på FB) hade vi inte handlat något vidare inför helgen.. Saknade juice, ägg, paprika och såntdär som gör en långfrukkost gemytlig.. Nåh.. Presenten slätade kanske över det lite.. =)

Man behöver verkligen en långfrukkost på farsdagsmorgonen innan rambambulan drar igång, då man flänger från kaffebord till kaffebord och William inte äter annat än typ smörgåsar på hela dagen.. Och det tar två dagar för magen att återställa sig och halsbrännan att försvinna.. =)




 

Blåbärsmuffins fick han allt till kaffet ändå..



Och som den omtänksamma frun och mamman jag är fick han det sötaste hemmagjorda kortet med avtryck av barnens fötter.. Då spelar det nog ingen roll om man får samma strumppor och kalsare varje år.. =)



Första farsdagen som tvåbarnsfar var det ju allt! Nu tror jag vi fortsätter i det spåret några år till i allafall.. =)




Sen gymmades det lite innan kaffemaratonet drog igång.. Gambelmoffa, moffa och gambelfaffa fick besök.. Vår egen faffa firades på lördagen så det inte skulle bli så många ställen..

Idag var det så grått och höstigt igen då snön regnat bort under natten så damen blev klädd med lite höstfeelis.. =) Tyckte tyget med svampparna jag sydde dreglisar av är så fint!






Som tur är vissa saker desamma oberoende.. Som te.x William med sina önskestövlar på barnkanalen.. Liten pjatt vid namn William med skofetisch.. Låter på något sätt väldigt... bekant! =)

Mera, mera tändaljus och kaffe i vänttan på ny snö som ljusar upp.. Man blir ju så trött då det knappast är ljust nångång på dygnet alls.. Men det var i allafall varmt, så idag var vi å skutt på eftermiddagen..

Imorgon får barnen hänga med fammon då jag ska iväg och stämpla ut för denna graviditet d.v.s efterundersökningen..och så ska jag handla, kylskåpet är löjligt tomt IGEN! Hoppas på att hitta satsumas snart eller mandariner.. Borde det inte vara säsong för det nu?

Urväxta kläder, ammning och kalasplanering

I fredags hade vi tid till rådgivningen för damen.. William har fått hänga med de senaste två gångerna då det passar ganska bra att handla på samma gång då man en gång är ut ur huset, (och har fräschat upp sig såpass så man vågar se folk i ögonen).. =)





Dessutom älskar han kokvrån i väntrummet och har uppfört sig rätt så exemplariskt båda gångerna (för att vara den energiska snart tvååringen med häftiga humörsvängningar som jag känner)..

Anyway.. Damen har växt duktigt.. 5870g och 58cm är dagsformen.. Och jag har fortfarande inte plockat bort alla bodys i storlek 50..





Men på den punkten får jag faktiskt prisa polarn o. pyret lite.. Vem kunde tro att denna body te.x är i storlek 50? Och kommer att passa även upp till 60 cm? Finns nog bara en knäppning ner till, så även om ärmarna har långa resor borde de ju bli för korta på längden.. Antar att de bara är väldigt töjbara.. Och så blir de ju nog lite vidare kring nacken, så då har jag löst det med en dregglis.. =)

Nåjaa.. Borde nog slänga dem i tvätten och inse att den tiden äro förbi, så kanske de drar ihop sig ifall jag töjt ut dem.. Men då de är så fina.. Fast kläder har vi nog inte brist på.. Jyst nu är både vissa 50:or då, 56 och 62:ans storlekar ibruk.. Bäst passar väl jyst då st. 56.. Lite störande är det ju att vissa plagg bara användes en eller två gånger, men.. Så brukar det ju vara.. Att man hittar sina favoriter och då är det dom samma som varvar i tvätten..

Dregglisarna äro också ibruk för denna gång.. Inte för att damen dregglar så värst mycket ännu, men de är bra både vi amningen och då hon får tillägg så rinner det ännu mer vid sidan av munnen så då sparar vi några klädbyten.. överlag är det dock väldigt sällan det händer några större incidenter med kläderna och att det går åt mer än en uppsättning kläder per dag.. Vilket är väldigt olika om man jämför med william som ofta krävde både två och tre uppsättningar kläder dagligen då han brukade vara en mästare på att kakka med hela ryggen..

Nåjaa, det om kläder.. Amningen funkkar väl fint de gånger som mjölken räcker, men uppskattningsvis så får hon nog halva mängden i ersättning ändå.. På nätterna och morgnarna är hon oftast nöjd med det jag har att erbjuda då det varit fler timmar emellan amningarna.. Men däremellan ammar jag helt enkelt först och ger sen tillägg..

Det är väl lite blandade känslor kring det också.. Med William hade jag mycket mjölk och jag minns hur det brukade packa på ibland så jag var tvungen att pumppa bort lite.. Han ville ju å andra sidan inte amma efter att ha blivit flaskad mer eller mindre direkt från födseln då hans gulsotsvärden steg och han blev slö och orkeslös.. Då pumppade jag egen mjölk och gav den i flaska sen.. Fast sen räckte inte den egna mjölken mera, och så slutade jag då det blev så otroligt omständigt och för att han helt enkelt började vägra och bokka bort bröstet hela tiden då jag försökte..

Nu skulle det ju banne mig då fungera.. Inga jobbiga gulsotsvärden som ställer till det, och vad billigt framförallt det skulle bli tänkte jag jämfört med william och den mängd vi bar hem åt honom, men där hade jag fel.. Jag tänkte att mjölkmängden varierar från person till person och påverkas av ens matvanor och sådär, men inte att det är olika från barn till barn.. Hjälper det dock inte att dricka mycket och vila och försöka äta lite hälsosammare så får det nog vara för min del.. Börjar inte med något amningste å pjasas kring detta.. Är det ens någon som fått några bra resultat med det?

Vissa ser det dock som lite av ett lost cause att amma den mängd man har och sedan ge tillägg.. Varför inte bara köra ersättning då? Nåh.. Jag inbillar mig i allfall att det är bättre för att bygga upp immunförsvaret med 50% modersmjölk i allafall än inget alls.. Och för det egna samvetet också.. Att jag gör det jag kan för henne.. Istället för att bara rent skita i det och bestämma mig för att sluta.. Fast än ett vinglas och en tobak skulle göra underverk för min sinnesfrid vissa gånger, och framförallt att det skulle gå så mycket snabbare och smidigare att flaska då man är på språng.. Eller att i såfall ha möjlighet att helamma så är det ju inte så omständigt, men.. Stay strong bitch! Intalar jag mig själv.. =)

Nu skulle ju dethär inlägget inte handla om ammning i huvudsak utan vad vi gjorde i fredags då.. Vi var till rådgivningen och for sen vidare till halpa-halli i kokkola där jag bestämt att vi uträttar allt vi har på agendan också.. Först mat, sen en föddispresent till min kusin samt nånting till alla i farsdagspresent..

Det blev, trumvirvel... Ett underställ+strumppor till pappan i huset och strumppor samt favoritgodis till alla moffor och faffor.. Samma som alla andra år alltså, och det är ju i allafall inget onödigt man inte använder så vi fortsätter på samma linje.. =)

Dessutom hittade jag en massa bakgrejs jag kommer att behöva då jag ska få pipplat ihop både en doptårta och födelsedagstårta åt William.. Och en del smågrejs till en "sak-kalender" åt busen..

Att parera William samtidigt som man försöker tänkka vad man sku ha handlat är inte det lättaste theese days.. Dröjer nog ett tag innan jag slarvar med mig båda då jag ska handla igen..

Avslutningsvis måste jag berömma mig själv för att ha det mesta ovanligt bra planerat och saker som behövs beställt, i allafall vad gäller tvåårskalas och dop, så snart är det bara att skrida till verket..

Dopkläder till alla utom pappa är fixat.. Han behöver fortfarande en skjorta.. Samt att vi måste köpa lite rosa silkesband till dopkolten.. Ballonger, serpentiner, servetter och ljus i matchande färger till båda eventen är klart, och så baktillbehör till tårtorna..
Sen blir det att ta en sväng förbi en blomsterhandel för att se ifall de har ljusrosa gerberablommor eller nåt som passar till dopet.. Borde förresten beställa några lösa blommor så det säkert finns..





Kommer antagligen att stressa röven av mig här ännu, då det inte går att te.x städa lite innan i tid med William i huset och sen tar tårtan sitt tidsmässigt dagen före och så.. Kunde ju nog ha beställt tårta för att ha enklare, men denhär gången har jag något speciellt jag siktat in mig på, så då är det enklast att jag filar på den själv då jag är så krantto.. =)

Måste påbörja tårtdekoratinerna här ganska så prontto.. Och så får fammon, mommo, syster och Emma eller de som nu är lediga komma till undsättning dagen innan så det blir färdigt här.. Men överlag ser det ganska ljust ut då jag verkligen lagt mig in i att planera för en gångsskull.. Måste trotta systemkameran i näven på syster så det blir fotat nånting också.. =)

Så att, bråda tider i gråblåa huset här framöver.. Fast en del av mig gillar dethär kaoset.. Otroligt nog.. =) och så har vi bestämt träffis med andra fina mammor lite nu som då här emellan så mycket roligt att se frammemot.. Och William älskar att kalasa då det är så många som samtidigt ger honom uppmärksamhet så honom går det ingen nöd på..

Två månader, snart 2 år!?

Hej,hej!

Igen har ett par veckor blåst förbi, och i måndags blev lillsessan två hela
månader?!! Say what!? Jodå, det går undan nu..

Krokodiltårarna faller vartefter jag får plocka bort de små söta kläderna då jag vet att de inte ska användas mer.. (På jävligt länge i allafall).. ;)







Men mer till människa har hon i allafall blivit och börjat uttrycka sig så duktigt.. <3

Som vanligt bjuds det på en bilduppdatering om vad vi gjort här senast i huset mitt i skogen..







William och mommo har bakat bullar.. Inklusive gester och provsmakning av deg.. Sedan lyckades busen vrida ugnen till 300 grader obemärkt, vilket utlöste brandalarmet i hela huset, (alltså är brandvarnarna seriekopplade).. Kakan som då befann sig i ugnen blev förstörd och öronen sjuka, men bullarna klarade sig fint.. :)





Vi har gått omkring och myst i varma kläder och ullsockor om dagarna allihopa.. Älskar denhär onepiecen förresten.. Så otrolit varm och skön.. Om den bara fanns i vuxenstorlek.. ;)






Sen har vi varit och träffat lite andra mammor och bebisar och barn.. =)





Ibland åker jag iväg ensam och handlar för att ränsa huvudet lite, då kan det bli såhär te.x här hemma.. 😁 Den lysande saken är en "bliko" med magnet och stötsäkert skal som pappa fäster på bilraket då han kör omkring på industriområdet på jobbet.. Han sku lagom ta in den för att ladda den och tro att han får den tillbaka.. Som tur har dom två sådana på jobbet, så vi vänttar på att intresset för den ska avta så vi kan returnera den.. =)





Då vädret tillåtet har ibland BÅDA somnat i vagnen då vi varit å skutt.. William som inte har sovit i vagnen på typ ett år!? Verkligen bra då man får komma ut lite.. Nu har dock båda varit så flunssiga så vi har försökt hålla oss inne lite till.. Men snart ska vi nog göra det till en rutin minsann..





Lillasyster har fått ärva Williams windfleece som minst sagt blev sparsamt använd.. Den var nog inte många veckor i bruk då vi borde ha köpt större storlek.. Den blev dock handlad den dagen det bekräftades att det var en kille vi vänttade, så hade inte så noga koll på vilken storlek den borde vara.. Och "kissimössan" som var den enda jag hittade i tjockare mössväg.. Alla vintermössor är ännu ganska mycket för stora..




All helgona firades såhär hos oss.. Jag och William tände ljus åt "gambelmommo" och övrig släkt från min sida på gravarna på fredagen, och så hade vi en Halloweenfest på lördagen.. Mat i överflöd och så hade vi slängt ihop lite Halloweendopp med moster..

Det kan nog bli en fin tradition hos oss tror jag.. Man tänder ljus på gravarna och ordnar spökfest.. Det kommer nog barnen att uppskatta i framtiden också tror jag.. Och alla får lov att ta med sig lite godis som dom får samla i någon hink.. Det firas ju inte så hårt här så man går och knackar dörr, men nu i helgen var vi ju redan 14 personer så det borde ju räcka rätt bra.. Låt godiset komma till oss liksom.. Muhahaha.. =)



Pumppan hade pappa och William karvat ut.. Första gången vi gjort det också och jättefin blev den ju.. =)



Dessa sattes i hårdanvändning då strömmen slog av då det var sånt förjävligt väder natten till tisdag.. Kl.22 ungefär slocknade allt och under natten en 4 tiden vaknade jag av en lamppa som tändes så vi led inte så mycket, men vet att det fanns många som lämnade utan moronkaffet och fick bege sig iväg en bit för frukkost och lunch.. Dessutom lyfta ut alla matvaror som måste hållas kalla.. Det tänkte jag också på att det värsta är om frysen tinar helt då vi har en halv ko minst i maletkött i frysen..

Och innan vi somnade korsade jag nog fingrarna ett par gånger och hoppades att tuttarna skulle leverera och hålla damen mätt genom natten.. En liten skvätt fick jag varm med varmvattnet i kranen, men om strömmen hade varit borta ännu på morgonen hade nog vår pappa fått hämta mammas generator..

Och tillsist ett par vardagspixlar på det!




Finns det hjärterum så.. Ryms man tydligen.. Alla bebisens saker ska testas.. Men värst är väl nog när han klämmer sig i sittern med sina 13 kilo så jag tror att den ska böjas och helt konkret gå sönder.. "Sonnnäää" säger han bara när jag fasar mig om saken..





Evighetsfrukkostarna.. Jag brukar ju älska att få dricka mitt kaffe i lugn och ro, men då han äter minst och klottar mest och behöver mutas i samtidigt som jag ammar sku jag inte gråta ifall det kunde gå undan lite.. =)




Leksaker som är överallt om änn hur många gånger man försöker hålla dem i lekrummet.. I tvättstugan, på toaletten, i hallen och där ska de då vara om busen sku råka behöva dem, för blir de bortförda känner han sig tydligen inte hemma och börjar utan vidare att återställa sitt lekland i hela huset.. Gaah!! Jag vill ju ha ordning nån gång.. Det konstant snurrande ekorrhjulet..





Och såhär går det om vi försöker få bytt blöja och kläder.. Ropar vi på honom springer han undan, och när man sen söker efter honom har han gömt sig.. Underbara busunge, om nån ynkka vecka blir du två år! Mammas lilla stora kille..

Nu hade jag visst en tvätt och resten av diskberget som inte rymdes med igår att förintta.. So long..

Det e mycket nu

Okej, ikväll ska jag verkligen prioritera bloggen lite, men först ska jag ta itu med dethär:




Medan beebin gör dethär:





Tyst är det i allafall i huset då männen sover middag..

En liten Vanessa

Igår var ju lillasysters födelseannons på ÖT..





Så "now it's official", hon heter inte lillasyster mera utan Vanessa..

Hennes andranamn är inte så hundraprocentigt spikade så hela namnet får ni veta först efter dopet som vi kommer att ha 7.12

Walking dead zombie moma

Nu kanske jag hinner knappra iväg ett inlägg då båda barnen sover middag..

Vi har sovit skitdåligt i över en vecka nu, eller jag har väl gjort det rättare sagt.. *Gäsp*

Barnen går det ingen nöd på, de sover i skift.. Lillasyster sover oftast ett par timmar på kvällen och har färdigt ungefär när resten av familjen kryper till kojs..

Då börjar hon turboamma och tömmer båda mina hinkkar i en evighet, I might add.. En skvätt här och en skvätt där, och precis när det ser ut som att hon blivit nöjd och somnat är hon vaken igen innom 15 minuter och ska ha mer.. Ibland får jag ge en skvätt tillägg till då hon inte blir nöjd ens fast hon ätit från och till i två timmar..

Och däremmellan fyller hon ett par blöjor och skiter ner sig minst en gång under natten.. Så vi sover i 45 minuters knyckar ungefär.. Inatt blev det till två timmars knyckar, och bara ett blöjbyte thank god! Nästan helt okej alltså.. Det ideala jyst nu är väl att hon sku sova ca 3 timmar mellan tankning och böjbyte så sku vi hinna till någon djupare vila..

I morsse kände jag mig nästan utvilad, så kanske det börjar funkka bättre.. Nätterna innan har jag velat gråta och riva håret av mig när storebror vaknat och jag märkt att en ny dag äro kommen..

Sen sov hon oftast sålänge vi åt och jag gjorde frukkost.. Och senare när jag skulle göra lunch åt William och vi sku äta, men vaknade förståss precis då storebror började sin dagsvila.. Och somnade inte på de två timmarna som han oftast sover.. Men då han vaknar ungefär så knäpper hon av.. Och vid det laget är jag så förbannad och övertrött så jag skiter i att ens försöka sova då.. Och så ska ju någon göra kvällsmat.. Isoffan slumrade vi oftast till då på kvällen ett varv om jag hade henne i famnen.. Nästan som om de hade en gemensam plan på att hålla igång mig..




Och jag förstår verkligen att detta används som tortyrmetod åt krigsfångar.. Very effektive.. 😵





Under dessa dagar har också storebror testat hur långt man kan driva en mamma till sinnesjukhet..









Vi har tillexempel kletat ner ännu fler fönster, klamppat omkring med mammas vandringsskor i vardagsrummet som jag ställt i hjälpköket för att ta itu med "senare", och cycklat samt ramlat där det finns mest dynga utanför hagen på gården..

Och detta är förståss bara några av veckans höjdpunkter.. Vi har också slängt x antal föremål i toaletten, tömt en halv tuttflaska mjölk i lekrummet och plockat ut alla leksaker i vardagsrummet så jag har något att göra om jag mot förmodan får någon minut med två lediga händer.. Have kids they sad, it will be fun they sad..😬 Tja.. Nå, det är ju roligt att sova också.. 😑

Om jag inkluderar honom i det jag gör med att te.x fylla tvättmaskinen så går det bättre.. Han vill hjälpa till och så, och jag ger honom oftast en egen av det jag håller på med, men försöker jag få i en diskmaskin vill han ju helst plocka ur då jag plockar i, och då utbryter världens raivari så vissa saker måste jag få gjort ensam..

Men somsagt.. Det börjar väl ta sig småningom med både sömn och rutiner i denna tvåbarnsvardag.. Dygnet hålls ju inte i balans något vidare bra förståss när man sover dåligt, och det är svårt att passa tider.. Idag tillexempel sku lillasyster ha haft en läkartid, och här sitter vi och är bergsäkra på att det är tisdag och inte onsdag.. Skit också.. Nu tar det två veckor innan vi fick ny tid.. Bara en kontroll, men ändå..

Såatt här knallar vi bara.. Igår var vi på exkursion till kållby och jeppis med Emma som assistent.. Vi handlade några vintermyssor ti både mig och båda barnen vid Majahome.. Sen fräste vi vidare till Lidl och jag sprang in och plockade med oss lite dopp och så tog vi med oss lite kinamat hem medan barnen sov i bilen.. Bra va? 😊

Vi har ju inte ens handlat änn med lillasyster, så får se om vi orkar hålla oss borta i en månad till.. Måste nog hälsa på någon snart dock så vi har något program.. Det finns ju inte så mycket somsagt här i skogen..

Nujyst saknar jag cyckelvägar.. Vill inte bo i stan, men för mig som är hemma från Terjärv som är en liten by i allafall, är det väldigt tråkigt då man inte kan gå ut och skutta där man inte är ivägen, och på någorlunda jämt underlag i allafall.. Och om man har en bebis som har svårt att sova om kvällarna kan man dra ut en sväng då också då de är belysta.. Här finns inget..

Ingen belysning, ingen asfalt, ingen cyckelväg och ingenting.. Det är flera kilometer till den asfalterade huvud-riksvägen som heller inte har någon cyckelväg, så det känns inte så lockande med en dubbelvagn.. Så man kan typ skutta till andra änden av byn och tillbaka.. Vilket snabbt blir väldigt tråkigt.. Jag saknar att ta rundor av olika längder och variera vartåt man styr för att inte bli uttråkad.. Vi har världens bästa vagn för tillfället, men då det är sådant projekt att slarva iväg sig nånstans.. Hunden sku också digga tror jag.. Jaja.. Man kan ju int få allt.. Vi är ju för oss själva här i allafall med svärisarna på gården..

Nu ska jag vila lite till tror jag..

Då det blåser medvind

Igår hade vi besök från rådgivningen som var hit och vägde henne och testade diverse reflexer.. Och hon fick väl godkänt för viktuppgången och är nu tillbaka på sin startvikt.. =)

Fammon kom hit och såg efter William sålänge och så kom Mommo hit efter att vi vilat, så då hade lilleman en del program i allafall.. Och på tal om program.. I söndags efter att vi haft besök av Miikis kusin med familj och fammon och sen var och åt till svärisarnas dit gambel mommo och gambelmoffa kom, blev William så uppspelt så han vägrade vila på dagen alls.. Dessutom hade det dragit ut flera timmar från det vanliga så "slipp då" tänkte jag.. Carpe diem, liksom.. Eftersom han då blev trött tidigare på kvällen och vaknade tidigare nästa morgon.. Och tadaa! Dagen har backat två timmar..

Det är andra morgonen som vi vaknat och sitter och äter frukkost kl.9.. Och vet ni, jag är inte ens trött om morgnarna.. Perfekt.. Nu är det inte så jobbigt ifall man har en tid att passa på förmiddagen eller någon lekträff eller så.. Igår sov lillasyster också rätt mycket sammanlagt så det blåser lite medvind som omväxling hos oss..

Eftersom vi degat på här nu i oändligt många dagar ville jag andas lite annan luft änn den som finns inne i huset.. Så vi klädde på oss, packade ner lillasyster i vagnen och begav oss ut på gården.. Vi slängde iväg de förfallna sommarblommorna,sopade trappan, hämtade posten och tog skogsvägen på ca 1,5km tillbaka.. Det lilla gör mycket..





William cyklade lite med sin puky och satt på omvartannat i korta snuttar, men sålänge vi kommer oss runt gör det ingenting.. =)





Osminkad selfie i följeslag av älgflugor..





... Och sen gunga vi lite..





Och så blev det middag och eftermiddagskaffe i höstig muminkopp..

Kom förrästen på en idé igår då jag började fota lite de kläder som damen har för tillfället, att då jag inte bloggat under graviditeten och visat dem då jag köpt dem kommer jag att lägga ut ett inlägg varje gång vi bytt storlek så ser ni lite vad jag panttat på.. Jag har alltså kläder och halare i allt från 50-92 kanske.. Inte så mycket så vi inte måste köpa något till, men en massa reakläder och sånt jag helt enkelt inte kunnat leta vara har blivit hemslarvade och vänttar nu på att damen ska växa...

Ikväll vänttas mera kaffesällskap av svägerska.. Trevligt, trevligt! 😊 Och eftersom vi for ut istället för att plocka upp i köket innan dagsvilan haver vi återigen ett exploderat hus.. Det eviga ekorrhjulet..

Nu tänkte jag powernappa sålänge båda kidsen fortfarande sover SAMTIDIGT så blir det nog bra dethär..

Tvåbarns vardag

Nåjaa.. En ny header fick jag knåpat ihop medans mini-me sov bort mer eller mindre hela kvällen igår, och kara miin var och hälsade på fammon.. Vad tycker ni förrästen? Lika smått rörig som mitt liv verkligen är för tillfället.. =)

Så otroligt kul och givande att få försjunka sig i något eget i ett par timmar ibland.. Utan att någon hojtar ut sina behov eller klottar med något.. Helt fantastiskt tyst.. <3

Vi lever nog allihopa, fast den nya vardagen kanske inte riktigt rullar på som den ska ännu.. Vår lillasyster hade ju sin beräknade ankomst i måndags, fast här ligger hon och sover nu snart 3 veckor gammal..

Den första veckan då jag varit ensam med båda barnen börjar vara till ända, och det har väl varit.. intressant kan vi konstatera. Sköna dagar då vi fått gjort lite här hemma, av det akutaste i allafall och mindre bra dagar då det som borde bli gjort tar en evighet och rutinerna som vi brukade ha innan inte riktigt löper alls.. Och det eviga ammandet.. Som gör mig till en övertrött zombie.. Men ingen har gått hungrig eller haft fulla blöijor eller smutsiga kläder.. Så high five till mig! =) (förutom kanske hunden då, som verkligen borde sköljas av då han luktar så äkligt).. Men överlag blir de flestas behov bemötta här, mina är det ju annat med men det brukar väl vara så hos de flesta..

Det som är lite annorlunda än då vi fick William är väl att jag helammar nu, så det är jag som matar ALLTID.. Dag som natt och man kan inte riktigt dela på den biten.. Har faktiskt inte ens försökt med flaska änn, då jag så gärna ville att amningen skulle fungera denhär gången.. Behändigare är det ju då inget behöver värmas, men om jag sku behöva vara borta från henne nån timme ibland så måste hon ju lära sig att äta ur flaskan..

Förra veckan hade vi besök från rådgivningen och då var hon strax under 4 kilo tillbaka, så hon tyckte att hon gått upp bra och att min mjölk antagligen räcker rätt bra.. Vi har helammat sedan vi kom hem från BB, och där fick hon ersättning en gång då min mjölk inte hann stiga i takt med hennes behov, men annars har vi nog varit självförsörjande.. =)





Lillasyster har badat första gången hemma.. <3






Och varit en riktig liten kelgris..=)









En kelsjuk bebis och en uttråkad William, så är det ungefär mer eller mindre för tillfället.. Han har börjat rada en massa saker nu.. Kan få någon impuls plötsligt och hålla på med det en bra stund, som igår då han radade tomma pilttiburkar på köksgolvet.. Sen är det ju förståss jag som får städa, men att han håller sig sysselsatt såpass länge med något är nog nytt..

Och så har vi förbannat oss hela veckan då fammon blev dundersjuk och åt en antibiotikakur JUST denhär veckan av alla, då pappa börjat jobba och William behöver lite mer action än vad jag kan bidra med alla gånger.. Så vi har nog varit ganska så allena i vårt gråblåa hus.. Men någorlunda klarade vi ju oss ändå.. =)

Från rådgivningen rekommenderar de inte att man raittar runt med en nyfödd till någon större folksamling före 2 månader.. Och jag håller redan på att klättra på väggarna.. =) men kan inte påstå att inskrivning till barnavdelningen lockar så mycket heller, så vi avvaktar tills vidare..

Nästa helg ska vi ändå på kalas till min kusins så då slipper vi ju ur huset åtminstone.. Och besök hos någon där det inte är så mycket folk börjar väl nog vara okej så småningom.. Tänkte jyst på dethär då en viss annan bloggerska från grannlandet har en nyfödd som har hängt med överallt sedan de kom hem från BB i princip.. Till frissan, till dagis och hämta hem syskon, på stan och handla mat.. Nåjaa.. Det bestämmer man väl själv, hoppas de klarar sig undan alla bobbor där de är.. Men det är ju jyst det om man vågar ta risken..

Å andra sidan undrar jag om jag orkar trycka här i ca 5 veckor till utan att slippa iväg nånstans över huvudtaget.. Hade vi ens nära till en cyckelväg sku man ju kunna ta en kort runda med vagnen då vädret tillåter.. Men här finns bara skog, grusvägar och älgflugor.. Oftast.. Och William är inte så värst intresserad i att sitta still i en vagn nåon längre stund så.. Men ut måste vi nog börja komma oss snart om psyket ska hålla.. =) Hösten är dock sådan pissig årstid då det ofta blåser och piskar och regnar..

Idag har vi haft besök av Miikis kusin med familj och deras 4 barn och så åt vi hos svärisarna med gambelmommo och gambelmoffa som sällskap som kom och inspekterade det senaste tillskottet.. Så idag har vi ju haft program minsann.. Såpass så Wilperi skippade dagsvilan då han var så upp i varv (och kanske lite sockerhög) =)..

Men det gör inget.. Kanske han somnar tidigare ikväll då så får vi vänt på dygnet lite.. Det vill bli lite sena kvällar och sena morgnar för tillfället.. För oss kvittar det ju som inte har några dagisbarn, men om man vill träffa andra eller har nån rådgivningstid så är det ju behändigare om vi backar lite..

Imorgon får vi besök från barnrådgivningen så då ska damen vägas igen och mätas och sånt..

Lillasyster har fått så fina kläder av alla så hon har en massa fint att växa i.. Tack snälla! Ska lägga upp lite bilder på en del kläder när jag fått fotat dem.. Sist bloggade jag ju under hela graviditeten om allt vi skaffat då, och det har väl nog blivit minst lika mycket (okej mer) i klädväg än senast.. =)

Men nu ska damen och jag försöka leverera någon föda åt denna 4 personers familjen.. Kan inte påstå att jag har någon vidare inspiration faktiskt.. Något som går snabbt får det bli..

En barnmorskas bemötande vid förlossning

(lååång text, överväg om du orkar läsa ;)..)

Nu ska jag dela med mig av något jag funderat på lite fram och tillbaka på sedan förlossningen..

Hur har ni förrästen blivit bemötta på era förlossningar? Både av personal på förlossningen och på BB? Är ni nöjda eller kunde något ha varit bättre?

Förlossningen med William är jag helnöjd med.. Jag hade världens bästa, peppande och stresståliga barnmorskor, studerande och personal.. Jag blev "påhejad" och berömd under hela förlossningen och efteråt då moderkakan sku ut blev det ju lite kritiskt.. (Läs förlossningsberättelsen högst upp på sidan i menyn under fliken William).. Och där var det väl någon mindre stresstålig som fällde en onödig kommentar om att jag ska sluta knycka och spänna mig då de försökte stoppa blödningen (då jag hade väldigt ont), men annars var alla väldigt positiva, professionella och vänliga. Framför allt väldigt förstående om allt tyckte jag.. Sen var ju vistelsen på BB ett kapittel för sig med höga gulsots värden, växlande hormoner och trött och slö bebis som inte orkade amma.. Dagarna innan då han var piggare hade jag fått väldigt bra handledning i amning och andra nyfödd relaterade tips, så verkligen inget att klaga på..

Under förlossningen har man väl alltid en barnmorska, en eller flera studerande och en läkare vid behov. Så har det i allafall varit på mina förlossningar.. Praktikanterna denna gång var jättehärliga.. Vi slängde några skämt här och var mellan värkarna och jag berättade säkert en massa onödig info medans jag andades in lustgasen.

Den jag hade problem med var barnmorskan, som jag upplevde hade en väldigt passiv inställning mot mig redan från början.. Nu minns jag inte exakt när hon kom in i bilden, då det var studeranden som la mig i kurvan och gav mig lustgasen och då jag denna gång valde att avstå från alla bedövningar så gissar jag att hon kom in ganska precis innan jag sku börja krysta.. (Hela förlossningsberättelsen finns längst upp i menyn under fliken Lillasyster)

Då var jag redan lite över min smärttröskel fast jag själv upplever att den är rätt hög och hade begärt en till koll på hur pass länge det är kvar som jag måste hålla emot.. Värkarna var på hela tiden utan mellanrum och jag hade denhär gången ett sånt fruktansvärt tryck neråt så det blev inte till nånting med några krystvärkar..

Jag hade vetni en plan om att jag sku klara mig med lustgasen till slutet och efter att ha sett flera säsonger av "one born every minute" så förstod jag att man ska krysta så som de instruerar där. Det gör dom här också och antagligen alla andra ställen också. Då man alltså får lov att krysta så håller dom i dina ben, du ska fatta tag i knävecken, dra ner hakan mot bröstkorgen och försöka koncentrera styrkan ner mot baken och ta i utaf helv*te.. Det hade jag alltså tänkt..

Men i det skedet som jag fick grönt ljus kändes det verkligen som om någon eldar mig med en tändare inifrån.. Jag hör hur hon instruerar mig ett par gånger om hur hon vill att jag ska göra, men smärtan gör att jag bara vill skjuta ifrån mig benen och andas in lustgas och hoppas att det lättar i någon sekund så jag får in lite luft och krafter att krysta med..

Det får jag inte, och efter ett par misslyckade försök blir barnmorskan skitirriterad på mig och fäller kommentarer som "Nu,hej!! Du bara motarbetar dig själv när du gör sådär" och "Nu får du nog ta och ändra taktik" och vid ett tillfälle hörde jag henne säga att "Nu gör du nog fel"..

Jag blev så genuint förbannad, då jag i mitt livs smärtsammaste ögonblick mer eller mindre får lite panik då det känns som att, utan att tänkka på smärttan, verkligen inte som att ungen ryms ut, som att den på nåt sätt fastnat eller nåt, och det enda hon kan göra är att stressa mig till max med sina instruktioner och sin attityd. Jag lyckas vråla att "jag inte kan kontrollera kroppen längre, det enda jag vet är att hon MÅSTE UT NU!!!

Jag lyckas grabba tag i mina knäveck och klämmer bäst jag orkar och lite till, gång på gång tills huvudet plötsligt kommer ut, sen klämmer jag i ännumera då jag bestämt att hon ska ut precis nu, och ja.. Ilskan mot människan antar jag hjälpte mig lite men jag hade nog ärligt klarat mig utan den också..

Hela denna process är ju ingen långdragen historia, utan 3 timmar och 49 minuter efter vattenavgång är hon ute, varav bara ett par timmar jag varit på förlossningen och haft värkar.. Min kropp jobbar på så helsikes intensivt när det väl börjar så jag helst skulle bromsa lite.. Det sku få ta nån timme längre och värkarna sku gärna få ha lite mellanrum, men sånt får man ju inte välja.. Har dock aldrig behövt klocka värkar då dom varit sådär pang på redan från början..

Trodde bara att jag skulle uppleva krystvärkar denna gång, och kunna styra kroppen lite bättre, men när smärtan kom ikapp blev det plan Ö liksom.. Då är det ingen skillnad hur jag tänkt då det trycker på sådär.. Rekommenderar också inte att klämma ut 4+ kilo utan bedövning.. Det var inte så nice.. Och förvänttar mig inga fanfarer av varken barnmorskan eller någon annan heller för att jag gjorde det, men man sku ju tycka att hennes attityd sku släppa efter att hon var ute om det nu bara handlade om det att jag krystade "fel".

Det gjorde den alltså inte. Kan man förrästen föda "fel" vaginalt? Nåjaa.. Då hon var ute la dom henne på bröstet och tyckte att jag sku försöka amma.. Efter några minuter börjar hon UTAN förvarning att trycka på magen för att få ut moderkakan.. Efter ca 5-6 gånger blir jag less på det och ber dom ge barnet till Miiki.. En sak i gången.. Kan ju inte amma på samma gång vi ska ha ut allt..

Förra gången bad de mig att krysta ut den sku jag minnas, men nu sa ingen nåt. De bara tryckte j*vligt hårt gång på gång.. Till sist kommer den ut och halleluja tänkker jag, nu är det över med all smärta..

Men det är det inte.. Tydligen finns det två hinnor därinne nånstans och en har då lämnat kvar dit.. F*n vill jag skrika.. Och ser hur hon tar sats för att fortsätta tynga skiten ur mig..

Då får jag helt enkelt för mycket av henne.. Jag förklarar för henne att jag vet att det är nödvändigt och oundvikligt, men hon måste väntta på min tillåtelse innan hon trycker för jag orkar bara inte mer nu.. Hittils har hon också gnällt upprepade gånger på att jag spänner magmusklerna då hon med hela sin tyngd trycker mig på magen.. Vad annat kan jag göra då?

I samma veva kommer den tillkallade läkaren och frågar hur det går, varpå hon meddelar trotsigt att "jodå.. Det går väl någorlunda men någon förbjuder mig att göra det som behövs".

Ingen medkänsla eller förståelse för att jag faktiskt har fruktansvärt ont what so ever, och ingen förståelse eller ursäktande hur obehagligt det än blev med moderkakan och allt och framförallt inget beröm en endaste gång under hela förlossningen.. Vad är liksom problemet?

Om det sku bli kritiskt vid något tillfälle förstår jag att de måste utföra det som måste göras för babyns bästa även om det gör ont.. Varesig det då handlar om att bli klippt, eller hjälpa med sugklocka och allt vad det nu finns eller akutsnitt eller vad som helst enligt situationen, men i detta fall lades inte ens en elektrod fast på hennes huvud då det gick så snabbt antar jag.. Så det var aldrig nån panik, förutom i mitt eget huvud då..

Läkaren plockade bort rester med några instrument och konstaterade att inget behöver sys, men att vi måste fortsätta att trycka på magen en gång i timmen för att se om det blöder något mer.. Om det inte gör det är alla rester ute förstod jag..

Denna barnmorska ska alltså fortsätta att besöka mig en gång i timmen tills de byter skifte och någon annan fortsätter.. Vid nästa tillfälle hon ska trycka på magen har musklerna redan blivit sjuka efter dagens drabbning så jag ger ifrån mig et plågat ljud när hon trycker, varpå hon säger att "du måste tänkka att det är för ditt eget bästa. Inte vill du väl gå omkring med rester kvar i kroppen", med en ampper besvärad blick.. Lyckligtvis hinner hon inte fler gånger innan hon slutar för dagen..

Det blir sannerligen intressant att bemöta henne då hon ska gå igenom förlossningen med mig efteråt och se vad hon skrivit i förlossningsbrevet tänkker jag, men för det skickar hon praktikanten.. Som ursäktar henne och säger att hon haft så svårt att vara då hon var så hård mot mig.. Eh.. Jaha, men varför kan en människa då som observerat antagligen hundratals förlossningar då hon nog inte hade jättemånga år kvar till pensionen inte komma och säga det till mig själv då? Och hur kommer det sig från första början att en med så lång yrkeserfarenhet kan vara så oprofessionell? I förlossningsbrevet är det dock förklarat helt okej tyckte jag..

Jag möter henne i matsalen ett par gånger en annan dag, och då undviker hon mig tydligt och vänder bort blicken.. Att sånt..

Nu har jag ju lyckligtvis en annan förlossning i bagaget att jämföra med, så att jag vet att min prestation räcker för mig.. Att den duger gått och väl, och sålänge jag fått ut henne på ett eller annat sätt så skiter jag i vad någon annan tycker.. Att jag psykist bestämt att inte ta åt mig av dethär.. Och att jag faktiskt inte kunnat göra det bättre.. Men det säger jag, att hon inte hjälpte mig på något sätt.. Upplevde bara att hon stressade mig, så hon förbättrade verkligen inte upplevelsen av min andra förlossning..

Tänk på det ni om det är någon barnmorska som läser dethär.. Ord som "du gör fel" eller "nu måste du göra såhär" när det är omöjligt får en att känna som att man underpresterar. Och även om det är ert jobb är det vår upplevelse.. Som vi bara går igenom så många gånger som vi får barn, så du kan bara välja att göra den bättre eller sämre för någon..

Och ni som ställer er för att leverera bebis till världen, ta ingen skit! Låt ingen få er att tro att ni är mindre än "short of amazing" ni har jyst tryggat världens framtid..

Peace out!





(Bilden är googlad..)

Detta är ingen kritik mot kokkola BB! Förra gången vi var där var allt heelt huippu, och denna gång hade jag den bästa av dom bästa rumskomppisar som verkligen lättade upp stämmningen, samt väldigt kunnig personal vad gäller amning och sånt. Barnmorskan i fråga kan säkert ha bidragit med bra förlossningar också, min var nog tyvärr inte en sådan och därför har jag inte mycket till övers för henne heller..