Förlossning på G.. I princip..

Här stunttar vi på med magen bara.. =)






I förrgår hade jag riktigt rejäla värkar.. Fast bara ett par tre sekunders långa ganska tätt under ett par timmar.. Jag hade städat ganska duktigt så det kanske var därför..

Funderade nog att det verkligen skulle riva igång där ett tag.. Sprang på vessan hela tiden i en period på ca 3 timmar då slemproppen, eller i allafall delar av den lossnade..och hade även då värkar titt som tätt.. Det kändes verkligen som att jag och magen inte synkkade alls.. Den levde liksom sitt eget liv och jag fick gilla läget.. Blev hård och konstig under sammandragningarna..

Nu har det i allafall lugnat ner sig igen och det känns verkligen som att hon kommer att stanna kvar där ett tag till, även om läkaren var så säker på att det nog inte är så många dagar kvar p.g.a läget därnere..

Men såhär var det ju sist också.. Beskedet om att jag redan var 3 cm påväg i v.37 gjorde att jag gick hemma och förvänttade mig att det skulle hända närsomhelst och så tog det nästan två veckor innan kroppen var riktigt färdig att startta förlossningen.. Så hur säker läkaren änn var att jag nog kommer att komma in innan den planerade igångsättningen kan jag inte riktigt ta till mig det..

Det är bara såhär som min kropp är.. Det är på G i en evighet innan och sen när det väl börjar på allvar går det snabbt.. Fast tydligen är det rätt ovanligt att vara upp så många centimeter så länge på förrhand som jag är..

Nu är det ju tänkt att jag blir igångsatt, eller att hinnorna spräcks då förlossningen iprincip redan är pågående, om 9 dagar då jag är i vecka 38 (37+5). Och ja.. Vet inte vad jag känner för det..

Jag är faktiskt inte så genuint less på att vara gravid som jag var sist.. Visst längtar jag efter att få min kropp tillbaka, eller att åtminstone få vara ensam i den igen. Få sova på mage och kunna klä mig i annat än tält, men jag känner nog att jag högre önskar att förlossningen skulle starta av sig själv..

Hon är ju stor för sina veckor så tror nog att det är bäst för henne att få komma ut, eftersom det är lite högre risk för diverse komplikationer då ett barn börjar närma sig 4 kilo eller över. Men på något sätt känns det fel att stressa ut henne.. Som att kroppen inte riktigt är färdig, men barnet är det..

Sen har jag ju hört diverse skräckhistorier om hur sjukt det tar att spräcka hinnorna eller hur helvetiska värkarna blir då man gör det, så här vänttar vi och hoppas innerligt att det ska börja nu dessa dagar så jag inte behöver fundera på det..

Man vet ju inte om hon bara är stor eller färdigbakad.. =) alltså kan hon väl vara stor och sen ändå hamna en stund i kuvös för att hjälpa lungorna på traven.. Dessutom är det högre risk för att det ska krångla med gulsoten som det gjorde för William då förlossningen går snabbt och vi hamnade att sola och behandla i en vecka..

Och där förstördes även amningen.. Han blev så van med flaska då han var så trött och orkeslös då gulsotsvärdena var höga, så han inte ville amma mera sen efter.. Vi försökte hårt i en månad ungefär, sen gav vi upp.. Och det är nog något jag gärna sku få att fungera denhär gången.. Fine, om vi då slutar p.g.a andra saker men det sku ju va bra ifall det vore ett alternativ i allafall..

Så här vänttar vi nu bara.. på att vattnet ska gå eller att värkarna ska bli starkare och tätare.. Cross your fingers and toes people.. Det blir väl nog en septemberbebis i allafall..

Pojke eller Flicka? Hur stor betydelse?

Tänkte jag sku dela med mig lite av mina tankkar angående att det är en tjej på kommande till oss..

Nu har vi ju världens kanske charmigaste lilla kille när han lägger den sidan till.. Och vissa bekantta frågade nog vad jag tror det är vi vänttar här till näst då det begav sig..

Jag svarade då ärligt att jag lite hoppas på en tjej men att jag nog tror att det är en kille.. Miiki har ju 4 bröder och vårt första barn är en kille så på något sätt antar jag alltid att det är en lillkille.. Då har jag också fått motivera vad en liten tjej "kan ge mig" som en liten kille inte kan?!





Och såhär tänkker jag om det.. -Det mest relevantta vid en graviditet är förståss att barnet är friskt och mår bra oberoende av vilket kön det är, det vill jag verkligen understryka.. Och de första levnadsåren är det verkligen inte så stor skillnad alls faktiskt.. Kanske mest i klädväg (som råkar vara lite utav en hobby för mig).. =) men överlag är ju vardagen med bebisar eller små barn ganska likandan oberoende om de är samma eller av olika kön..

Det som för mig utgör en viss skillnad är att ca 15 år från nu kommer alla av det manliga könet hos oss att bondas och skruva och ingen är riktigt intresserad av en shopping weekend i London.. =)

Då säger alla att " ja, men tänk om hon blir en pojkflicka då, som bara vill köra traktor och hatar att shoppa", och tja.. Det är väl en möjlighet det också antar jag.. Och jag kan ju inte tvinga någon annan att tycka om samma saker som jag själv, men chansen är i allafall större att jag får någon att göra "flicksaker" med om vi får en tjej än vad det ser ut att vara av dendär förstfödda.. Han brummade på med sina traktorer redan innan han kunde prata och ÄLSKAR att få vara med och köra allt med 4 hjul och en motor..

Jaha, tänkker vissa då, va synd det sku va om dig då, typ.. Whatever, liksom..
Men speciellt inom bondevärlden märker jag att könen på ens barn har en viss betydelse.. Viktigast är ju att man producerar en arvinge att ta över "heimani" sen när man själv inte orkar mer.. Vet inte precis för en själv, men den kommentaren har jag hört många gånger.. "Va synd det är om dendär bonden som bara fick 4 flickor och ingen som hjälper honom på gården och fortsätter sen"..

Även fast flickor inte heller kommer undan allt vad gäller bondas, men pojkar brukar ju oftast vara lite mer intresserade av det.. Fast ändå tycker jag inte det är något man måste göra bara för att man blir född in till det.. Det går alltid att göra sig av med gården om det inte känns rätt, men visst har man väl en slags press på sig att föra vidare "familjeföretaget"..

Medans ingen beklagar sig lika mycket över te.x svärmor som fick 5 pojkar och ingen flicka.. Det är mer bara bra då dom är så många så dom kan dela på jobbet här på gården.. Och visst är det ju bättre då man är fler, men jag förstår faktiskt de som liite harmas då man bestämt sig för att vara klar med barnafödandet och man inte fick chansen att träffa dendär mindre kopian av sig själv.. =)

Vissa kanske ärligt inte harmas.. Och det förstår jag också.. Om man själv kanske är mer av en pojkflicka och inte bryr sig alls om saker som är lite olika mellan pojkar och flickor utan kör med en mer jämn linje i allt så kan jag förstå att det är ganska orelevant faktiskt..

Man ångrar ju självklart inget barn, och skulle aldrig byta ut dem då de väl är här oberoende av vilka de då sen är, men jag tror nog att de flesta har en förutfattad mening för sig själva vad gäller konceptet familj..

När jag var liten, såg jag alltid framför mig att i min framtida familj finns först en pojke (eftersom han kan se efter så ingen mobbar hans lillasyster) och sen då en flicka.. Och så var det nog några fler, men de var inte så viktigt hur många.. Haha! =) Sen har jag alltid varit avundsjuk på de som hade en storebror.. Det var liksom något förbjudet med att gå in i deras rum och snoka, även om vi alltid gjorde det förståss.. Och även de med storasystrar, för de var så häftiga å hade smink å alltmöjligt..

Sen är det lite annorlunda att vara storasyster, speciellt då åldersskillnaden är 6 år och vi har olika mammor.. Vi har liksom alltid varit lite i olika skeden i livet och haft egna kompisar man hittat på saker med istället för att göra så mycket tillsammans.. Och likadant med lillebror där det är 8 år mellan.

Visst, man kan inte välja hur ens familj ser ut, men någonslags förhoppning har man kanske sedan innan.. Sen får man ju anpassa sig enligt hur det blir då man inte riktigt kan beställa barn, och fundera hur desperat man är eller helt enkelt vara nöjd med det man har i något skede.. och inse att ens familj är komplett och att ingenting saknas..

Men förstår även en bekant som fick två flickor och bestämde sig för att det får räcka och liite harmades för att dendär pojken inte kom.. Det kan vara så också.. Att det motsatta könet fattas en och man tänkker på mannen då alla ens barn är av samma sort som en själv.. Att man kanske själv kan relatera bättre till barnets alla faser i livet medan det är nytt för den andra föräldern..





Sen är det nog så att flickor oftast har en närmare relation till sin mamma, och vill reflektera och analysera vissa saker med mamma hellre än med pappa, inte minst under dom hårda tonåren eller allt som kan tänkkas höra till med kvinnokroppen, ideal, självförtroende och självbild.. Det kan jag ju relatera till, eftersom jag själv gått igenom allt och bättre ge råd baserade på egen åsikt och egna erfarenheter..

Visst kan pojkar också ha en nära relation till sin mamma, och visst finns det massor man kan hitta på med både pojkar och flickor, men baserat på mina erfarenheter är dom lite mer tillbakadragna och diskuterar hellre med kompisar än med mamma.. Eller med Pappa..

Och likadant "harmar" det kanske pappa att han inte fick dendär sonen han kunde lära att fiska, skruva eller vad det nu är man hade föreställt sig för sin framtid då man var mindre..

Fast då finns det skyldigheter här hemma också som jag tycker gäller alla.. Ska man plocka efter sig i köket så ska alla göra det och då släpps inte pojkar lättare för att "man inte kan väntta sig så mycket annat av dem".. Har vissa typiska "pojkmammor" i rätt nära kretsar där de mer fungerar som betjänter i vissa fall än föräldrar..

Man måste te.x alltid göra mat åt pojkar såsom smörgåsar efter skolan och fråga vad dem vill ha på, påminna dem om alla viktiga lappar, städa deras rum och mer eller mindre göra hela deras del i hemmet för att "man ju inte kan väntta sig annat av dem".. De gör ju så mycket på gården.. Medan man mer eller mindre förvänttar sig att flickorna ska sköta sig själv och helst hjälpa dig i hemmet till en del.. För dom måste ju lära sig det så dom kan när dom är stora och själv ska sköta hushållet.. Sån överdriven bullshit..

Sånt blir det inte här.. Har vi regler så har vi.. Klart om man då gör något ute så slipper man kanske något annat, men någon ordning får det vara..

Att baka och laga mat i köket är något jag ser frammemot att göra med dem båda.. Miiki är rätt bra på sånt när han vill och det är något jag kommer att försöka få båda intresserade av.. Mest för att alla har nytta av det senare i livet..



När det då handlar om bebisar är det ganska skoijigt faktiskt.. Först lyftes en liten kille upp på mitt bröst (precis enligt min plan som liten alltså) och jag bara tänkte "Vad ska jag med dethär!? Hur sköter man en sånhär!?", Mest kanske conceptet bebis och att allt var så nytt, men nu är det precis likadant..

Nu är conceptet bebis en liten kille i min värld så kan tänkka mig att det blir likadant denhär gången.. =) lika ovant fast det då fortfarande går enligt min genialiska plan och familjebild som liten, och dessutom är av samma sort som jag själv denhär gången.. Men det är ju en sån liten människa, så det alltid är ovant i början då något är nytt för en..

Sen ifall det blir fler kan jag tänkka mig att man snabbare känner sig säker i sin roll som förälder till ännu en ny liten människa..

Detta är ingenting som jag påstår att är det enda rätta, bara hur jag uppriktigt tänkker.. Och jag ser det som en enorm rikedom att vi kommer att ha både pojkar och flickor som barn i vår familj.. Kan inte säga hur jag skulle ha kännt eller hur pass viktigt det skulle ha varit för mig i slutändan om det blivit annorlunda.. Men tacksam är jag för att det blev såhär..

Det är lite hysh, hysh och tabu att diskutera dethär ämnet antar jag, men lika okej som folk antar att det är att kommentera att det är synd om någon inte fick barn av båda könen måste det ju vara att vara glad och uppskatta att man blivit "välsignad" men både pojkar och flickor..

Jag anser inte mig vara bättre än någon med barn av bara det ena könet.. Att man över huvudtaget ens kan få barn är ju underbart och fantastiskt på alla sätt.. Det finns ju tyvärr sådana som inte får den möjligheten i livet, och för dem är detta nog ganska orelevant..

Va ändlöst långt inlägg detta blev, grattis till er som orkat läsa ända hit.. =) kände bara att detta var något jag ville ha sakt då det ändå kommit en del blandade reaktioner angående detta..

Kommentera gärna hur ni ser på detta.. Alltid roligt att höra hur andra resonerar.. Podcasten SNAKK tog även upp detta ämne lite för en tid sedan som ni kan lyssna på ifall det lustar...

Hej och hå!

Hittade denhär bilden då jag sökte lite höstkläder åt William.. Alltså WTF!? Fint budskap på barnkläder minsann..

Nesting.. Nesting..

Några saker till är ur världen här hos oss.. Bl.a så har jag fått färdigt det jag tänkt i lekrummet..



Affischerna kom upp, och så fick vi gjort vimplar i taket.. Färgglatt blev det, eftersom det måste passa både traktor och dockvagn i framtiden.. =)



Och så har vi kokat tuttar, flaskor och bröstpumppen..



BB-väskan är packad, förutom toalettsaker och laddare och sånt..

Det har minst sagt boats denhär gången också, som bara en höggravid kvinna kan.. =) Alla lådor och skåp är härmed sorterade, nästan all tvätt är ur vägen, fogarna i badrum,hjälpkök och toalett skurade och det som bara kan organiseras har blivit behandlat på något sätt.. Denhär bilden te.x säger ganska mycket...




Nu har vi i allfall plastpåsar..=)

oh well, får se vad denhär dagen bjuder på då..

Om halare

Alltid när det drar mot höst och kallare tider, eller oberoende faktiskt när augusti börjar lida mot sitt slut väcks hysterin om vad man ska skaffa för vinterkläder till sina barn..

Rätt tidigt kan man tycka men det är ungefär nu som höst/vinter kollektionen släpps från samtliga firmor och är man som jag som gillar färg får man handla snabbt för att inte storlekarna ska ta slut.. När man sedan faktiskt skulle behöva halaren finns bara dom enklare enfärgade kvar..

Detta gäller kanske främst Didriksons som råkar vara min favorit när det kommer till vinterkläder.. Både till mig själv men också deras haalare till barnen är helt enkelt det jag kommit fram till att är bäst.. Polarn o. Pyret är klar tvåa, men Didriksons är lite tjockare och har oftast fler funktioner och är lite billigare.. Och kvalitén är verkligen jättebra.. Vill nog helst klä på bara ett eller två lager och inte hålla på med en massa skalhalare och flera lager under..

Nu har jag ju inte så gamla barn som sliter något värrigare på knäna och bygger snöslott, men jag tror nog att de flesta har varit nöjd med Didriksons, och oftast är det jyst de som blir testvinnare i olika tidningar..

Hursomhaver spanade jag in den nya vinterkollektionen och blev inget vidare inspirerad faktiskt.. Av någon anlednig drar det alltid mot grönt eller turkost i ytterkläderna här hos oss, så något annat vore ju trevligt som omväxling.. Sen är mörkblått och rött rätt uttjatat tycker jag, och gult som också fanns vet jag inte om passar oss riktigt..

Har verkligen blivit väldigt kinkkig med sånthär, men betalar man 100+ euro för en overall vill man ju nog gärna att man ska tycka att den är fin och inte bara okej..

Nåh.. Grävde fram Williams halare från ifjol som är storlek 80, och tänkte att den antagligen nog inte tar oss så långt då han har minst st.86 i klädväg numera men kan man tänkka sig att ärmarna fortfarande är nästan långa.. Längden är det inget extra på men då mindes jag att den är en grow with you och har en sömm in i fodret som man sprättar upp och så får man några centimeter till.. Och vet ni, ifall han inte växer våldsamt mycket kan den nästan orka hela vintern.. =)





Om inte kan vi köpa en billigare på rea i slutet av vintern isåfall.. Så nu behöver vi bara ny mössa och ett lite större halsskydd så är vi redo.. Hanskarna har redan innan varit lite stora..

Så att nu är det problemet änn engång ur världen..

Snart är hon här!

Igår var vi till kokkola på ultra, läkarkontroll och synnytystapaarviointi.. Vad änn det nu heter på svenska..

Det lovades fortfarande en lillasyster, men inte så liten sådan heller.. Nu i vecka 37 (36+1) uppskattas hon redan väga 3,5 kilo... Och det är t.o.m mer än William uppskattades i dessa veckor.. Han vägde då 4280g då han föddes (38+6)

Så läkaren konstaterade att hon får två veckor på sig att komma ut självmant eller så tar dom hål på hinnorna för att starta förlossningen senast då om två veckor i (38+0), så innom två veckor är hon här.. <3

Det tror jag nog också, eftersom jag igår var upp 4 cm vid inreundersökningen.. Lite smått med sammandragningar har jag haft, så får se nu när det drar igång.. Väskan är i allafall packad sen igår.. För DÅ det börjar har vi nog inte så mycket tid över innan vi ska in om värkarna kommer jättetätt som sist..





Magen i mysoutfit.. =) Urtvättad maxiklänning, ullsockor och stickatröija..

Kom ut nu lillasyster.. Vi vänttar så här på dig.. William kollar vagnen varje dag och konstaterar att "Nee beebi naa".. Nej, ingen baby änn, men snart.. Mycket snart..

Nu ska vi få i oss en sen frukkost och sen organisera lite i köket.. Fick lite bråttom nu, eftersom de vid rådgivningen i förra veckan sa at hon int ens ligger lågt och nu en vecka senare ser det ut såhär.. Fast det mesta är nog färdigt här hemma.. Vi ska bara städa lite och så kan vi slappa dessa sista dagar och samla kraft inför förlossningen... Spännande tider! =)

Brasa, yllesockor och söndagstankkar..

Igår var vi på kalas till en viss kusins villa som fyllde jämna år.. Riktig trevligt var det.. Alltid roligt med jämnårigt sällskap åt William också..







Och fint är det ju alltid i vexala..







Idag däremot har vi eldat första brasan för i vinter och invigt nya yllesockor.. Riktigt rått och kyligt i luften...

Poppaaa säger William, och vi kände på spisluckan allt eftersom den blev varmare i hopp om att han ska inse att det inte lönar sig att känna på den då den varit ibruk, men lite spännande är det nog allt.. Och nästa gång han ser spisen har han nog ändå glömt det..

Antagligen den största orsaken till att vi eldade rätt lite ifjol.. Det är enklare att vrida upp värmen med ett litet barn i huset istället för att börja med att eldä på morgonen då vi stiger upp ensamma och det är kyligt.. Och sen se efter barnet varenda sekund hela dagen igenom för att det är en superhet spis mitt i vardagsrummet..

Inte för att man precis kan elda en hel dag, men den hålls ju het rätt länge.. Fast det förståss då kostar en hel del mera att öka på värmen då man har en ypperlig spis, men.. Numera har vi ju ett lekrum intill vardagsrummet också där alla hans leksaker finns så det är rätt sällan han hålls med mig i köket då jag försöker plocka undan..

Nåh.. Idag eldar vi en stund i allafall.. Bara för att det är så mysigt, och till kvällen tror jag vi tänder ljus första gången för vintern också.. Vädret växlade ju från superhett till höst på nolltid, så man får väl helt enkelt gilla läget och göra detsamma..

Nu ska vi plocka undan här i residenset så kanske det blir lite mysigare med ljus sen.. Köket har åter engång exploderat, köksbordet är klottigt med en tredjedel av Williams frukkost på golvet, hallen är full med grus, vardagsrummet fyllt med leksaker och en tvättmaskin borde starttas.. Normisöndag med andra ord efter att man latat sig med hushållet.. Men så tänkte jag att vi ska koka lillasysters nappar och flaskor också.. Bara vi får röjt undan i torkskåpet först.. =) bara att börja på då antar jag..

Livet i bilder

Här kommer lite bilder på vad vi gjort under våren och sommaren..





Det har körts mycket traktor och fordon över lag.. William kunde hålla på hela dagarna, i princip enda gången han inte piiper en gång på flera timmar i sträck.. =) både hos moffas och här hemma är det självklart att han ska med om nån tänkte stilla kossorna..





Även härinne stillas det flitigt.. =)





Det sköna vårvädret kom och i samma veva också tröttheten i början av graviditeten..





Försökte bota med mängder av satsumas och limevatten..





Och så kom tiden då det var dags att packa väskan inför Turkiet-resan..





Williams andra utlandsresa, och han njöt i fulla drag.. Fick nog mycket mer ut av resan denhär gången också..









Och det fick vi andra också, då vi var där hela pappas familj och hade flera barnvakter.. Hans fru, (vår anamommo) fyllde jämnt så vi var där och firade..







Våren blev varmare och vi var en dag och räfsade till villan..







Och så var det dags för andra Ultrat och lite shopping då vi fått reda på att det är en lillasyster vi vänttar..





Jag kunde förståss inte hejda mig länge från att gå igenom alla bebiskläder jag tycker jag nyss packade undan..





Och Miiki kom hem med en stockbil åt William.. Undrar vem som lekte mest!? =)





Det har blivit en hel del kalas..





Och jag har gått bananas på babyklädsfrontten... Men ingen som känner mig vänttade väl sig något annat heller? =)





Jag och William drog över potten till Umeå på tumis och hängde med en annan William och hans föräldrar en helg..





Vi har skaffat syskonvagn.. Och vad det pittrar mina fingrar att få testa den.. Fast tror vi vänttar på lillasyster först.. =)



Middagen har ibland avnjutits i glasterassen..





Och jag har sytt babynest och dregglisar på löpande band.. Både åt oss själva och som present till diverse gravida kompisar..


Färska jordgubbar och glass var och varannan dag..=)










Och så var det lastbilsutställning i lillby..



Magen växte..




Och mammalådan anlände...




Vårt stackars ensamma äppelträd fick sällskap av ett till äppelträd, rabarber, krusbär och några vinbärsbuskar.. Så nu kanske vi också får lite bär framöver.. I allafall rabarbern borde ju bli stor nästa år.. Kunde lätt sätta en buske rabarber till så vi har lite att safta av..







Och så äntligen blev det strandpremiär.. Fäboda tyckte jag att passade oss bäst då William kunde plaska fritt själv i det grunda vattnet utan att dränkka sig.. =) (med övervakning förståss, men ändå) Och de gånger vi hade med moster eller svägerska babblade vi bort flera timmar sittandes på en filt vid vattnet och William stormtrivdes.. Härliga sommar!





ÖK hade sin årliga grillfest och karusellen var rolig..




Jag gjorde ett och annat reafynd som jag fick klämt mig i.. =)








När jag blev större här på slutrakan av sommaren var stranden inget alternativ längre.. Då fyllde vi poolen på terassen och kalasade med mellanmål där istället..





En dag var vi till toivonens djurpark i Kälvi, där William sku provsitta alla traktorer.. Djuren var han väl måttligt intresserad av..




Jag har tvättat babykläder, alla överdrag till emmaljungan, sängkläder och alla täcken inför lillasysters ankomst.. Och fönster och alla mattor och sånt man måste ta itu med på sommaren så nu är vi rätt bra ställt inför livets nästa drabbning.. =)







Och så har vi mest bara fördrivit dagarna här mellan vårt och fammo å faffas..




Klippt gräset med pappa..




Och sorterat lite skor och sånt.. =)






Nu börjar vi verkligen vara på slutrakan av denna graviditet, så får se hur länge det är tills lillasyster behagar att komma ut.. =) jag nestar och städar och sorterar värrigare i den mån jag orkar så jag ska ha ro att bara vara sen och klura ut det nya livet som tvåbarnsmamma..

Lång bilduppdatering blev det, men vi har ju faktiskt levt någotslags liv även om det inte dokummenterats p.g.a energibrist.. =)

Kommer inte ens att försöka blogga varje dag mera, eller ens ha dåligt samvete för att jag inte hinner med det som jag vill, för det vet jag att ändå inte håller nu sedan barnen e här, men något inlägg i veckan ska vi väl försöka åstadkomma.. Sådär chill och fritt att spotta ut något då det lustar tror jag blir bra så kanske inspirationen håller en stund.. Kommer heller aldrig att använda något annat än en iphone till att att kanppra iväg dessa smått suddiga bilder och texter med massor av felstavningar mellan varven, eftersom tiden inte räcker hos oss till något annat, men det kanske blir rätt bra ändå.. =)