De som betyder mest

Halloj! Middagen igår var skoj, även om vi endast bara var 3 st. från mammagruppen. Idag har vi handlat med barnen och sen kom Nina med barnen hit. Alltid lika roligt fast det ändå är för sällan.. Nåh, snart ny träff hos deras i köust (aka, Kaustby) =).

Och nu fick vi till en lite mer uppdaterad bild än den senaste, jaa.. 2000-ish. Har kanske någon från högstadiet men det är ju verkligen en tid sedan.. Huhhu.. Ansikten fick inte så bra med plats, men man kan ju inte få allt.. =)

En av mina äldsta och bästa vänner. Också en av de starkaste människor jag känner, som alltid ALLTID lyssnar och förstår mig så otroligt bra. Vissa människor rubbas inte ur ens liv även om det ibland går flera månader utan att vi hörs. En vänskap som börjat i sandlådan i dagis och fortsatt genom alla tonår, ett år på internat under studietiden och fortfarande efter barn, hus och allt vart livet vänder. Känns som det var nyss vi babblade bort en HEL dag med en höggravid Nina och jag som förbipasserande frisörstuderande. Eller som vi besökte dem i köust, jag och min smått kaotiska lilla familj med en nyfödd Vanessa, en härjande William, ett utspillt mjölkglas och en djup suck. Med också en medlidande blick och ett löfte om att det blir bättre av någon som är lite längre in på vägen med dethär konceptet familj.

Vi har inte alltid varit jättenära, men vi har aldrig släppt taget om varandra heller, vilket absolut har visat sig vara värt det. Efter alla år är det värt mer än jag tror att vi ens tänkt på. Människor har vandrat in och ut ur våra liv men Nina är en av de väldigt få som fortfarande är kvar. Och nånting säger mig att vi kommer att fortsätta så tills en av oss dör. Ninas mommo var en av de roligaste typer jag hört om så våra pensionsår kommer att vara awesome.=) <3

Linda är en annan av de få som fortfarande står stadigast i mitt liv. Både Nina och Linda är lika pratsamma som jag så det blir livat i våra diskussioner kan jag lova. Linda är den jag ringer ofta och som jag sällan har under en timmes konversationer med. Linda är förståndigare än jag vill jag påstå, och lyssnar, analyserar och funderar med mig om ALLT! No more words needed! <3 Vi har te.x vandrat efter ett par hästspår i skogen naivt i hopp om att hitta en övergiven häst som vi kunde "börja ta hand om" eller plockat åkerblommor och cycklat hela vägen till min mommos typ 6 km bort för att "sälja" dem. Eller pillat upp låset till en lokal bara för att se vad som fanns där och om någon skulle märka det. Våra föräldrar fick många gråa hår under vår barndom. =)

Min syster har ju givetvis funnits i mitt liv sålänge jag kan minnas. Jag är 6 år äldre så vi har ofta varit i olika skeden i livet men växer närmare och närmare ikapp varandra och tycker om att umgås både med och utan barnen. Hon är den dit vi åker och förgyller en av hennes få lediga dagar med buller, skrik trots och allt vad som följer med men som ändå tycker att det blir både tyst och tomt då vi åker. Och som också är väldigt närvarande i mitt liv på alla sätt numera. Tyckte det var nästan igår jag gav min MP3 spelare till en liten bestämd brud som tog emot den med stora hjärtögon och sjöng högt och ljudligt med till Greaselåten "You're the one that I want". =)

Givetvis är ni många fler som betyder MYCKET! Mamma, Pappa, Katrine, mina Svärföräldrar, Min bror, Miikis bröder, Brödernas flickvänner, våra far och morföräldrar som är kvar i livet. Min faster och hela hennes famij, Sanna i Sverige som jag hörs med via telefon rätt så ofta och träffa varje gång vi bara hinner då de är hemma. Min kusin Ove och hans familj, Min andra kusin Annika med familj i Grekland. Henkka och Jannina i granngården. Heidi från granngården hemma i tärjär, Frida, Miko och alla jag haft fina minnen med i livet. Miikis kusin Violeta i sverige som jag studerade med i vasa något år och också babblade bort en väldans massa timmar med.

Alla nya mammor jag träffat de senaste åren.. Sofia och Emma som var på BB samtidigt som mig för ett år sen, Kirsi som kom direkt efter in i mitt liv på en liten kant. Heidi i jeppis som vi också håller kontakt med, och alla ni andra nya bekantskaper som jag träffat ett par gånger och gillar mycket!

Vi är inte alltid så bra på att höra av oss. Det är överlag mycket nästan jämt numera, men ni är alla värda att klämmas in i vårt schema. Vi måste bara varva er någorlunda jämnt enligt ork och möjlighet men jag tänkker på er alla OFTA! och önskade att dygnet hade dubbelt så många timmar så vi kunde träffas lika ofta! Vårt hem är ALLTID öppet för er alla. Och min telefonlur också för den delen. Ni är alla värda att nämnas! <3 Min egen fina lilla familj tycker jag ju förståss om också mer än något annat, men det vet ni ju redan =)

Nu molar den ständigt pågående huvudvärkken jag haft svagt hela kvällen så får slänga in en burana och ga ligg. Blir inte bättre av att stirra i dataskärmen. Hann förrästen se första delen av Unga föräldrar här tidigare som kommit tillbaka med ny säsong på tv4 play. Alltid lika roligt att se hur de löser sina liv som föräldrar så unga. Nu gar ja ligg! Peace and love!

Kalas, förberedelser och villaliv

Ekkorrhjulet och vardagen snurrar fortfarande med samma intensitet och jag funderar nog verkligen när vi ska hinna bara vara. Fast det är väl alltid mycket att göra som småbarnsmamma, men inför resor och kalas som råkat infalla nu den senaste veckan så har det varit ännu lite mera.

 Förra söndagen började med tvillingkalas.. 

 Och fortsatte hos oss med gristårta och kaffe åt pappa.. 

(Haha.. där i trappen ser ni var orkken för att måla tog slut.. får bli ett senare projekt.. =) )

William hjälpte till att blåsa ut ljuset, och därmed också starttade nedräkningen på sista året som 20-something för vår pappa. 

Kvällen avslutades med kryptävling och badmintonturnering och kan återigen konstatera: Jag älskar min bullriga familj! I år är vi fler än tidigare. Vi har fler barn och någon nyförvärvad flickvän har ökat på antalet, och fler lär vi bli. Funderade nog hur vi ska rymmas sen då mina syskon och kusiner börjar yngla av sig, haha.. Men.. finns det hjärterum så finns det stjärterum brukar det väl heta. =) 

Denna vecka starttade vi med lekträff hos oss med Heidis och co. Först badade vi, sen gjorde jag lunch och så åt alla barn med god aptit som omväxling för oss i allafall.. Fast övelag är William ändlöst omständig då vi har besök och jag får aldrig prata oavbrutet med någon, I måndags var han pågång som aldrig förr att trycka på mina irritationsknappar så blev inte mycket till konversation med Heidi. Nåjaa, nästa gång får vi prova på en park eller annat större revir och se ifall det funkkar bättre. Delvis tror jag dock att det blivit lite för mycket program för vår lilleman så efter sverigeresan ska vi nog bara hänga hemma några dagar och inte göra något konstant tror jag.

Senare på kvällen fick vi besök från sverige hos svärisarna av Miikis kusin Violetta och Miikis faster. Violetta är nog den jag umgicks mest med under frisörstudierna i Vasa förutom de på klassen. Hon gick ut ett år innan mig, fast jag var rätt lite i vasa sista året då vi hade så mycket praktik och sånt så.. Men många fina diskussioner hade vi om allt mellan himmel och jord och hon är också en sådan man bara kan ta upp där man lämnade senast med. Miss U alot! <3

William satt på sin mönkki och babblade då de skulle åka om att han ska fa ti jakobstad, haha!

Jag och Vanessa har uträttat en del ärenden på stan inför nästa vecka och så var vi till villan en sväng då det var bra väder..

Är fortfarande så lessen då jag hade fotat en massa somriga bilder på barnen då de ränsade smultronlandet på villan trodde jag i allafall och upptäckte sen att minneskortet var hemma i laptopen. Damn! så fel tillfälle för det. =(

Vi simmade inte i sjön då det inte riktigt var så varmt och soligt, men att blöta ner sig klarade de ju så duktigt av ändå. =) 

Vanessa har nån thing pågång med att använda allt som hon orkar rubba som gåstol, så fler hjärtat i halsgropen moments lär det bli. Hon har blivit så kvick den lilla damen också. 

Här hemma är det intressantast med kaninen som hoppar på här. Det är Miikis yngsta bröder som fick två för tja, sisådär 10+ år sedan. Sen var en familj tvungen att flytta p.g.a mögel i huset och kunde inte ta med kaninerna i lägenheten dit de flyttade i stan så då fick de också en egen bur på gården. En sommar flyttade vi ut dem i hundhagen för att städa ur burarna, och kom inte att tänkka på så noga att kaniner gräver sig under saker. Dessutom slogs de om de var i samma bur alla fyra. Nåjaa, en av de bruna och en vit som den andra var till färgen gjorde en jailbreak, vilket verkligen var dumt drag då Sani fortfarande regerade bland smådjuren, så tja vad som hände dem är väl lite oklart men den kom i allfall inte tillbaka mer. Sen dog den kvarvarande vita kaninen av åldern antar jag och nu efter att Sani inte går och vaktar får den sista kaninen leva i frihet sina sista dagar, veckor år, vem vet. Tim jagar nog den också, men tröttnar direkt då den springer under något dit han inte slipper. Tim å oftast hos fammo om dagarna och kaninen sover i allafall nånstans i skjulet intill garaget och blir matade med en färsk morot nästan varje dag. Fast rädd av sig är han ju då ingen haft honom i famnen på sålänge. Och vi kan nog konstatera att herregud vad kaniner lever länge. Kommer aldrig en sådan hit till oss, för finns ingen unge i världen som orkkar sköta ett djur sålänge. Så då blir den med all säkerhet mitt problem och jag kan väl inte påstå att jag är i något större behov av en kanin under min kvarvarande livstid. =)

Men denhär duger fint åt William nu. Den lever antagligen ungefär sålänge som intresset för den finns så då behöver han ingen egen ska vi hoppas. Får lyfta in den i buren och ställa den nånstans för att övervintra om den fortfarnade hoppar på här då. Nu har han nog det bäst i sin frihet då hela världen är en gräsbuffé. =) Hela dagarna ligger den och solar sig under Williams gunga brukar vi se från fönstret. och så har vi ställt ut vatten åt den i en kopp som vi fyller på. Får se om han godkänner att komma i famnen tillsist.

Att sånt blev det någon av de få dagarna på hemmaplan. Nu är William och pappa och hämttar husbilen as we speak så jag har att göra idag. William ska köra lite gräs med moffa en stund och Mommo kommer väl hit och hjälper mig småningom. Det är rätt mycket som borde rymmas med..

Jaja.. Nu får jag allt börja. Kan vara lite hårt med varken tid eller kapacitet eller internet för delen att uppdatera så värst mycket men om tillfälle ges så.. Ni kan ju kolla mitt instagramkonto dit bilder kommer före bloggen på emmaskuthalla.

Ha det så gött i det sista av sommaren!

Underbart kaos

Dagen blev ju helt super. Igår köpte Mommo en större balanscyckel åt William då hans Puky blivit för liten (trots försök att lyfta upp sitsen). Mest är det farligt i brantta nedförsbackar då fötterna inte riktigt hinner med. Denhär har en broms, och först förstod han sig nog inte riktigt på den men sen kunde han nog bromsa lite emellan också. Frågan är ju förståss ifall han gör det om han påriktigt börjar förlora kontrollen. Tror mest att han tänkker att det är en kul greij man kan göra med cyckeln. Sen bromsar han nog på et annat sätt med fötterna än med Pukyn då den är mer ergonomisk för honom. Men visst är den fin? En riktig "bratbike". =)

Vi cycklade och skuttade mot grannarnas och halvvägs mötte Jannina och barnen upp oss.

Sen blev det picnic på terassen innan regnet kom så vi fick förflytta oss innomhus.

Senare vankkades det middag med tre hjälpredor och två rastlösa bebisar..

Nåjaa.. Let me present Syd-jeussens yngsta invånare. Alex och Vanessa, med bara nån veckas åldersskillnad.  =)

Och vad kan nu vara roligare efter regnet än den stora  vatopåtten. 

När barnen har roligt har man själv ganska roligt. Tror nog jag och Jannina avbröt fler diskussioner än vi påbörjade som vanligt men det är väl en bisak. 

Cycklande och skrattade barn, halvkasst väder, makaroner och köttfärs, frågvisa fyra-åringar, härmande två-åring, rastlösa och stundvis övertrötta bebisar, våta byxor, tröijor och gummistövlar, vattenpölar och sandlåda. Det är vad denhär dagen var gjord av. 

Då vi sku hem lämna den trotsiga och envisa spärringen på halva vägen och vägrade fortsätta frammåt. Kanske han övervägde att vända tillbaka, men då jag fortsatte muta honom med att vi ska söka hans gummistövlar hemma gick det tillsist. (där lånade han ett par som jag fick ta av honom nästan med makt). Varför tar dagen alltid slut då det är som roligast? 

Tack för idag Jannina, twinsen och Alex. Nästa gång kockar vi hos oss! =)

Trögstarttad dag

Imorsse vaknade Vanessa tidigt. Jyst min tur det. Jag försökte multitaska och få gjort så mycket jag kunde igår, och leka och vara närvarande eftersom det alarmerades direkt jag försökte göra något eget. men då barnen väl sover så börjar min egentid. Nå, då de väl sov och jag kom ner och slog på datorn kunde jag hålla ögonen öppna i max en halvtimme så där va den egentiden då igen.

I allafall hade jag ju nybäddad säng att se framemot en sovmorgon i, men den blev inte av då Vanessa bestämde att dagen börjar 06:00. Hon är en kommandora och jag är ingen morgonmänniska så dagen började inte på bästa sätt. Ibland somnar hon om efter att hon fått en mjölkskvätt men icke denhär dagen.

Irriterad klev jag upp och påbörjade frukkosten och dagen (med huvudvärk för att krona mitt sinnestillstånd), men så fick vi spontanbesök av Elin och Selma så då blev det strax mycket bättre.

Vi tog en vagnlenkki här i den närliggande skogen, drack kaffe och bara fördrev eftermiddagen. William for ut med fammo på gården och cycklade och ränsade bort kvistar hos dem, och då vi kom om skuttandes kaffade de också i solen.  

Ikväll har vi försökt få fram någon golvyta i lekrummet, men det tycks nog sitta hårt. William for ut med pappa en sväng och snart måste vi börja knappra i oss någon kvällsmat. ja, det var väl ungefär vår dag i korthet.

På alla fyra

På förmiddagen lekte vi hos Emma, Thea & Valter i Forsby. Även Sofia, Thilde och Lovis hade hittat dit så nu var BB gänget samlat igen. Jag och Sofia delade ju rum på BB och samtidigt var Emma där i ett annat rum också. Emma och Sofia känner varann sedan innan men efter några fina kaffestunder på BB har vi fortsatt att träffas ibland. Trevligt, trevligt.

Det slog mig faktiskt häromdagen hur många fina människor som kommit in i vårt liv sen förra hösten. Då jag fick William var vi nog mest hemma tycker jag. Vi hade ingen mammagrupp som vi umgicks med direkt, men nu har vi hur många som hälst ju. Vilken otrolig rikedom att ha många mammor med barn i samma åldrar som våra som man kan ta lekträffar med. Det är liksom win win för alla då många av dem har både tvååringar och halvårsknoddar så för tilfället behöver vi inte något vidare som te.x öppet dagis. Hemmalivet blir så mycket roligare då man slipper ut ibland eller får besök. Och vilka otroligt fina människor de är sen. Var har ni liksom varit hela mitt liv? 😊

Miiki har kvällsskift hela veckan, vilket jag tycker suger djupt. Han e hemma då vi äter frukkost börjar halv 3, och slutar klockan 11. Det är en rätt tung omställning även om det bara är för en vecka och han sällan jobbar sådana tider. Men känns som om jag har barnen från att dom vaknar tills de somnar och inga klara rutiner har vi nu heller så den lilla egentiden är nog ganska så oexisterande. förstår inte hur ni som har småbarn och skiftar orkar. men det är väl en vanesak det också.

Idag har Vanessa intagit krypställning och man märker att musklerna och reflexerna har förbättrats mycket bara den senaste veckan.
  

Hon började på lekträffen imorsse ett par gånger och här hemma har hon övat flitigt också. Sådär bara. Nu blir det liv i luckan. 😊

William är busig och härjar vilt så mina nerver är på helspänn typ jämt. INGET går liksom att göra enkelt. det ska hoppas på möbler och överallt och klottas och hackas i bordet och på golvet med alla tänkbara föremål som ger ifrån sig maximalt med ljud. Att det dessutom är den veckan i månaden för mig kombinerat med Miikis kvällsskift är ingen bra kombo direkt. Men vilken underbar storebror han är som kompensering.


Vanessa ser på honom som en hjärtögd smiley dagarna i ända och de leker redan ganska bra. 😍 Han visar leksaker och låter henne plocka på med hans dupplo då han bygger. Någon nytta har vi definitvt med att de är så nära varann i ålder, även om jag vill riva håret av mig dagligen.

Här ränner han på ännu som en sockerfull kanin så nu måste vi nog få på pyjamasen och isäng. Farbror Jimmy var och körde lite mönkki med honom så han sku slippa ut lite. Imorgon lova moffa att han sku komma hit på kvällen så någon programpunkt har vi. Nu ska vi isäng! Gonatt!

Den perfekta dagen

Har älskat varje minut av denhär dagen! Ja, jag har antagligen sett ut som en hjärtögd smiley hela dagen. 😍

Först spenderade vi hela halva dagen i kovjoki hos söta Selma och hennes morsa. Det var bra väder, vi var ut och skutta och hade allmänt mycket att prata om. Verkligen sköna typer detdär. Vi har väl haft kontakt i nån vecka nu och delar precis samma humor tycker jag, så då är det ju lätt att umgås. Och barnen trivdes de också.

  

 






William och Selma lekte och utforskade kattmaten, eller kanske var den brukar vara.  


 

Och Vanessa hade mycket saker att utforska. Sen då vi fått packat ihop oss och alla tillbehör somnade båda barnen. Vi körde till prismaparkeringen, väntade på pappa som tog hem William så jag och Vanessa kunde handla lite smidigare. Sen ringde jag Linda och vi tog en spontankaffe innan vi styrde kosan hem igen.
Sista snutten av kvällen såg vi på familjen Annorlunda och åt lite kvällsmat. och nu sover los bambinos redan sött. Bra dag va? Pretty frikin purrfekt! Verkligen fylld med postiv energi av härliga människor! 😍 Nu ska även jag försöka vila lite och ladda inför imorgon då jag förhoppningsvis ska få städat lite. Nati nati!