Kalas, förberedelser och villaliv

Ekkorrhjulet och vardagen snurrar fortfarande med samma intensitet och jag funderar nog verkligen när vi ska hinna bara vara. Fast det är väl alltid mycket att göra som småbarnsmamma, men inför resor och kalas som råkat infalla nu den senaste veckan så har det varit ännu lite mera.

 Förra söndagen började med tvillingkalas.. 

 Och fortsatte hos oss med gristårta och kaffe åt pappa.. 

(Haha.. där i trappen ser ni var orkken för att måla tog slut.. får bli ett senare projekt.. =) )

William hjälpte till att blåsa ut ljuset, och därmed också starttade nedräkningen på sista året som 20-something för vår pappa. 

Kvällen avslutades med kryptävling och badmintonturnering och kan återigen konstatera: Jag älskar min bullriga familj! I år är vi fler än tidigare. Vi har fler barn och någon nyförvärvad flickvän har ökat på antalet, och fler lär vi bli. Funderade nog hur vi ska rymmas sen då mina syskon och kusiner börjar yngla av sig, haha.. Men.. finns det hjärterum så finns det stjärterum brukar det väl heta. =) 

Denna vecka starttade vi med lekträff hos oss med Heidis och co. Först badade vi, sen gjorde jag lunch och så åt alla barn med god aptit som omväxling för oss i allafall.. Fast övelag är William ändlöst omständig då vi har besök och jag får aldrig prata oavbrutet med någon, I måndags var han pågång som aldrig förr att trycka på mina irritationsknappar så blev inte mycket till konversation med Heidi. Nåjaa, nästa gång får vi prova på en park eller annat större revir och se ifall det funkkar bättre. Delvis tror jag dock att det blivit lite för mycket program för vår lilleman så efter sverigeresan ska vi nog bara hänga hemma några dagar och inte göra något konstant tror jag.

Senare på kvällen fick vi besök från sverige hos svärisarna av Miikis kusin Violetta och Miikis faster. Violetta är nog den jag umgicks mest med under frisörstudierna i Vasa förutom de på klassen. Hon gick ut ett år innan mig, fast jag var rätt lite i vasa sista året då vi hade så mycket praktik och sånt så.. Men många fina diskussioner hade vi om allt mellan himmel och jord och hon är också en sådan man bara kan ta upp där man lämnade senast med. Miss U alot! <3

William satt på sin mönkki och babblade då de skulle åka om att han ska fa ti jakobstad, haha!

Jag och Vanessa har uträttat en del ärenden på stan inför nästa vecka och så var vi till villan en sväng då det var bra väder..

Är fortfarande så lessen då jag hade fotat en massa somriga bilder på barnen då de ränsade smultronlandet på villan trodde jag i allafall och upptäckte sen att minneskortet var hemma i laptopen. Damn! så fel tillfälle för det. =(

Vi simmade inte i sjön då det inte riktigt var så varmt och soligt, men att blöta ner sig klarade de ju så duktigt av ändå. =) 

Vanessa har nån thing pågång med att använda allt som hon orkar rubba som gåstol, så fler hjärtat i halsgropen moments lär det bli. Hon har blivit så kvick den lilla damen också. 

Här hemma är det intressantast med kaninen som hoppar på här. Det är Miikis yngsta bröder som fick två för tja, sisådär 10+ år sedan. Sen var en familj tvungen att flytta p.g.a mögel i huset och kunde inte ta med kaninerna i lägenheten dit de flyttade i stan så då fick de också en egen bur på gården. En sommar flyttade vi ut dem i hundhagen för att städa ur burarna, och kom inte att tänkka på så noga att kaniner gräver sig under saker. Dessutom slogs de om de var i samma bur alla fyra. Nåjaa, en av de bruna och en vit som den andra var till färgen gjorde en jailbreak, vilket verkligen var dumt drag då Sani fortfarande regerade bland smådjuren, så tja vad som hände dem är väl lite oklart men den kom i allfall inte tillbaka mer. Sen dog den kvarvarande vita kaninen av åldern antar jag och nu efter att Sani inte går och vaktar får den sista kaninen leva i frihet sina sista dagar, veckor år, vem vet. Tim jagar nog den också, men tröttnar direkt då den springer under något dit han inte slipper. Tim å oftast hos fammo om dagarna och kaninen sover i allafall nånstans i skjulet intill garaget och blir matade med en färsk morot nästan varje dag. Fast rädd av sig är han ju då ingen haft honom i famnen på sålänge. Och vi kan nog konstatera att herregud vad kaniner lever länge. Kommer aldrig en sådan hit till oss, för finns ingen unge i världen som orkkar sköta ett djur sålänge. Så då blir den med all säkerhet mitt problem och jag kan väl inte påstå att jag är i något större behov av en kanin under min kvarvarande livstid. =)

Men denhär duger fint åt William nu. Den lever antagligen ungefär sålänge som intresset för den finns så då behöver han ingen egen ska vi hoppas. Får lyfta in den i buren och ställa den nånstans för att övervintra om den fortfarnade hoppar på här då. Nu har han nog det bäst i sin frihet då hela världen är en gräsbuffé. =) Hela dagarna ligger den och solar sig under Williams gunga brukar vi se från fönstret. och så har vi ställt ut vatten åt den i en kopp som vi fyller på. Får se om han godkänner att komma i famnen tillsist.

Att sånt blev det någon av de få dagarna på hemmaplan. Nu är William och pappa och hämttar husbilen as we speak så jag har att göra idag. William ska köra lite gräs med moffa en stund och Mommo kommer väl hit och hjälper mig småningom. Det är rätt mycket som borde rymmas med..

Jaja.. Nu får jag allt börja. Kan vara lite hårt med varken tid eller kapacitet eller internet för delen att uppdatera så värst mycket men om tillfälle ges så.. Ni kan ju kolla mitt instagramkonto dit bilder kommer före bloggen på emmaskuthalla.

Ha det så gött i det sista av sommaren!

Hejdundrande vecka

Halloj! Hektisk vecka på G med en massa program så har inte blivit många minuter framför skärmen.. =) Men en liten sammanfattning ska vi nog hinna med här.. 

I måndags besökte vi Traktormuséet i kronoby med mammagruppen. Och William trivdes minsann.

Den ena traktorn efter den andra skulle provsittas, och vad fina de var alla där de stod parkerade brevid varandra från olika tidsperioder i så fint skick. Traktormuséet är öppet enligt begäran och definitivt värt att besökas tycker vi.

Den stora och snälla vakthunden var minst lika intressant för barnen som traktorerna. =) Sen blev det Power Park för hela slantten på Tisdag, och William älskade det!

Först ville han nog bara titta. En obekant miljö med massa ljud och tjutande människor i stora och lite skrämmande karuseller var en oskådad syn för vår snart 3-åriga lilleman. Vi tog en ettmeddaskaffi och funderade på läget lite, och sökte oss sen mot den minst skrämmande attraktionen för mindre barn, och då han inte behövde åka ensam ville han nog. 

Första åkturen ever, spännande! 

Vanessa satt i sin vagn och lyste upp som en sol mest hela dagen fast hon inte fick vidare till action själv annat än att titta.

"Ska vi fa meij?" lät det hela tiden. Tyckte det var jättebra då vi tog ett åkband åt William och bara inträdesbiljett åt mig, så får man åka med en vuxen per barn på de minsta karusellerna då man ofta inte vet hur mycket och i vad de kan åka då de är så små. Det är säkert också individuellt hur modig barnet är och så, men tror att han var i jyst perfekt ålder att börja med sånthär. Om vi hade åkt ifjol vet jag inte om han hade vågat med hälften som han gjorde nu. Men sen fanns ju rölliskogen och sånt för de riktigt små. Såg nu inga bebisar i karusellerna så antar att barnet bör ha lite längd fast man är med som vuxen. En av sommarens höjdpunkter for sure! =)

 

Sen vågade han tillochmed i en karusell där bara barnen fick åka.. Först satt han bakom ett annat barn och sen ville han åka ensam mååånga gånger. =)  Dethär med flygplanstema passade ju perfekt.

En gång fick vi bort honom från dom små karusellerna och tittade på den nybyggda delen av parken. De hade lakt dit en gammal båt med lite halvskrämmande pirater.. 

Vår pappa och "ungdooma" testade även den nya attraktionen "Junkker" som går från 0-100km/h på 2 sekunder. (Miiki alltså, inte min pappa, haha) Funderade på det jag också, men nöjde mig sen med ett varv i träbergochdalbanan.

Man blir så otroligt "fisi" med åren. Speciellt då man fått barn. Förut slängde man sig liksom bara in i sånt här, "Vi far tå", typ. Men nu han jag tänkka en massa skit medan tåget drog sig upp till den högsta toppen. Som att om det sker något fel här och den släpper så dör vi nog. Och hur synd skulle det inte bli för mina stackars barn. Man blir nog försiktigare då ens liv är beroende av fler människor än bara en själv. Eller ja, inte som att jag tänkker på det dagligen men har nog märkt att jag ibland har svårt att hålla hastigheten då jag kör bil. och då menar jag att jag inte lyckas hålla hastigheten mer än att jag kör för hårt. "Hä er no 100 ijee" låter det oftast om jag kör då mannen är med. =)   

En fin dag hade vi med jättebra väder som omväxling. <3

I Onsdags var vi hemma till eftermiddagen. Vår pappa fyllde år och vi sjöng "Ja måå ha leva" åt honom som William har lärt sig. Sen for jag och Vanessa till stan och handla mat och allt till kalaset vi ska ha imorgon kväll. På dagen ska vi på tvillingkalas till grannarna och fira fadderbarnet och hans jämngamla bror. 

Syskonkärlek är att joina sin bror på timeout. William är energisk, oj jestas vad han orkkar hålla på vissa dagar. Speciellt de veckor som sett ut som denna då det händer mycket tycks det vara svårt att bara vara hemma ens en dag. kommer definitvt att få grått hår innan jag hinner fylla 30. =) 

Det är verkligen sant att barn med syskon vill lära sig saker snabbare. Vanessa kan dricka själv ur pipmuggstuttflaska. Sådär så hon håller i handtagen och lyfter den själv nu då hon idag fyller 11 månader, hjälp!? Snart nalkkas det ju 1-års kalas också. Det tog jättelänge innan William alls var ens intresserad att använda något annat än tuttflaska. Han var nog långt över året minns jag. Men damen ska ju helst göra allt lika som William. Igår tog hon i hans potta och började dra i sin blöija för att visa att hon också vill, och det fick hon också. Men hon förstod nog inte vad vitsen var då hon satt där och log och sedan kröp bort från pottan. Me nu har vi ju i allafall provsuttit den.=)  Mig är det ju inte emot fast hon sku vilja börja tidigt, men tror nog inte vi lägger någon större energi på det jyst nu.

Sen i Torsdags blev det träff med min kusin Annika som är hemma från Grekland. Hade händerna fulla och besöket var allmänt intensivt då vi träffas så sällan så blev inga bilder. Istället får ni ett par från sommaren 2009 då vi bodde hos dem i en månad ungefär på Rodos. Tänk att det är så länge sen!?

Trevligt, trevligt! Annikas mamma och hennes sambo har en husbil som William fick titta in i, så nu är han nog taggad inför caravantrippen till sverige som starttar nästa söndag. =)

Igår gjorde vi inte så mycket annat än återhämttade oss och hade min BFF (eller biff som vi pa sej) på besök. =) Vi kaffade och babblade en stund och sen då hon for hem fösökte vi organisera lite Vanessa och jag. Det är ju också ganska lönlöst och kräver jättelångt tålamod då hon är jyst i den åldern då det ska rivas i allt, speciellt det du senast ordnade. Så försöka kan man ju om man ork..

Nu ska jag börja svepa ihop nåt dopp till kalaset sålänge Vanessa sover, och sen får vi väl se hur långt vi hinner idag då. =)