Livet i bilder

Här kommer lite bilder på vad vi gjort under våren och sommaren..





Det har körts mycket traktor och fordon över lag.. William kunde hålla på hela dagarna, i princip enda gången han inte piiper en gång på flera timmar i sträck.. =) både hos moffas och här hemma är det självklart att han ska med om nån tänkte stilla kossorna..





Även härinne stillas det flitigt.. =)





Det sköna vårvädret kom och i samma veva också tröttheten i början av graviditeten..





Försökte bota med mängder av satsumas och limevatten..





Och så kom tiden då det var dags att packa väskan inför Turkiet-resan..





Williams andra utlandsresa, och han njöt i fulla drag.. Fick nog mycket mer ut av resan denhär gången också..









Och det fick vi andra också, då vi var där hela pappas familj och hade flera barnvakter.. Hans fru, (vår anamommo) fyllde jämnt så vi var där och firade..







Våren blev varmare och vi var en dag och räfsade till villan..







Och så var det dags för andra Ultrat och lite shopping då vi fått reda på att det är en lillasyster vi vänttar..





Jag kunde förståss inte hejda mig länge från att gå igenom alla bebiskläder jag tycker jag nyss packade undan..





Och Miiki kom hem med en stockbil åt William.. Undrar vem som lekte mest!? =)





Det har blivit en hel del kalas..





Och jag har gått bananas på babyklädsfrontten... Men ingen som känner mig vänttade väl sig något annat heller? =)





Jag och William drog över potten till Umeå på tumis och hängde med en annan William och hans föräldrar en helg..





Vi har skaffat syskonvagn.. Och vad det pittrar mina fingrar att få testa den.. Fast tror vi vänttar på lillasyster först.. =)



Middagen har ibland avnjutits i glasterassen..





Och jag har sytt babynest och dregglisar på löpande band.. Både åt oss själva och som present till diverse gravida kompisar..


Färska jordgubbar och glass var och varannan dag..=)










Och så var det lastbilsutställning i lillby..



Magen växte..




Och mammalådan anlände...




Vårt stackars ensamma äppelträd fick sällskap av ett till äppelträd, rabarber, krusbär och några vinbärsbuskar.. Så nu kanske vi också får lite bär framöver.. I allafall rabarbern borde ju bli stor nästa år.. Kunde lätt sätta en buske rabarber till så vi har lite att safta av..







Och så äntligen blev det strandpremiär.. Fäboda tyckte jag att passade oss bäst då William kunde plaska fritt själv i det grunda vattnet utan att dränkka sig.. =) (med övervakning förståss, men ändå) Och de gånger vi hade med moster eller svägerska babblade vi bort flera timmar sittandes på en filt vid vattnet och William stormtrivdes.. Härliga sommar!





ÖK hade sin årliga grillfest och karusellen var rolig..




Jag gjorde ett och annat reafynd som jag fick klämt mig i.. =)








När jag blev större här på slutrakan av sommaren var stranden inget alternativ längre.. Då fyllde vi poolen på terassen och kalasade med mellanmål där istället..





En dag var vi till toivonens djurpark i Kälvi, där William sku provsitta alla traktorer.. Djuren var han väl måttligt intresserad av..




Jag har tvättat babykläder, alla överdrag till emmaljungan, sängkläder och alla täcken inför lillasysters ankomst.. Och fönster och alla mattor och sånt man måste ta itu med på sommaren så nu är vi rätt bra ställt inför livets nästa drabbning.. =)







Och så har vi mest bara fördrivit dagarna här mellan vårt och fammo å faffas..




Klippt gräset med pappa..




Och sorterat lite skor och sånt.. =)






Nu börjar vi verkligen vara på slutrakan av denna graviditet, så får se hur länge det är tills lillasyster behagar att komma ut.. =) jag nestar och städar och sorterar värrigare i den mån jag orkar så jag ska ha ro att bara vara sen och klura ut det nya livet som tvåbarnsmamma..

Lång bilduppdatering blev det, men vi har ju faktiskt levt någotslags liv även om det inte dokummenterats p.g.a energibrist.. =)

Kommer inte ens att försöka blogga varje dag mera, eller ens ha dåligt samvete för att jag inte hinner med det som jag vill, för det vet jag att ändå inte håller nu sedan barnen e här, men något inlägg i veckan ska vi väl försöka åstadkomma.. Sådär chill och fritt att spotta ut något då det lustar tror jag blir bra så kanske inspirationen håller en stund.. Kommer heller aldrig att använda något annat än en iphone till att att kanppra iväg dessa smått suddiga bilder och texter med massor av felstavningar mellan varven, eftersom tiden inte räcker hos oss till något annat, men det kanske blir rätt bra ändå.. =)

Vecka 36 och graviditeten so far..

35+1 säger min gravidapp att vi borde ha nått..

Denna graviditet har väl varit helt okej den också, men märkbart tyngre än den första. Om det då är för att jag har en minimänniska som kräver sitt energimässigt sedan innan eller bara annars vet jag inte så noga..

Numera är jag iallafall jättelångsam.. Det river i fogar och jag har flera nerver i kläm i min högra höft som gör att hela högra sidan domnar bort ibland.. Nedre delen av ryggen är trött och det är ofta svårt att hitta en bekväm sovställning.. Dessutom sparkkas det ibland jättehårt upp till tre timmar sedan jag försökt sova.. Så jag blir rätt förbannad och intar ett par chokobitar och en massa vatten innan jag fortsätter min jakt på sömnen..

Med William fick jag några enstaka små åderbrock.. Nu har fler bristningar på både mage, rygg och lår tillagts till saldot samt två gånger fler åderbrock över låren var av ett utstående.. =\ men vissa av dem kan försvinna efter förlossningen har jag förstått..

Jag hade lite för högt sockervärde på sockerbelastningen så nu mäter vi det under ett par dagar i veckan.. Fast hittils har det räckt med att jag skippat juicer och saft och dricker bara vatten och vichy.. Och lite tänkker på hur mycket socker jag häver i mig, men värdet var nog bara en halv enhet för högt så det var inte så värst farligt, och bra har det hållits ner.. Mitt HB börjar sjunka rejält igen så får se ifall jag hamnar att börja knappra hjärntabletter...

Inget illamående, men rejält med trötthet.. Och väldigt växlande aptit.. Ibland är den helt normal och ibland kan jag inte äta varm mat alls.. Dessutom har jag världens tvångsbeteénde på G.. Saker jag bara MÅSTE få!!!

Med William är det enda jag minns att jag kunde häva i mig upp till tre rabarberstjälkar på raken..Så att det brännde i munnen men jag ändå inte bara kunde sluta.. Bensin doftade gott när jag tankade tyckte jag,och vi hade något i skåpet under hjälpkökslavoaren som stått i garaget och det doftade så härligt av bensin så jag var tvungen att sitta där och dra in doften länge ibland.. Det var nog inte så stark doft så tror inte det det var så farligt, och så blev den mindre och mindre och försvann tillsist..

Nu vågar jag inte ens tankka med risk för att jag faktiskt ska stå med näsan fast i tankpistolen och dra in sådana ångor så jag blir hög eller nåt.. För det går liksom inte att lukta lite.. Jag vill ha det så nära och så mycket som möjligt och det är med sådan abstinens behovet drar fram så jag verkligen inte vet om jag kan hejda mig.. Och så kan jag enbart tänkka på hur gott bensin luktar de närmsta två timmarna utan att kunna fokusera helt på något annat.. Totally crazy!

Mamma kom hit också med en skål full av krusbär.. Efter att de stått i kylen några timmar och jag smakat dem kunde jag konstatera att de var jävligt kalla och goda då skålen var tom.. Munnen brände efter över ett kilo krusbär och sockret sköt säkert i höjden, men att jag sku ha kunnat sluta äta dem var inte möjligt helt enkelt.. Det hörni är en craving med besked..

Annat som jag varit ovanligt snål på denhär graviditeten:

Marshmallows
Isglass
Choklad
Saltgurka
Kålsallad
Färska frukter och bär (speciellt jordgubbar och nektariner)
Mandariner tidigare i vintras/våras

Tja, vad visar vågen denhär gången då? Ja-a det börjar nog gå på 20+ kilo nu.. Men jag är ändå mindre än sist då startvikten var mindre nu och jag märker på leggingsen och en jeanstunika jag får på mig utan problem som jag inte kunde använda på slutet senast så något positivt..








Det har utlovats att det är en lillasyster vi vänttar och magen har nog helt annan form denhär gången också.. Sist växte den liksom rakt ut från kroppen, men nu har magen varit längre nersjunken och liksom vilat på bäckenet hela tiden.. Nu känns det snart som att jag får börja knipa igen så hon inte ramlar ut.. =) nå nej, så lågt är hon inte änn men det känns nästan så..





Denhär gången var jag ju lite mer iform då jag blev gravid än då jag började väntta William.. Så även om jag gått upp nästan lika mycket ser det inte lika bedrövligt ut änn.. Fast jag tror rätt hårt på att gravidkroppen har med hormoner, gener, kroppstyp och ämnesomsättningen hos personen att göra.. På vissa växer ju bara magen och på andra (som mig) växer man nästan lika mycket på bredden som frammåt, alltså låren, vaderna, baken
Armarna och brösten.. Nu börjar även vätskan märkbart smyga sig på.. Så tiden som mysgravid äro förbi.. Numera är jag som en strandad valross som vänttar på att få slippa och föda.. =)

Och feelisen inför förlossningen är nog bara taggad.. Kommer att vara helt uppspelt när värkarna drar igång igen.. =) Let's do this shit liksom.. Och fast den antagligen kommer att vara helt olik den första så är jag bara ivrig på att få komma in och ser hur det blir denhär gången.. I min värld har jag ingen som helst skilland hur det blir bara vi klarar oss utan vidare komplikationer eller akutsnitt.. Det sku va jättekonstigt för mig efter en första vaginal förlossning.. Skrämmande som tusan, men.. Det kan man ju inte heller påverka så..





Mina stand-in förlovnings och vigselringar.. =)
Snart, snart är allt över och vi blir tvåbarnsföräldrar.. William blir storebror och vardagen blir något helt annat.. Scary, but exiting..

Hej, hej härifrån skogen!

Väldigt mycket hej här! =)

Det blev en rätt lång paus i bloggandet denhär gången av många orsaker.. En var nog att jag inte riktigt hade så stor inspiration.. Speciellt efter att jag blev gravid igen har jag mer eller mindre velat gräva ner mig och sova i hundra år.. Inget illamående denhär gången heller, men maximal trötthet som nog hållit ij sig ganska bra hela vägen.. Fast så kanske det blir om man plötsligt blir obotligt trött i en vardag med en "taapero" som kräver rätt mycket numera..

Det har nog tagit ut sig för länge sen i dagsläget.. Jag är lika rörlig som en 80 plussare och William blir bara kvickare.. Jag vill ju mest vila här på slutrakan och göra allt i den takt jag orkar men det vill INTE William.. Nej, nej.. Han vill så mycket annat han..

Han har förståss utvecklats massor sedan jag bloggade i våras.. Kan en massa ord och snappar upp mer hela tiden.. Och så springer han och kan cyckla med sin Puky.. Tänk att han blir två år om tre månader!?

Ord som numera är tydliga är:

Mamma
Pappa
Mommo
Tota (sova)
Popi (hans snuttekanin)
Totto (tutt)
Möö (kor)
Tim (vår hund)
Tatto (traktor)
Bada
Beebi (bebis)
Pipi (har sjukt nånstans)
Ungefär så.. =)

Och något av helt annan natur än någonting jag kunnat föreställa mig innan är dendär viljan alltså.. Nämnde ju redan i våras om hur pass ampper och envis han är, men aldrig hade jag kunnat tänkka mig att han sku orka ta det till sånahär höjder då..

Jag räknar till 10 ungefär 96 gånger dagligen då han har sin incidenter och itkupotkuraivaris.. Helt oförståerliga argument för William är att han inte kan cyckla med sin Puky i soffan eller börja dagen med godis, kex eller russin.. Och när han VILL något plockar han fram "the big guns" redan från början så vi säkert förstår att han inte tänker ge sig.. Vilket resulterar i en till raivari då han ligger på golvet och sparkkar omkring sig och vråålar tills han typ får huvudvärk.. Enklast att låta det ha sin tid och gå därifrån än att försöka något då mera.. Han lyssnar ändå inte då.. Andra gånger försöker han göra något själv som inte lyckas och det blir igenomskärande skriiik i hela huset, men gå bara int och hjälp om du inte vet vad han tänker.. Då är det hela förstört och utom all räddning och en ny raivari äro pågång.. Och såhär håller vi på..

Jag kunde förstå om han var 3 eller 4, men han är ju somsagt inte ens två änn.. Två-årstrots, my ass.. Hela hans liv är en pågående kamp förtillfället känns det som.. Men å andra sidan är han ju en väldigt ivirig liten kille som lär sig snabbt och väldigt empatisk och mån om andra sku jag vela påstå.. Om nån har "Pipi" så ser man riktigt hur han lider med den människan.. (Förutom mina sjuka öron då av allt hans skrik).. =) hunden förstår nog inte heller varför vi komplicerade livet såhär då det var så fridfullt innan.. =)

Men, jag är ingen hjälplös förälder som är mitt barn till lags i alla lägen, utan jag har mina principer, håller fast vid dem (räknar till 10) och så försöker vi hitta lösningar så vi slipper vidare fram på dagen.. Men att hålla sitt eget lungn i alla lägen är nog det svåraste nu.. Speciellt då jag är trött, har en del foglossning och han kräver ändlöst vissa dagar är det nästan så man funderar vaför folk får barn.. Eller ännu mer på varför man frivilligt tar emot fler!?

Däremmellan sover vi middag tillsammans och så lyfter jag honom i vår säng för att sakta dra oss tillbaka till dagen.. Vi ligger och diskuterar och han kramar, och delar ut sin blöta pussar på rad. Eller då han snällt sätter sig med mig i soffan framför mamma mu då jag verkligen måste vila.. Och ibland leker han helt själv längre stunder också.. Då är det rätt bra sku jag säga..

Summan är alltså att han är väldigt envis, ampper men också empatisk, mån om andra och vill göra rätt.. Det är bara att det växlar så otroligt snabbt ibland så man blir lite trött i svängarna.. Men allt annat är ju inte William.. Och vi sku nog inte byta ut honom.. Han kommer att klara sig fint i livet med den envisheten.. Det är jag helt säker på.. =)






Fast restaurangbesök till finare ställen eller att veckohandla med honom är nog något jag förtillfället helst undviker.. Det är helt enkelt för jobbigt i vår nuvarande situation.. Dessutom äter han rätt dåligt på andra ställen än hemma.. Han ska äta själv ibland, och ibland äter han inte om man inte parkerar honom framför padden och smyger i honom maten.. Eller plockar fram småbilar och traktorer på matbordet så han har något att göra medans han blir matad.. Äter man vid te.x ABC slutar det med att han rutschar mest och äter minst och så får vi ta med maten och mata i bilen på vägen innan han somnar.. Allt ska göras så svårt och komplicerat som möjligt.. För att tvinga i honom om han inte vill ha kommer inte på fråga..


Det är nog lite så jag upplever vardagen numera.. Det ska stås på huvudet och provas på det omöjliga så man stöter sig, klättras på allt, rivas i allt, klottas med allt - ingenting görs enkelt.. Och mamma tröstar, torkar, matar, nattar, byter och multitaskar med 15 bollar i luften samtidigt.. Livet blir inte mindre intensivt.. Man blir bara bättre på att hantera det.. Får se sen vad livet för med sig som flerbarnsförälder.. Antar att man sakta men säkert anpassar sig med det också..

Ska uppdatera mer om graviditeten i ett eget inlägg..

Somsagt bloggar jag ju inte för att jag sku ha speciellt många som följer, utan mer för att själv ha nerplinttat sånthär för barnen nånstans.. De som orkar läsa får gärna göra det då.. =)

Slängde ihop en omotiverad header av våra senste bilder som får vara kvar en stund tills lillasyster har anlänt och jag greppat vår vardag lite bättre igen..

Bilder på vad vi gjort sen våren kommer också så småningom..