Fast jag bara säljer lite smycken är det sjukt mycket blanketter, att räkna ut och hålla reda på.. inte minst om man tänkt skaffa sig en kreditkortsmaskin.. och allt såntdär är inte vad jag kan påstå att är min starka sida.. men nu är det gjort och vi ska hoppas att det börjar rulla på så småningom..
Igårkväll hämtade jag skötebarnet, eller mammas hund Edi som är bror till vår Tim, hur man nu vill se på saken..
Det har ju varit lite promblematiskt att bemästra dessa tu, sen deras hormoner kickade in, minst sagt..
Vi har på flera olika sätt försökt undvika vansinniga svartsjukeslagsmål from hell, utan några slående resultat och separerade helt enkelt på dem tillsist..
Som uppkäftiga tonåringar med respektbrist har dessa själv bestämt hur, när och om vi slåss och förstör dagen och feelisen för alla inblandade oberoende av vad vi änn försökt med..
Det kan tilläggas att vi har haft klara regler ända sen de båda var valppar.. och vi har försökt ge dem ett så bra hundliv som möjligt med både kärlek och disciplin.. och jag har försökt lägga dem på plats och använt den kraft som behövs utan att skada dem, men så att dom förstår att man menar allvar.. men tillsist tog idéerna slut och det var så sorgligt att titta på bilder från den ljuvliga valptiden då att leka tillsammans och vistas i skogen var det bästa de visste..
Uppfödaren var på besök för några veckor sedan, och likt cesar själv satte hon dem på plats, på en timme! det var något med hennes energi och hur hon är med hundar.. hon förstod dem på ett sätt som jag antar att vi inte gjort och de kom väl på att de trivdes i varandras sällskap.. När det är rätt spelregler så kan faktiskt alla trivas.. men det krävs en heeel massa aha-upplevelser och studerande av hundars kroppsspråk.. en hund är så mycket mindre krävande än två och om någon nu funderade på att skaffa en till skulle jag råda att tänker noga och länge.. bara ifall det blir såhär.. stor storleksskillnad eller olika kön på hundarna hjälper till viss del, men oh lord så mycket energi det gått åt till att hitta nån lösning på dethär..
Med det sakt måste jag ändå skryta (utan att utmana ödet) att de inte har inträffat en endaste fight sedan hon var här.. not one.. superkvinnan själv..
Vi är nu inne på fightfri dag nr.2 av mammas två veckor långa thailandssemester.. (när vi var i thailand var tim hos min svärmor så det var inga problem)..
Vi kör med systemet leka och springa av sig utomhus, vila en stund inne, äta i olika rum och kallar in sunny schäfern som förstärkning när de blir för uttråkade.. även med en över positivt glad distration när det börjar barkka av för långt.. och hittils har det gått vägen.. helt ofattbart!
Måste nästan sätta till detta på min meritlista om vi klarar av dessa två veckor.. =) detta tar i princip upp all min hemmatid och vi gör vad vi kan för att överleva.. jag korsar både fingrar och tår för att det fortsätter såhär..
Sakta men säkert infinner sig tron på att återfå kontrollen och kunna erbjuda nånslags stabilitet för alla..
En massa tjat om detta, jag vet men om ni bara visste hur glad och lättad jag är för vad vi redan åstadkommit, och vilken enorm skillnad det är att få dem att sammarbeta.. moma's proud! =)
Vi fortsätter hälgen med mera friluft och drar till villan på söndag när dom har låvat soool!
Nu ska jag ladda doftljuset och höra var min man lämnade med godiset!? Thank god its fraijdeij..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar