Motherhood

Nåjaa.. Nu har jag "försökt" blogga på allvar femhundratrettisex gånger utan att leverera något vidare än uppdateringar i långa perioder..

Därav har jag gjort ett beslut..

Kommer att blogga VARJE DAG (hjälp!?) hela januari.. Riktigt påriktigt!

Upplever jag att det ger mig något fortsätter jag med några förståeliga bloggfria dagar ibland eller om det då är mera ett stressmoment lägger jag ner..

Är ingen vits med långa uppdateringar hit och dit om vad vi gjort och inga egentliga funderingar som det varit nu.. För jag vill verkligen blogga och tycker att det är kul som en hobby.. Det är då jyst det att tiden till att göra det faller på min "egentid" som allt som oftast varit ganska oexisterande.. (Har jag då krävt egentid finns det alltid sånt som är mera akut)

Det andra som berövar min tid är våra kassa rutiner.. William sover länge om morgnarna och vaknar sällan innan kl.9.. Vilken lyx tänker ni då, men det gör också att han sällan somnar innan 22:30.. Vilket inte ger mig någon tid att göra saker jag borde efter att han somnat.. Har jag i misstag somnat själv på dagen då jag lagt honom för sin lur, får jag ingen sömn innan långt in på natten och surfar på allt vad nätet har att erbjuda.. William sover även mycket längre om jag sover med honom..

Förutsatt att jag inte somnar så finns en massa jag akut behöver göra då som inte kan vänta till senare.. Och även om jag nödvändigtvis inte behöver 10+ timmars sömn vill jag "bara vara" en stund för att avsluta dagen.. Eller alternativt träna då..

Försöker jag lägga honom tidigare blir han arg som ett bi och virvlar runt i sängen som en pyjamasklädd propeller, och nattningen tar timmar.. Tro mig han är seg när det kommer till det och orkar stiga upp 980 gånger tills jag vill riva håret av mig..

Försöker jag kallt väcka honom senast kl.8 för att få igång dagen brakar helvetet lös och han gråter och vrålar rakt ut.. Och vägrar äta.. Och somnar ganska snabbt om ändå tillochmed sittandes i soffan om han fortfarande är trött..

Försöker jag hoppa över dagsluren ifall vi har varit nånstans och han mest sovit i knyckar blir det också otrevligt.. Det enda som funkkar riktigt bra är att vara hemma och helst ta en runda med roskisarna på eftermiddagen så att han kan somna och sova sin lur utomhus.. Tillräckligt tidigt så han blit trött snabbare på kvällen..

Jag har inte brytt mig om rutiner särskillt mycket när han varit under ett år och konstaterat att det är bra att han sover 10+ timmar oberoende när han gör det, men nu börjar det bli lite jobbigt.. Framför allt om man har någon rådgivningstid eller liknande då han ska vara matad och "ready to roll" på förmiddagen.. Så nu jobbar vi på det som bäst...

Fast lyckligt lottade med sömn är vi nog, och kan inte komma ihåg många vaknätter med honom ens som nyfödd.. (Tänk om våra framtida barn inte fungerar så.. 😳)

Fast jå.. Man har alltid lite tid till det man prioriterar så ett kort inlägg minst om dagen ska jag nog åstadkomma.. Börjar greppa föräldraskapet i helhet bättre nu, och även om vi inte har någon sömnbrist har energin till att vara mamma och nu det senste året även daglig träning sugit musten ur mig.. Och lämnat mig som en urvriden disktrasa ganska ofta..

Att ha barn är av min erfarenhet mycket tyngre och mer energikrävande än jag någonsin kunnat föreställa mig.. Visst är det mycket bättre också men ser så otroligt mycket enklare ut utifrån sett än jag upplever att det faktiskt är..

Det är inte som en jobbig period i skolan som man bara tar sig igenom för att sedan ha det lite lättare.. Eller visst är det väl kanske lättare när barnen klarar sig mera själv men det är inte veckor av intensivitet, utan helt konkret år.. Och för någon månad sedan släppte jag allt derdär "åh vad dethär är jobbigt, pust och gnäll" tycka synd om mig själv.. Det finns faktiskt de som inte har några barn alls och skulle byta hur krävande det änn är..

Sen finns det ju som sagt barn och barn.. Vissa kräver mer och andra mindre, men vi får nog förbereda oss på att få en dos willam till för varje barn vi tänkte includera i vår familj.. Sen kan man ju alltid bli positivt överraskad ifall det är lättare än vänttat.. Eller ifall det faktiskt är så att ens "föräldraskills" blir bättre och man på något sätt upplever att saker blir lättare..

Fast för tillfället finns det väl dagar jag tycker är bra och dagar jag är en robot.. Det känns ibland som om jag låst in mig i kroppen och bara gör utan att på samma sätt som innan känna min egen närvaro.. Perioder jag inte kommit i kontakt med min egen personlighet eftersom jag inte hunnit..

Dagar av race bestående av mata, bada, byta, leka, skutta och natta.. Men då kommer en gos-mamisdag då vi sitter i soffan framför mamma-mu och min famn är den bästa platsen i världen.. Eller då han somnat brevid mig i sängen och inget i hela världen är så underbart fint som detta sovande barn, då vet jag varför jag tar mig igenom dessa race.. man behöver bara stanna upp och konkret titta på vad man har istället för att gnälla på allt..

Men föräldrarskapet är inget uppenbart som bara infinner sig när barnet väl är här.. Det trodde jag väl innan och funderade på varför det är så enkelt för alla andra.. Det är inte så underbart lätt som det ser ut att vara i mamatidningar där en mamma med svalliga lockar och chiffongblus poserar med sin nyfödda knodd klädd i matchande kläder i ekologiskt bomull.. Likväl är det ingen som pratar högt om vad de anser att vara baksidan av moderskapet. Om hur annorlunda allt blev utan istället ska det tävlas in i det sista om statusen som "tosi äiti"..

konceptet "mamma" är allt för överreklamerat i mina ögon idag.. Alla nyblivna mammor som inte gör sin barnmat själv, är hemma i en evighet och hittar på pedagogiska och utvecklande aktiviteter åt sina barn är dåliga.. Dessutom ska det skrytas om allt nytt barnet lärt sig så att alla vet vilken utomjordligt bra mamma du är..
Inte så konstigt att det förekommer endel deppression här och var i samband med att få barn.. Man kan inte både se ut som en modell, ha ett städat och prydligt hem och kunna ta hand om barn på bästa sätt.. Man kan alltså inte vara bäst inom alla områden och när man insett och accepterat det tror jag man har det väldigt mycket lättare..

Jag anser ändå inte att man ska lyfta fram de negativa sidorna mer bara inte gör allt så överpositivt efter som det bara börjar stinkka om det då.. Ingen kan leva upp till såntdär.. Eller så gör man det till priset av att själv vara helt sjukt trött.. För att inte tala om hur unga mammor känner när de inte kan leva upp till denna intensitet från början..

Det senaste exemplet i mitt huvud.. Jag kände mig jämförbar med stålmannen när jag gjort williams föselsedagstårta, fått städat och kalsat färdigt och sjönk slutligen självbelåten ner i sängen och sov som ett barn.. Nån dag senare kom det brev på posten som rubbade hela min super-mammahet i ett ögonblick.. Ett julkort.. Eller rättare sagt flera julkort där familjer önskar god jul med sina tomtenissar på bild.. Saker man inte haft bekymmer med tidigare, men nu är det ju tänkt att man ska köpa tomtedräkt redan i november, få kidsen att posera gulligt på ett foto som man beställer egna julkort av och skickar iväg till alla.. Som jag inte ens tänkt på.. 😒

Visst tog vi ett ifjol men då handlade allt om att spöka ut bebisen i gulliga kläder.. Och visst finns det underbara mammor som skiter i att göra julkort, men det är bara en väldans massa man måste ha koll på och leva upp till i sitt eget huvud.. Därför har jag accepterat att jag inte är bäst på allt, och att ingen antagligen kunnat leva upp till sin "jag-som-mamma" bild anyway.. Men jag svarar ärligt och uppriktigt om mina erfarenheter om någon frågar.. Utan att förklä allt i "det kommer att bli underbart"..

Så alla ni som inte känner att ni hiffat dethär "som alla andra" , det är lungt det har jag inte heller.. Koncentrera dig på det DU tycker är viktigt och skit i allt annat.. Jag lovar att det kommer att löna sig i längden.. Det är helt enkelt mitt sätt att vara den bästa mamman jag kan vara.. Även om jag inte har magrutor och änglahår och bor i något ur sköna hem.. Vi duger rätt bra ändå.. En sak och en dag i taget, så kommer man kanske ut på andra sidan med förståndet i behåll..😊

Och så tillsist får ni en beskrivning på dessa "tosiäidit" för att veta lite vad jag menar att det är (lånat från bloggen babyzilla). Är du en sådan eller känner du bara en och annan sådan?

"En "tosiäiti" vet allt om sitt barn. Egentligen vet hon inte bara allt om sitt eget barn utan även allt om andras. Hon vet allt man nu allmänt kan veta om barn och bara hennes åsikter och handlingar är det som är rätt.

En "tosiäiti" har planerat sin förlossning sedan början av graviditeten. Hon har egentligen redan planerat hela första bebisåret på förhand, i bästa fall det kommande barnets liv till skolåldern. Eller ända till vuxenlivet, bara himlen begränsar..

De viktigaste sakerna inom barnavård är tygblöijor, amning, ekobarnmat och att värna om barnet hemma själv så länge som möjligt (dagis är en inkörsport till helvetet) och utvecklande intressen.

Hennes barn kommer i nödfall att gå i ett fint privat dagis och fortsätta därifrån till någon passande fin skola, sen till något överklassigt gymnasium och sist till någon yrkeshögskola med bra rykte. Det kommer att bli något stort av hennes barn med fina jobb, någon butikskassör kommer inte på fråga, det är i allafall säkert.

Hon minns varenda evigaste gång ni träffas att berätta hur underligt snabbt och duktigt hennes barn har lärt sig nya saker. Som mycket snabbare än alla andra. Och det berättar förutom om hennes underbarn också om hennes perfekta moderskap, vad annars? "Jahaa, ni svänger er inte, ålar, kryper, går, reser till månen änn!? Vår Elliott lärde sig det redan vid tre månader..





Amning är det enda rätta sättet att utfodra ditt barn de första månaderna. Ersättning kan jämföras vid direkt injektion av gift, och ingen mamma som älskar sitt barn kan använda sådant! "Tosiäidit" förstår inte ens varför ersättning finns att köpas i butiken.. Amningen funkkar ju för alla bara man vill det tillräckligt..

Färdiga barnmatsburkkar borde förbjudas. Piltti, bona, muksu och semper får "tosiäidit" att utropa självmord. "Dessa är så bra att ha med när man är borta hemmifrån" eller "under stressiga dagar får barnen domhär" är bara usla ursäkter. Färdigmats köpande mammor är bara lata. "Tosiäidit" gör all barnmat från grunden, av närproducerade ekogrönsaker förståss. Dom hårdaste "tosiäidit" sår tillochmed dessa grönsaker med sina egna små händer. Det är bara lathet att inte orka så sina egna "perunaporkkanoita". Bra lyckas det även på balkongen..

En "tosiäiti" uppfostrar hela barnaskaran hemma ända till skolåldern. Jobba hinner man senare, ekonomiska problem är igen bara en dålig ursäkt för att slippa ifrån sina egna barn och skuffa dem till dagis. Nog har man förr också klarat sig på mindre.

En "tosiäiti" jagar sin mat till bordet och samlar alla höstens bär och svampar i frysen till vintern - sålänge man inte behöver sätta barnen i dagis. Där de självklart förstörs för all framtid.

Hennes barn får självklart ha intressen. Sålänge det te.x är någon pysselgrupp eller något annat produktivt. Balett förstärker könsrollen så dit slipper inte hennes barn. Lagsporter går inte för dom är nu allmänt farliga och våldsamma. Utan att ens nämna ridning, för stora djur är livsfarliga.





Framför allt vet en "tosiäiti" allt och gör allting rätt. Vi andra gör allting helt fel! Hon skäms inte heller för att berätta dethär för oss och ger oss råd till ett bättre moderskap om du så vill ha dem eller ej. "

"Be yourself - not what everyone else expects you to be"