The sweet smell of victory

Here we go!

-30 kg på 11 månader..
Sorry för de fula trosorna.. 😝













Det utgör ju en viss skillnad..😄 Både utseendemässigt och så har jag mera ork numera..För mig var det nödvändigt att bli tillräckligt stor?! Innan jag slog näven i bordet och gjorde något åt saken..

Jag blev lessen när jag såg mig själv i spegeln, och det påverkade också min självbild enormt.. Jag blev osäker när jag var runt folk.. Lite som att "Hej! här kommer en fet version av den påriktigt normalviktiga personen som bor inom mig, och kanske om jag skämtar tillräckligt och är rolig så märker ingen hur stor jag är". Jag fick liksom problem med att re-connecta med den personen jag brukade vara innan jag kunde gömma mig bakom gravidmagen..

Och sen var jag ju ingen victoria's secret modell innan heller, men jag kände mig lite mer normal i allafall.. Även fast jag hade ca 15 kg Överlopps.. Nu väger jag 76 kilo och är 6-8 kilo från mitten av BMI normalviktskategorin, och är 10 kg lättare än startvikten på graviditeten.. Det ger jag mer än godkänt för detta år.. Blir att ta itu med de sista djävulskilona efter jul..

Nu ska jag bara göra det jag känner för... Röra på mig när och hur jag vill, äta det jag tillåter mig själv och leva det ljuva familjelivet.. Det blir lite tröttsamt att hålla upp ironmode hela tiden i en normal familjevardag.. Slappa och njuta av juletider utan att släppa mig helt.. =)

Det roliga nu är att jag inte riktigt vet vad jag har för bild av mig själv.. Jag tycker absolut inte att jag är anorektisk, inte riktigt ens smal ännu om man tänker på att jag inte landar i normalviktskategorin för tillfället.. Jag har något ynkligt kilo dit ännu.. Men det står i princip ut några små veck istället för valkkar.. =) jag börjar se någorlunda okej ut..

Och ni som nu funderar "härriguud hon itär sääkärt int naa" jodå.. Har inte svultit mig alls.. Det är fråga om cleen food.. Råa grönsaker, kött och proteinrik kost överlag.. Styrketräning varvat med pulshöjande intervaller och en jävla massa cardio.. No shortcuts.. Och en vilja av stål.. That's what tight bodies are made of.. Och ännu har vi somsagt en bit kvar..

Var är då slutdestinationen? När tänkte jag sluta? För första gången får jag svara att när jag är nöjd.. Det kan ta mig något år.. Men när jag kan hålla huvudet högt och ta till mig att min personlighet stämmer överens med min självbild.. När jag kan ärligt kan känna med hela kroppen att dethär är jag.. Då har jag landat.. Och det behöver inte nödvändigtvis vara en tvättbrädsmage och tränad rumpa, men ju mer tränad jag blir, ju nöjdare och mer hemma i min kropp blir jag så vi får se.. Men sluta äta hälsosamt och träna tänker jag nog aldrig.. Bara kanske fuska lite mer ju närmare målet jag kommer.. =) Och se vad orken och familjelivet tillåtet..det är trots allt de som kommer först.. I alla lägen..

Jag kunde i allafall köpa nya trosor och skaffa mindre leggings än storlek XXL, men likväl kommer jag konstant på mig själv med att använda kläder jag får dra upp hela tiden.. Har likaså ingen aning om vilken byxstorlek jag borde prova näst.. Det är länge sedan det gått den vägen..

Och till er som tänkt påbörja er resa..