Vecka 36 och graviditeten so far..

35+1 säger min gravidapp att vi borde ha nått..

Denna graviditet har väl varit helt okej den också, men märkbart tyngre än den första. Om det då är för att jag har en minimänniska som kräver sitt energimässigt sedan innan eller bara annars vet jag inte så noga..

Numera är jag iallafall jättelångsam.. Det river i fogar och jag har flera nerver i kläm i min högra höft som gör att hela högra sidan domnar bort ibland.. Nedre delen av ryggen är trött och det är ofta svårt att hitta en bekväm sovställning.. Dessutom sparkkas det ibland jättehårt upp till tre timmar sedan jag försökt sova.. Så jag blir rätt förbannad och intar ett par chokobitar och en massa vatten innan jag fortsätter min jakt på sömnen..

Med William fick jag några enstaka små åderbrock.. Nu har fler bristningar på både mage, rygg och lår tillagts till saldot samt två gånger fler åderbrock över låren var av ett utstående.. =\ men vissa av dem kan försvinna efter förlossningen har jag förstått..

Jag hade lite för högt sockervärde på sockerbelastningen så nu mäter vi det under ett par dagar i veckan.. Fast hittils har det räckt med att jag skippat juicer och saft och dricker bara vatten och vichy.. Och lite tänkker på hur mycket socker jag häver i mig, men värdet var nog bara en halv enhet för högt så det var inte så värst farligt, och bra har det hållits ner.. Mitt HB börjar sjunka rejält igen så får se ifall jag hamnar att börja knappra hjärntabletter...

Inget illamående, men rejält med trötthet.. Och väldigt växlande aptit.. Ibland är den helt normal och ibland kan jag inte äta varm mat alls.. Dessutom har jag världens tvångsbeteénde på G.. Saker jag bara MÅSTE få!!!

Med William är det enda jag minns att jag kunde häva i mig upp till tre rabarberstjälkar på raken..Så att det brännde i munnen men jag ändå inte bara kunde sluta.. Bensin doftade gott när jag tankade tyckte jag,och vi hade något i skåpet under hjälpkökslavoaren som stått i garaget och det doftade så härligt av bensin så jag var tvungen att sitta där och dra in doften länge ibland.. Det var nog inte så stark doft så tror inte det det var så farligt, och så blev den mindre och mindre och försvann tillsist..

Nu vågar jag inte ens tankka med risk för att jag faktiskt ska stå med näsan fast i tankpistolen och dra in sådana ångor så jag blir hög eller nåt.. För det går liksom inte att lukta lite.. Jag vill ha det så nära och så mycket som möjligt och det är med sådan abstinens behovet drar fram så jag verkligen inte vet om jag kan hejda mig.. Och så kan jag enbart tänkka på hur gott bensin luktar de närmsta två timmarna utan att kunna fokusera helt på något annat.. Totally crazy!

Mamma kom hit också med en skål full av krusbär.. Efter att de stått i kylen några timmar och jag smakat dem kunde jag konstatera att de var jävligt kalla och goda då skålen var tom.. Munnen brände efter över ett kilo krusbär och sockret sköt säkert i höjden, men att jag sku ha kunnat sluta äta dem var inte möjligt helt enkelt.. Det hörni är en craving med besked..

Annat som jag varit ovanligt snål på denhär graviditeten:

Marshmallows
Isglass
Choklad
Saltgurka
Kålsallad
Färska frukter och bär (speciellt jordgubbar och nektariner)
Mandariner tidigare i vintras/våras

Tja, vad visar vågen denhär gången då? Ja-a det börjar nog gå på 20+ kilo nu.. Men jag är ändå mindre än sist då startvikten var mindre nu och jag märker på leggingsen och en jeanstunika jag får på mig utan problem som jag inte kunde använda på slutet senast så något positivt..








Det har utlovats att det är en lillasyster vi vänttar och magen har nog helt annan form denhär gången också.. Sist växte den liksom rakt ut från kroppen, men nu har magen varit längre nersjunken och liksom vilat på bäckenet hela tiden.. Nu känns det snart som att jag får börja knipa igen så hon inte ramlar ut.. =) nå nej, så lågt är hon inte änn men det känns nästan så..





Denhär gången var jag ju lite mer iform då jag blev gravid än då jag började väntta William.. Så även om jag gått upp nästan lika mycket ser det inte lika bedrövligt ut änn.. Fast jag tror rätt hårt på att gravidkroppen har med hormoner, gener, kroppstyp och ämnesomsättningen hos personen att göra.. På vissa växer ju bara magen och på andra (som mig) växer man nästan lika mycket på bredden som frammåt, alltså låren, vaderna, baken
Armarna och brösten.. Nu börjar även vätskan märkbart smyga sig på.. Så tiden som mysgravid äro förbi.. Numera är jag som en strandad valross som vänttar på att få slippa och föda.. =)

Och feelisen inför förlossningen är nog bara taggad.. Kommer att vara helt uppspelt när värkarna drar igång igen.. =) Let's do this shit liksom.. Och fast den antagligen kommer att vara helt olik den första så är jag bara ivrig på att få komma in och ser hur det blir denhär gången.. I min värld har jag ingen som helst skilland hur det blir bara vi klarar oss utan vidare komplikationer eller akutsnitt.. Det sku va jättekonstigt för mig efter en första vaginal förlossning.. Skrämmande som tusan, men.. Det kan man ju inte heller påverka så..





Mina stand-in förlovnings och vigselringar.. =)
Snart, snart är allt över och vi blir tvåbarnsföräldrar.. William blir storebror och vardagen blir något helt annat.. Scary, but exiting..

Hej, hej härifrån skogen!

Väldigt mycket hej här! =)

Det blev en rätt lång paus i bloggandet denhär gången av många orsaker.. En var nog att jag inte riktigt hade så stor inspiration.. Speciellt efter att jag blev gravid igen har jag mer eller mindre velat gräva ner mig och sova i hundra år.. Inget illamående denhär gången heller, men maximal trötthet som nog hållit ij sig ganska bra hela vägen.. Fast så kanske det blir om man plötsligt blir obotligt trött i en vardag med en "taapero" som kräver rätt mycket numera..

Det har nog tagit ut sig för länge sen i dagsläget.. Jag är lika rörlig som en 80 plussare och William blir bara kvickare.. Jag vill ju mest vila här på slutrakan och göra allt i den takt jag orkar men det vill INTE William.. Nej, nej.. Han vill så mycket annat han..

Han har förståss utvecklats massor sedan jag bloggade i våras.. Kan en massa ord och snappar upp mer hela tiden.. Och så springer han och kan cyckla med sin Puky.. Tänk att han blir två år om tre månader!?

Ord som numera är tydliga är:

Mamma
Pappa
Mommo
Tota (sova)
Popi (hans snuttekanin)
Totto (tutt)
Möö (kor)
Tim (vår hund)
Tatto (traktor)
Bada
Beebi (bebis)
Pipi (har sjukt nånstans)
Ungefär så.. =)

Och något av helt annan natur än någonting jag kunnat föreställa mig innan är dendär viljan alltså.. Nämnde ju redan i våras om hur pass ampper och envis han är, men aldrig hade jag kunnat tänkka mig att han sku orka ta det till sånahär höjder då..

Jag räknar till 10 ungefär 96 gånger dagligen då han har sin incidenter och itkupotkuraivaris.. Helt oförståerliga argument för William är att han inte kan cyckla med sin Puky i soffan eller börja dagen med godis, kex eller russin.. Och när han VILL något plockar han fram "the big guns" redan från början så vi säkert förstår att han inte tänker ge sig.. Vilket resulterar i en till raivari då han ligger på golvet och sparkkar omkring sig och vråålar tills han typ får huvudvärk.. Enklast att låta det ha sin tid och gå därifrån än att försöka något då mera.. Han lyssnar ändå inte då.. Andra gånger försöker han göra något själv som inte lyckas och det blir igenomskärande skriiik i hela huset, men gå bara int och hjälp om du inte vet vad han tänker.. Då är det hela förstört och utom all räddning och en ny raivari äro pågång.. Och såhär håller vi på..

Jag kunde förstå om han var 3 eller 4, men han är ju somsagt inte ens två änn.. Två-årstrots, my ass.. Hela hans liv är en pågående kamp förtillfället känns det som.. Men å andra sidan är han ju en väldigt ivirig liten kille som lär sig snabbt och väldigt empatisk och mån om andra sku jag vela påstå.. Om nån har "Pipi" så ser man riktigt hur han lider med den människan.. (Förutom mina sjuka öron då av allt hans skrik).. =) hunden förstår nog inte heller varför vi komplicerade livet såhär då det var så fridfullt innan.. =)

Men, jag är ingen hjälplös förälder som är mitt barn till lags i alla lägen, utan jag har mina principer, håller fast vid dem (räknar till 10) och så försöker vi hitta lösningar så vi slipper vidare fram på dagen.. Men att hålla sitt eget lungn i alla lägen är nog det svåraste nu.. Speciellt då jag är trött, har en del foglossning och han kräver ändlöst vissa dagar är det nästan så man funderar vaför folk får barn.. Eller ännu mer på varför man frivilligt tar emot fler!?

Däremmellan sover vi middag tillsammans och så lyfter jag honom i vår säng för att sakta dra oss tillbaka till dagen.. Vi ligger och diskuterar och han kramar, och delar ut sin blöta pussar på rad. Eller då han snällt sätter sig med mig i soffan framför mamma mu då jag verkligen måste vila.. Och ibland leker han helt själv längre stunder också.. Då är det rätt bra sku jag säga..

Summan är alltså att han är väldigt envis, ampper men också empatisk, mån om andra och vill göra rätt.. Det är bara att det växlar så otroligt snabbt ibland så man blir lite trött i svängarna.. Men allt annat är ju inte William.. Och vi sku nog inte byta ut honom.. Han kommer att klara sig fint i livet med den envisheten.. Det är jag helt säker på.. =)






Fast restaurangbesök till finare ställen eller att veckohandla med honom är nog något jag förtillfället helst undviker.. Det är helt enkelt för jobbigt i vår nuvarande situation.. Dessutom äter han rätt dåligt på andra ställen än hemma.. Han ska äta själv ibland, och ibland äter han inte om man inte parkerar honom framför padden och smyger i honom maten.. Eller plockar fram småbilar och traktorer på matbordet så han har något att göra medans han blir matad.. Äter man vid te.x ABC slutar det med att han rutschar mest och äter minst och så får vi ta med maten och mata i bilen på vägen innan han somnar.. Allt ska göras så svårt och komplicerat som möjligt.. För att tvinga i honom om han inte vill ha kommer inte på fråga..


Det är nog lite så jag upplever vardagen numera.. Det ska stås på huvudet och provas på det omöjliga så man stöter sig, klättras på allt, rivas i allt, klottas med allt - ingenting görs enkelt.. Och mamma tröstar, torkar, matar, nattar, byter och multitaskar med 15 bollar i luften samtidigt.. Livet blir inte mindre intensivt.. Man blir bara bättre på att hantera det.. Får se sen vad livet för med sig som flerbarnsförälder.. Antar att man sakta men säkert anpassar sig med det också..

Ska uppdatera mer om graviditeten i ett eget inlägg..

Somsagt bloggar jag ju inte för att jag sku ha speciellt många som följer, utan mer för att själv ha nerplinttat sånthär för barnen nånstans.. De som orkar läsa får gärna göra det då.. =)

Slängde ihop en omotiverad header av våra senste bilder som får vara kvar en stund tills lillasyster har anlänt och jag greppat vår vardag lite bättre igen..

Bilder på vad vi gjort sen våren kommer också så småningom..

Har bulle nr.2 i ugnen

Yepp.. Så blev det.. 😄

Igår var vi på ultra hela familjen för att kika på räkan.. William ville helst springa omkring och dra i alla sladdar och sket nog i vad vi gjorde.. Men det är ju rätt så förståerligt av en snart 1,5 åring.. Lyckligt ovetande om framtiden.. 😊
Är idag i vecka 11+0.

Har varit otroligt trött och mått rätt mycket sämre nu än då Wilperis hjärta började dunkka i min mage.. Mår konstant illa.. Spyr inte, men vill inte ha något och får ofta fundera rätt länge vad jag ska äta.. Kall mat går dock hem lite bättre nujyst.. Och frukter samt appelsinjuice i mängd och massor.. 😊 men kan varken vara hungrig eller mätt då mår jag illa, utan måste försöka att hålla mig mittemellan så mycket som möjligt..

Träningen kan vi nog konstatera att inte är något pågående längre.. Springer mest och flåsar efter William om dagarna (redan) så det får nog räknas som träning.. Ska försöka slarva iväg mig på vattengymppan mer denna gång.. Sist var jag ett par gånger, och så började vi måla huset.. Och sen var jag så våldsamt trött så det inte blev av..

Och att vara trött är verkligen irriterande.. William och jag sover 10 timmar/natt, men ändå går jag på som en zombie om dagarna.. Vissa mår våldsamt illa och jag är våldsamt trött.. Mitt HB var det inget större fel på heller så.. Vi ska hoppas att jag orkar bättre snart.. Vet inte om jag är tröttare denhär gången eller om jag kanske bara upplever det så eftersom jag har William att parera och sällan får sätta mig ner och vila längre stunder..

Hade ju magafari i någon av de första gravidveckorna och det var nog inte gemytligt.. Sen var det lite fram och tibax innan jag själv fattade att jag verkligen är gravid.. Testade negativt två gånger efter en rätt oregelbunden mens, men när det fortfarande inte hände något så testade jag igen och visst fanns det någon därinne.. =)





På mitt första rådgivningsbesök i vecka 9 hittade vi rätt starka hjärtljud direkt, och min BM misstänkte att jag är en vecka längre gången då de var så tydliga.. (Man brukar höra hjärtljuden med doppler tidigast i vecka 10-11, eller så brukar de vara väldigt svaga) och jag fick tid till ultra en vecka tidigare.. Och visst var det så att jag var precis en vecka längre än jag räknat med så det var ju tacksamt.. =)

Fast hur jag fick två negativa test innan och varför det positiva testet då visde endast 1-2 veckor vet jag faktiskt inte.. Nåh.. Det är en bisak jyst nu.. Det viktiga är att det växer en ny liten människa i mig som är vår alldeles egna.. Allt ser bra och normalt ut och livet leker.. Nästan.. Bortsett från tröttheten och de konstiga matvanorna då.. =)

Den 23 September är den följande bullen beräknad att titta ut.. Känns rätt så länge till det, men ändå inte.. <3

Tolftefebruari

Om jag sku får plinttat ner några rader här nudå.. Att blogga hela januari blev ju ingen riktig succé direkt, med tanke på att jag inte bloggade mer än halva.. Men.. Hela vitsen med att försöka var att se hur mycket tid jag är villig att sätta på bloggen eftersom den allt som oftast släpar efter..

Det var helt bra och jag kom fram till några saker om både bloggen och mig själv, som te.x att varannan, var tredje dag är ett bra tempo för mig.. Blir jätte inspirerad av andra bloggar där de använder photoshop och får så bra bilder, men så kommer det nog inte att bli här.. Sku gärna lära mig att använda photoshop och lära mig fotografera bättre så sku det säker blir jättebra.. Helt seriöst sku jag vila ha det som hobby.. Men, denhär bloggen förblir nog så hårt inom kategorin vardagsblogg som det går.. Där bilderna är tagna med en iphone och på höjden redigerade i photoapp..

Finns inget i världen som gör att jag orkar ladda upp bilderna på datorn och hålla på och trixa med varenda innan jag postar upp dem, men ibland ska jag nog grabba tag i systemkameran och fota lite skarppare bilder.. Vid sådana tillfällen då jag vet på förhand att det säkert kommer att bli bra bilder tagna.. Men sådär till vardags är nog systemkameran aldeles för stor och klumppig.. Sku kunna börja med att fota mera överlag så kanske jag skulle hitta mera att skriva om..

Vitsen med denhär bloggen är nog bara att dokummentera Williams barndom och tiden som vårdledig för tillfället.. Så att jag har det samlat nånstans.. Den är säkert tråkig att läsa ibland och har kanske 5 besökare i veckan eller nåt ditåt.. =) fast det känner jag att är lika bra.. Driver man en stor blogg har man ju en viss press på sig att leverera.. Som att det finns en massa människor som räknar med det dagligen och så känner man kanske att man måste uppdatera den jämt..

Som då jag läser på andra rätt så stora bloggar om att "oj, har inte bloggat sen igår" då kan jag le och tänka att jag har inte bloggat sen förra veckan.. Här blir folk tvärtom överraskade om något nytt blivit publicerat med tätare mellanrum.. Så vi fortsätter i samma gnaggliga tempo där inspirationen kommer och går och hoppas att de få stackars besökare denna blogg har orkar med oss som vi är och inte är.. Take it or leave it helt enkelt.. Eller read it or don't read it kanske!? =) höhöh..

I den nya headern ser ni resultatet av en maxuttråkad mamma och baby.. William härmar numera allt han kan..





Kommer med en massa saker, nickar på huvuder och sager "tattatttatttatt" för att märka ut att du ska tacka.. Erbjuder man saken tillbaka åt honom tar han emot den utan att bry sig om att tacka, så det gäller säkert bara alla andra.. =)

Hans temperament har blivit mera intensivt och eldigt i den takt han växer och utväcklas.. Ampper är nog bara förnamnet.. Vissa dagar är dock bättre då vi är hemma och bara är och sover middag ordentligt.. Klara rutiner funkkar bäst..





Appelsiner och bananer missbrukas nästan hos oss at the moment.. Namm namm..





Och vi ritar lite ibland..





Vilken tur att det finns något att titta på hemma på gården.. Brumbrumbrum låter det bara om honom när vi skuttar förbi... I nästa år ska han va med överallt! =)





Och här är lite av resultatet från fotograferingen vid du&vi..

Vad göra idag då? Ska se om vi hittar något sällskap för dagen.. Behöver se nåt annat än insidan av huset ibland..

På benen igen..

Här har vi precis återuppstått från århundradets magafari.. Hujedamej va jobbigt det var..

Först spydde William en hel natt.. Sen såg det ut att ha givit med sig då morgongröten fick vara kvar i 4+ timmar så vi for iväg för att fira vår moffa..

Hann jyst parkera på deras gård då hela baksätet blir nerspytt.. In och byta kläder och låna en halare från 90-talet och klippa sönder en handuk så jag fick torrt för honom att sitta på.. Sen hem igen..

Dagen efter känner jag mig konstig i magen.. Vill inte äta något direkt, och helst int mata geggig bebismat från butiken heller då jag inte orkat göra någon annan.. Så det fick mamma göra, då hon ändå är här.. Sen tar vi en lur tillsammans jag och william..

Jag vaknar innan william och känner att jag måste spy.. Rusar ner för trappan och intar lillvessan.. När jag är klar ser jag att miiki ligger på en madrass i vardagsrummet.. Han hade hunnit spy sålänge vi sov.. Här låg vi då som ett par klubbade sillar.. William hade inga problem längre och tänkte tråka ihjäl då ingen kom och lekte med honom och vi var så färdiga.. Som tur hade Miiki lite lite mer energi än jag och orkade det nödvändigaste.. Jag orkade absolut ingenting alls.. Var inte såhär färdig på BB heller.. =)

Nu har vi kvicknat till och hunnit med sånt som måst.. Vi har färdigtömt mommos lägenhet tillexempel.. Nästan färdigstädat också så nu kan vi skita i att sätta varje ledig dag på det..

Williams 1 års fotografering blev uppskjuten och blir av på fredag.. Och så hälsade vi på en vän igår i deras nya lägenhet.. Så lite sånt har vi hunnit med..

Här kommer lite bilder från vår hotellvisit:






















Underbart var det.. Vi åt på stan och hann till ett par butiker.. Sen hälsade vi på min kusin och hans familj och så dagen efter blev det lite mer shopping innan vi styrde kosan hem.. Mest vårkläder åt william blev det shoppat..





Idag ska vi hälsa på fammo i grannhuset.. Vi har inte varit hemma nästan alls eller så hade vi magafari.. Så det var en tid sedan nu.. Sen kommer vår mommo hit med sin Edi hund och drar åter iväg till thailand..

Nu ska jag försöka få i mig någon frukkost! Ha en bra dag!

Tråkdagar och miniloma

Igen har dagar av ganska ett och samma dragit förbi.. Inget extra att blogga om precis..

Det har varit ganska kallt och trist och vi har endera sorterat vidare vi mommos eller tråkat ihjäl oss här hemma.. Alltid en massa som borde göras men sen vet man inte riktigt var man ska börja så man låter bli.. Är själv fortfarande sjukt trött och dagsvilar ofta med William..

Ibland har vi ju haft besök (thank god!)
Och gått stavgång med moffa..





Och så har vi tjuvat godsaker av pappa..





En dag var vi till simhallen med mommo.. William var rädd nånting och darrde med underläppen hela tiden.. Då han var 6 månader gick det nog bra.. Men nu är något skrämmande.. Det är inte vattnet precis i sig utan tror mer på att ljudet ekar så där så han upplever det mer skrämmande än vanligt.. Han ser inte livrädd ut utan tycker bara att allt är hemskt och eldändigt.. Hoppas det går över..






Och så var vi på en lenkki en varmare dag..

Imorgon ska vi dra iväg hela familjen till Vasa!! Det blir shopping, besök hos kusin med familj och sedan övernattning vid Kanttarellis.. Bubbelpool och bastu på rummet.. Det kommer nog lillkillen att digga.. Firar 10 år nu, då vi inte gjorde något speciellt på nyåret på den "rätta" dagen.. Sen på lördagen ska vi till tropiclandia och se ifall det är skrämmande eller inte att plaska där..
Rolit, roligt!!

Nu sängen så vi får organiserat iväg oss någorlunda tidigt..

Sortering och kalas

Denna vecka har mer eller mindre gått i sorterandets och organiserandets tecken.. Först vi mommos och sen fick jag "skovi" här hemma och sorterade genom köket.. Mest för att få plats för mommos diverse serveringsskålar och fat, och för att få bortstädat julen.. Men av någon anledning kände jag behov av att organisera alla skåp, slänga gamla torrvaror och vika alla tomma plastpåsar.. Under tiden som william kände starkt behov av att hjälpa mig med det =)..

Sen tog orken slut och julgardinerna i matsalen och vardagsrummet lämnade kvar.. Konstigt sätt att prioritera men såhär blev det nu.. Har för övrigt besökt andra som också har kvar sina julgardiner så det är inte bara jag tydligen.. Granarna vid kanten av gräsmattan som fick röda och blå ljusslingor meddelade jag dock mannen att dra ur då jag inte orkar se på dem en dag till..

Vårt förråd på garagevinden är FÄRDIGT!! Mommos möbler blev hit roadade idag och får stanna här tills vi upplever att de är för mycket ivägen och är tvugna att göra oss av med dem.. Förrådet blev inte fullt, men vi har en del greijer här i huset som skall dit, vilket naturligtvis var poängen med förrådet redan från början.. Det var bara behändigt att det blev såhär så mamma får sälja mommos lägenhet och vi får ett problem mindre.. Eller hon en gräsmatta mindre att hålla efter om somrarna..

Förutom att sortera tog vi en dag på stan på tumis..










Och en sånhär nöjd kille hade jag efter att han fått smaka lite på mammas donut vid Arnold's.. 😊

Sen har vi blivit helt beroende av något snäppet nyttigare:





Enkelt, mättande och underbart gott!

Mixa ihop en stor banan eller 1 1/2 liten och 2-3 matskedar frysta blåbär. Dela upp blandningen i två skålar och blanda i 2-3 matskedar turkisk joghurt.. Rör väl och försök få fluffat upp blandningen så mycket som möjligt.. Voila!

(Ifall jag tänkt äta den andra portionen som mellanmål på kvällen ställer jag in den i kylskåpet och blandar i joghurten först då jag tänkt äta den.. Annars hålls den inte lika fluffig.)

Så sånt har vi gjort denna vecka.. har bokstavligen gjort samma saker varje eviga dag och varit rätt trött och omotiverad så har inte riktigt vetat vad jag ska skriva om..

Ikväll har vi kalasat hos min faster där william är i sitt esse.. Alla vill leka med honom och han vill leka med alla.. Men mest vill han springa efter deras katt Hampus och aijja honom.. Otroligt nog fick han det idag fast han annars är så skygg den katten..

Hohho.. Ingen sömn ikväll heller.. Nu måste jag dock försöka då Willisen för ovanlighetens skull somnade rätt så tidigt..