Dessutom finns de bättre sköterskor som jobbar här och sämre.. Dom bättre låter mig göra allt som jag får göra, typ ge vitaminer och värkmedicin och så har de medlidande i sitt sätt att utföra de åtgärder som behövs för den lilla och förstår framförallt mig och att jag kommer att tycka att det är hemskt alla gånger av alla! hon är ju ändå bara 4 månader..
De sämre känner jag att kör över mig som mamma ibland. de bryr sig inte om att låta mig göra det jag kan eller att hon är tryggast med mig.. de är lite för hårdhäntta och bestämda och upprepar att det ju är en nödvändig åtgärd som om dom vänttade på grönt ljus att göra som de vill bara de blir gjort.. som om jag inte skulle bry mig att hon gallskriker.. eller ännu värre en bebis som gallskriker utan att få fram ett ljud.. dessutom har de ingen brådska att göra pinan så kortvarig som möjlig heller, utan tar sin tid.
En av dem sa at hon ska byta fot, i vilken elektroden som mäter pulsen och syresättningen till blodet sitter och mittiallt tog hon bort blöijan och tryckte in en supp åt henne med tydligen sådan fart så hon började gråta.. Det har ALDRIG hänt därhemma och det var ingen "dethär känns obehagligt gråt" utan ett Aj gråt, det såg jag i hennes ögon.. sånt får mina nackhår att resa sig av ilska.. det är ju så onödigt.. och inte minst kränkade då hon ju i högsta grad är en likglitig människa.. Dessutom frågade de andra ifall jag vill att vi sätter värkmedicin via munnen istället och det gick jättebra..Tydligen bestämde denhär sköterska det åt mig denhär gången.. Tack för den ifall jag måste utföra proceduren hemma och hon får nån dejavu och blir hysterisk..
Och inte för att kategorisera eller stämpla någon som dålig men under de senaste sjukhusvistelserna jag varit med om är de den äldre åldersgruppen som gör såhär.. den som borde vara mest erfaren och vara på slutrakan av sin karriär och det tycker jag att är väldigt märkligt.. men.. kanske man var mer hardcore förr.. I vilket fall som helst så SKITER jag i det för dethär är inte professionellt uppförande om man arbetar med patienter som är så utsatta som de på BB och barnavdelningen.. Nåjaa, som tur hör de allra flesta till den bättre sorten ändå..
Men jag finner mig själv rätt ofta ändå i kvalet om att lita på att denhär människan kan sin sak och att stå upp för mitt barn å så ska det inte få vara.. om personalen här inte kan övertyga föräldrarna om att dethär är rätt så är de ju inte så vidare bra på sina jobb.. eller ja, rätt eller fel sätt vet jag inte, men man kan ju utföra samma sak på olika sätt.. och får jag inte förtroende för dem för hur de behandlar mitt barn så går jag och vänttar på att de ska byta skift så jag kan andas.. Nu handlar det ju förståss om enskillda individers bemötande och inte om personalen överlag.. Vissa här är väldens bästa och jag kunde lungt anställa flera av dem som nanny. 😊
Men mest sku ju dethär inlägget handla om kvällen här på sjukhuset då William och pappa kom hit och underhöll oss i några timmar!? Fatta att vår tvååring orkade vara här på rummet och på skaplig ljudnivå i över TRE TIMMAR! maybe there is hope after all.. 😜
De byggde ett babygym åt lillasyster och hade med sig subwaymat...Inte illa för en fredag på hospitalet..
Tidigare idag var hon rätt så uppåt ändå fast hon bråkas med dagarna i ända.. Och jyst fick vi meddelat av läkaren att hon inte behöver hålla sina varannan timmes ventoline-pass genom natten utan tarpeen mukaan, Halleluja säger denhär mamman!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar