När världen står stilla

Är det vår tur nu? Är den lilla växande typen faktiskt i min mage? Inget jag gått och inbillat mig utan faktiskt på riktigt? Först efter att vi hört på hjärtljuden sjönk det in.. riktigt på riktigt.. och det var underbart.. kände bara stor tacksamhet!


Undrar hur den ser ut och vilka ansiktsdrag den får.. Änn är det alldeles för tidigt att veta vilket kön det är, men tids nog vill jag veta.. jag är alldeles för dålig på att väntta på sånt.. =)


Men av kroppsspråket att bedömma är det nog en pappas flicka eller också en mini-miiki.. jag var tvungen att bita ihop både en och annan gång på ultran för att inte skratta när krabaten pressade upp hela överkroppen längs sin trygga lilla bubbla tills den nästan stod på tårna..


Ungefär som dess far när han sover.. och det förklarar väldigt bra varför lakanen ej hålls i sängen på hans sida om man så skulle silvertejpa fast dem..


Efter det vinkkade krabaten lite och svängde ryggen och baken till rutan för att fortsätta sin tupplur.. har på känn att tillvaron som gravid är bra mycket gemytligate nu när den inte kommer till mina övriga organ, och jag faktiskt inte känner av den än.. än sedan då jag får uppleva den energin live i min kropp..
trots det ska det bli spännande att känna de första sparkarna..


Har inte spytt alls och mår inte dåligt överlag, men är så trött så jag i princip kunde sova dygnet runt.. fast ifall jag sover på kvällen har jag svårt att sova sen när det faktiskt är natt.. =)


Det är en bra stund änn innan vi får hälsa på filuren live, och jag som är så dålig på att väntta.. =)