Vardagsgnäll & strumppisar

Nåjaa.. har försökt få ihop ett inlägg i flera dagar nu, men eftersom det tycks vara nästintill omöjligt får det bli på sånahär omänskliga tider istället.. =)..

Jag hade ju tusen saker som jag lagt på minnet och entusiastiskt skulle berätta om, men eftersom vardagen har blivit minst sagt intensiv är jag rätt slutkörd och matt när han väl råkar somna en stund..

Vi sover fortfarande bra om nätterna men på dagarna är det nog "fäädi".. vet inte varför han inte sover.. jag kan han bytit på honom och matat honom färdigt och han är ibland så trött så ögonen tvingar fast sig, men försöker jag flytta honom i vagnen vaknar han direkt.. jag har även försökt vagga honom till sömns i vagnen så han inte behöver flyttas, men somnar han då är han vaken igen inom en kvart..

Känslan när han väl sover är nästan så man får lust att göra en happy dance.. men eftersom jag vet av erfarenhet att det inte varar länge är det helt onödigt.. jag vet att han inte är någon nyfödd korv som sover hela tiden längre, men total sömn på bara runt en timme är nog för liten för den 2 månaders parvel han ändå är..

När det nu varit såhär i snart en vecka redan får man helt enkelt inse att han inte sover om dagarna och hitta andra sätt att få saker gjorda.. I allafall de mest akuta..



Såhär gör vi när jag ska göra mat till mig själv.. om jag har tur sitter han och funderar för sig själv och jag får göra maten ifred.. i annat fall gnäller han ändlöst och för de mest irriterade ljud han kommer på.. blir han ignorerad sätter han igång sirenerna på en sådan ljudnivå så han ibland måste hosta ordentligt eftersom det kräver sådan ansträngning.. och då kan man bara inte koncentrera sig på något mera utan får ge upp och göra honom nöjd..

Jag kräver inte mycket om dagarna, men vissa basic behov som att själv äta kan man ju inte skjuta upp hur länge som helst.. men vad är då alternativet? Att äta seg och äklig mat eftersom man fick avbryta stekandet och köttet kallnat ett par gånger innan det blir färdigt, eller steka färdigt till ljudet av en vansinnigt arg bebis..

Han bara måste ha min fulla uppmärksamhet HELA tiden.. men vid något skede måste han ju också lära sig att man ibland bara måste väntta.. Life is.. men jyst nu kan man ju inte kommunicera med honom särskillt bra.. enligt honom blir jag aldrig hungrig.. och har ingen urinblåsa.. =)

Vissa dagar är det inte bra nånstans.. inte famnen, sittern, gungan, vagnen, bärselen eller något annat heller duger.. går jag omkring så han får titta på saker kan det vara bra en stund men försöker jag smyga tibax till köket och steka vidare ser han nog till att det inte blir av.. och min instinkt säger att han inte har ont nånstans heller.. han glömmer ju bort sig mitt i gnällandet ibland så.. och jyst såna dagar infaller ALLTID då mannen jobbar längre.. har varit två såna intensiva dagar på raken nu.. funderar starkt om jag borde kräva en muminmugg i skadestånd.. =)

Jag är ju ändå här hela dagarna, men som jag ser det är det mitt jobb att ha hand om honom sålänge mannen jobbar.. fast sen ska det nog vara lite hans problem också efter att han jobbat färdigt.. jag kan ta hur mycket skrik som hälst under en dag men ska man fortsätta ensam hela kvällen också brukar det börja kännas väl omöjligt.. jag lyfter verkligen på hatten åt alla ensamstående föräldrar därute..

Jag älskar honom ändlöst och hans lilla leende kan blåsa bort vilka dåliga dagar somhälst på en sekund, men ikväll skulle han nog gått billigt.. =) Han är ju minst sagt inte så lite ampper.. huhhu.. och lättare lär det inte blir när han kommer in i trotsen..



Willis å pappa provkörde babybjörnen igårkväll.. och han gillar!! Thank god för det.. har städat idag med honom hängandes fast i mig, och han somnade tillochmed.. tills jag försökte ta loss honom och lägga honom i vagnen d.v.s nåh.. imogon är det ny dag och jag har blivit lovad att få sova ut..

Var på min eftergranskning nu i veckan också, och det var nog inte så bra med mig tyvärr.. mitt hb är och har varit ända sen förlossningen jättelågt.. 96 hade jag nu och mitt normala är omkring 120.. så enligt läkaren borde jag ju svimma.. men kroppen har antagligen anpassat sig.. mitt blod är också helt tunnt och rosa.. jag har ju återställt blodförlusten från förlossningen med vätska, men det blir inte riktigt rött och tjockt tillbaka.. så ingen träning för mig ännu innan jag fått det under kontoll.. och jag som verkligen hade tänkt börja på allvar.. hmpf! Så nu gäller det att knappra järntabletter och hoppade att det är bättre tills Willis nästa rådgivningstid då det ska kollas igen..

För att nu dra upp stämningen till lite bättre får ni en bild med de sötaste struppisbenen.. =)



Nu börjar krafterna vara slut på allvar och jag ska lägga mig och ladda batterierna.. imorgon får vi kaffebesök.. Natt natt!