När tre blev fyra

Hej, hej!

Nu är vi hemma i skogen igen med lillasyster och har lite landat kan man säga.. Vår pappa är fortfarande hemma denna vecka, men på måndag börjar vardagen påriktigt..

Får se då hur det går, då lillasyster är fastklistrad i mig och William är svartsjuk.. William var nog också kelsjuk som bebis, men denhär damen tänker då inte alls bli bortsatt i någon löjlig sitter, vagn eller babynest.. Dessa funkkade rätt bra åt William, men får se nu ifall bärselen blir det vi måste köra på..

Ifall man får henne att somna djupare så går det att sätta ner henne i vagnen men annars hojtar hon nog till direkt.. Inte en chans att man får käka frukkosten ifred fast hon precis blivit bytt på och matad.. Då vill hon bara vara nära.. Eller att man sku få dricka kaffet själv om vi har besök.. Det är ju mysigt på alla sätt, men har man fler barn sku det ju vara nåt att kunna prioritera det andra ibland också..

Det är inte så bara att få en tvååring att väntta i alla lägen, då jag själv ibland blir störd på att hon kan köra timmars pass då hon sysselsätter mig till max och man tillsist får inse att chips och glass blir dagens middag då det kommer till mina behöv.. Sånt som inte behöver tillagas.. Då jag på något vänster har fått willam att äta lunch innan han sover middag blir mat till mig aldrig gjord och jag till sist måste börja knappra på nåt..

För tillfället känns det rätt hopplöst att få vardagen att löpa ensam.. Men ja tror det börjar gå bättre efter hand.. Hon växer hela tiden och då hon börjar stöda sitt eget huvud så blir nog bärselen vår bästa vän tror jag..

Det jag märkt tydligast skillnad på att bli tvåbarnsmamma, än då vi fick William är att jag konstant har dåligt samvete för något.. För att jag inte hinner prioritera William mer, eller för att jag finner det svårt att göra normala saker som te.x att göra lunch.. Har gjort en massa mat till william i frysen som bara är att värma men det känns så dåligt att hela tiden värma.. Och sku jag få lagat något sku jag också antagligen få ätit..

Nu har ju Miiki varit hemma, så han har hjälpt mig mycket, men det är ju klart att hon ska börja med sina amnings marathon jyst på eftermiddagen då hon helst sku kunna sova lite.. Miiki har ju mest haft William med sig ute på gården så jag har försökt klara mig själv så gott det går och öva lite inför nästa vecka då jag på något sätt måste få vissa saker gjorda. Lägger jag ner henne för att göra ett par smörgåsar till mig själv har hon nästan skrikigt sig hes och så.. Jag är liksom hela tiden lite stressad..

Nåh.. Passar på att sova lite mitt på dagen då lyckligtvis båda barnen oftast sover ett par timmar i streck.. Fast då blir man ju rätt seg resten av dagen.. Bebisbubbla indeed..

Det som å andra sidan är helt huippu är att vi fått en till sjusovare som kompletterar resten av familjen rätt så bra.. Hon vaknar endast två gången om nätterna för tankkning och sover verkligen djupt däremellan.. Och William vaknar inte fast hon gråter på natten.. Han har väl blivit van med hennes ljud..

Och amningen sen.. <3 som för tillfället funkkar fiint!! Jag inbillar mig i allafall att hon får tillräckligt då hon är nöjd och sover nästan hela nätterna.. Imorgon får vi besök från rådgivningen så då får vi se om hon gått upp nåt..

Till sist får ni se lite bilder från BB..
Förlossningsberättelsen hittar ni förrästen högst upp på bloggen under Lillasyster..