Rastlöshet

Venetsiaden är firad.. Vi var först hos mammas och sen fortsatte vi till min faffas villa och smällde lite raketer.. William var inte alls rädd, och behöll sina peltors på för engångsskull.. "Mei pam pam" sa han bara.. =) Och mysigt var det ju..





Igår har jag städat vidare och skurade så svetten rann.. skulle städa ur ugnen, men vi hade inget rengöringsmedel, så synd då.. =)

Och så blev det gjort lite kyckling och ris att frysa in och värma åt William då jag inte är hemma.. Och sen då vi nyss kommit hem också.. Bra att ha något som går snabbt ibland..





Så nu börjar jag verkligen vara rastlös.. Allt är städat och klart.. Väskan är klar.. Bara att slänga i det sista.. Om jag inte slipper iväg snart måste jag ju göra om allt då det aldrig hålls städat här.. =) Nog för att jag vet att det knappast ser likadant ut då vi kommer hem, men det skulle nog passa mitt samvete bra att åka nu..

Vad ska jag hitta på idag då? Förutom att bita på naglarna och kolla FB och instagram 1000 gånger i farten? Kanske jag sku skicka Miiki och hämta detdär rengöringsmedlet till ugnen då han kommer från jobbet, men nu före då?

Har mer och mer värkar nog och slemproppen fortsätter att lossna.. Men det känns nog segt.. Lägger jag mig ner och vilar försvinner de efter en stund och jag har inga större problem att somna.. Så de är nog bara förvärkar fortfarande..

Fast sist hade jag inga förvärkar alls.. Blev rastlös efter sista kontrollen på sjukhuset då de sa att vi redan är 3 cm påväg och sen tog det ca två veckor och pang, så for vattnet och fem timmar och tolv minuter senare var han född..

Nu har jag en massa mera krämppor som foglossning hit och dit, åderbrock på de konstigaste ställen, samt att man verkligen känner att bäckenbotten musklerna är sämre då allt skaver och trycker neråt bäckenet.. Har om möjligt lite mindre vätska i fötterna, men annars har det nog varit lite jobbigare denhär gången..

Även förlossningen gick ganska "nett" senast.. Får se hur jag känner nu när det river igång och om det går snabbare eller om jag får gå där och uthärda helvetet i evigheter.. =) fast vi borde ju vara bättre påväg än senast, så tror nog att vi inte behöver väntta så mycket när det väl har börjat..

Skulle inte ha varit så rastlös denhär gången heller om det inte var för läkaren som sa att "vi sätter en tid åt dig om två veckor, men jag är ju nog ganska säker på att du kommer in innan dess", det är då en vecka sedan nästan nu.. Sist var jag iver och de var mer lugna och sa att "tja det kan hända imorgon eller om ett par veckor" no hätä liksom.. Så nu var jag inställd på att även om jag är öppen rejält denhär gången också, så kan det ta sin tid.. Men då en annan är så säker och kommenterar så.. "4 cm, det brukar man ju vara när man kommer in och har ont nästan" och "ta inte för lång tid på dig hemma sen, dethär kan gå snabbt"..

Hur som helst är jag taggad.. Vill att hon ska komma ut nu så vi får träffa vår lillasyster.. Vill ha kroppen tillbaka och försöka få igång amningen.. Vill påbörja det nya kapittlet i våra liv..