När en mamma inte kan påverka framtiden

Det är tyst i huset. Alla andra sover, men jag kan inte riktigt hitta någon sömn. Har för många tankar som snurrar. Det har varit tyst här i en tid nu. Jag har behövt fundera. På livet och vår framtid i allmänhet, men främst då vad gäller mina eventuella studier. Jag har tagit reda på ungefär vilka tider skolan är, vilka tider skiften på sjukhusen är och hur vi skulle få allting att fungera rent praktiskt.. Och vi har nu kommit fram till att jag inte ska söka in trots allt.

Det känns.. Piss, faktiskt. Jag skulle ha så otroligt mycket att ge av mig själv till dethär jobbet tycker jag själv. Jag sku träffa så otroligt mycket intressantta människor, och efter att jag försökt lägga mig in i alla aspekter av jobbet som barnmorska finns det inget som sku skrämma mig riktigt. Det är mycket ansvar och sådär, och allt slutar ju inte alltid lyckligt även om man skulle önska det, men jag tror att det är något av de mest belönande jobben som finns. Jag var så iver att börja studera.. sku nästan ha kunnat börja direkt (även om jag förståss inte vet om jag ens sku ha kommit in), men tanken på att jag inte kommer att få jobba med dethär har inte varit lätt att slå bort.

Såhär är det, att skolan börjar 8:30, vilket betyder att jag måste startta och barnen ska vara på dagis kl.7. Sen de fulla skoldagar jag sku ha skulle väl sluta kl 16, alltså sku jag inte vara hemma förrän 17:30, och då sku nån annan behöva hämta dem. Miiki kan variera sina jobbtider lite, alltså börja nån timme senare än 6-7, och sluta tidigare om han börjar tidigare för att hämtta. Men på hans kontrakt står 10h/dag som arbetsledare, så det är ju lite knepigt att komma runt. Sen har vi ju fammon som är hemma dagtid, men jobbar tidigt om morgnen och igen ca 16:30 nån timme så då måste Miiki hinna hem om inte jag gör det. Och så här ju mommo hemma på heltid också. Skolscheman varierar ju så det sku ju säkert inte alltid vara fulla dagar 5 dagari veckan, men sen är praktiken ju i skifte..

Morgonskiftet börjar 7, och jag borde åka 6.15 för att hinna fram och byta om och sånt, så det är rätt tidigt att föra till dagis. Ibland kan ju Miiki kanske börja lite senare, men jag sku då vara hemma kl.16. Om jag har kvällsskift börjar jag ju på eftermiddagen och kan föra barnen senare, och Miiki sku då kunna hämtta, så det funkkar ju bättre, men om jag försöker få mycket kvällsskift ser jag ju inte barnen alls typ, så det vill man ju inte ha mer än lagom heller. Nattskiften är ju bra då jag är hemma på dagen och kvällen, beroende på när jag ska sova förståss och vilket skift jag har haft innan, men det slutar också först 7.15 Vilket gör att klockan är 8 innan jag är hemma och barnen kan inte sova ensamma. Fammo jobbar morgon, och att tvinga hit mama till typ 6 är inte heller så optimalt. Hon reser ju ibland även om hon säkert sku bidra med sin tid då hon är hemma, men det sku nog har blivit ett enda pusslade förståss. Obekväma tider, men såhär långt sku jag själv vara villig att försöka. Jobbet sku ge mig mer än vad det tar, men det vet jag ju inte om mina närmaste sen sku hålla med om. Men.. det går ju inte annat än att försöka då det är barn med i bilden. Man kan ju alltid sluta då ifall det verkligen blir för jobbigt för alla.

Det som sätter mest käppar i hjulen är det faktum att William börjar skolan innan jag är klar med mina studier i såfall. Jag hinner gå 3 år av utbildningen innan han ska till skolan som börjar 8:30. Skolskjutsen kommer tidigast 8 kanske, och jag sku inte kunna vara hemma till 8 oberoende av om jag har skola eller praktik. Ifall då inte skolan börjar senare, eller jag har ett kvälsskift. Så det är ju kanske mer sällan en som regel. Jag kan inte kräva av någon annan att komma hit till 6:15 så jag kan gå till mitt morgonskift och ställa iordning William för skolan. Eller för att jag inte hinner om jag jobbar natt. Ibland kan ju Miiki kanske justera, men inte varje gång jag har morgon eller natt. Och då slutar han sent isåfall. Vet faktiskt inte om han ens får göra det då det väl står att han ska börja 6-7 så då blir det en massa krångel för dem också. Och barnen är ju inte på det bästa humöret om morgnarna, så sku nog inte lita på att det sku vara något lyckat koncept. Dessutom är det ju mer eller mindre hela lågstadiet det är frågan om.. Och sen går Vanessa två år efter det i skolan också.. Och de slutar ju då 12.30 och vissa dagar 14? eller något sånt.. Dessutom är det ju på tapeten med skolstängningar hit och dit, så inget vet väl riktigt förtillfället om dom kommer att gå i den skola vi vet av nu, och vilka tider det då rör sig om ifall de ska längre bort.

Har funderat massor på dethär med systemet överlag och hur det är tänkt att man omöjligt ska kunna jobba från kl.7 då alla skolor börjar mellan 8 och 9. Ändå finns det väl fler jobb som börjar kl.7 än senare har jag för mig. Miiki sa te.x att han inte kan komma på något jobb över huvudtaget som han ens kunde byta till som sku börja senare än 7 i hans branch. Vilket betyder att jag inte kan jobba från den tiden då någonsin, typ. Måste nu hitta nått jobb som börjar tidigast 8:30, då ingen annan kan vara hemma innan barnen ska till skolan. Det finns väl nånslags förisar och eftisar i vissa kommuner, men det kan vi ju inte riktigt förlita oss på heller, och det är väl bara de första åren. Tur i oturen att jag inte studerade dethär efter min första yrkesutbildning, då jag ganska säkert inte sku ha funderat över hur vi ska göra med våra framtida barns skolgång. Verkar inte vara möjligt om vi inte skiftar båda två och får skiften att passa ihop någorlunda och sku bo i kokkola.. Men det är ju inte heller så vidare realistiskt med ganska så nytt hus och en fastanställning så.. Verkar nog få ge upp denhär drömmen..

Och så var det ju dethär med att vi inte är färdiga med barn här i livet ännu. Vet faktiskt inte om det finns så många som skiftesjobbar med fler än ett eller två barn och hur dom får det att funkka i praktiken. Då sku det vara ännu fler osäkra skolmorgnar med både dagis och skolbarn, så att.. Om jag måste välja mellan karriären eller att vi kan göra vår familj till det vi vill att den ska vara så är det inte riktigt värt det heller. Man kan ju inte vara överallt, eller göra allt, så ibland måste man välja. Family first! <3

Men det är ändå jättejobbigt! för jag ville ju så innerligt, och får fortfarnade lite ångerst då jag tänker på att jag inte får jobba med det jag helst av allt vill göra. Ni som är barnmorskor gör ett superjobb, verkligen! Ni som läser förstår säkert hur kämppigt det är att få ihop det med familjeliv och dethär jobbet, men ni är så otroligt lyckligt lottade! Ni klockar in i era skift utan att veta vad de innehåller. Ni får bevittna obeskrivlig glädje och lycka, men också stark sorg och förtvivlan. I helhet tror jag är lyckan vinner ändå.. Och allt dethär är SÅ ÄKTA! Även då allt är bra och så normalt som man kan komma är det äkta. Smärta, lycka, hormoner och allt man kan tänkka sig i ett. Det slår alla kontorsjobb i världen, om man då ska jobba dygnets alla olika timmar.

Vad ska vi alltså göra nu? Har uppriktigt sakt inte nån aning alls.. Barnen är fortfarande för små för att börja dagis NU, tycker jag. Men nästa höst närmar ju sig också snabbt, och det är ju svårt att leta nått jobb till det ännu. Och så sku jag väl vilja att vi sku få nån slags mjuk start då vi väl börjar, så ja vet inte.. Kanske det sku räcka med ett halvtidsjobb nuförst eller inhopp. Frisör kan jag nog erkänna att inte är min grej. klipper fortfarande regelbundet här hemma, men mest bekantta. Men att ha det som heltidsjobb är nog inte för mig. Som kosmetolog sku jag kunna tänkka mig att jobba som anställd. Är inte vidare sugen på att startta nått eget, men de flesta anställningarna kräver nån tilläggsskolning, som jag då iofs kan göra men, men.. de börjar nog också många kl.8 och som anställd kan jag ju inte välja det.

Och fast vi vet att vi inte är färdiga med barnafödandet, så har väl ingen av oss någon obotlig längtan efter en till spädbarnsperiod sådär nu direkt. Vanessa är fortfarande så liten och fastklistrad i mig, så vi inte vågar tänkka oss att utmana ödet något vidare. =) Fast då tycker jag ju att William är ganska stor och duktig som alldeles snart fyller 3 så två år te.x från nu gör ganska mycket. Å andra sidan kan det ju vara bättre att man söker jobb sådär påriktit, sen då man vet att det inte blir fler barn och man kan helhjärttat koncentrera sig på att hitta ett jobb som man kan tänkka sig att göra resten av det arbetande livet, eller i allafall tills sista kotten klarar sig själv efter skolan. =) Ekonomiskt är det väl mest en fråga om att ha det mer eller mindre bekvämt nu sådär tillsvidare. Och ifall man vill eller inte vill sätta barnen på dagis för att jobba.. William sku eventuellt behöva minimitid i dagis ändå oberoende av vad vi gör. Nån dag bara, halvdagar eller vad som helst så han också kan få lite mer program om dagarna än det jag kan erbjuda en uttråkad snart 3-åring.

Inga enkla frågor dethär. Men jag har väl ett öppet sinne för allt.. Kanske jag hittar nåt intressant jobb, kanske vi tuffar på som tidigare, eller kanske babyfebern lägger sig i sinnom tid änn engång över detta hus, den som lever får se.. Jyst nu pushar jag inte åt något håll alls. Hoppas att ödet väljet det åt mig denhär gången och tills dess så är jag bara. Det är väl värst att inte riktigt veta vad jag ska göra av mig själv.. Hur blir det bäst för oss? Ska jag jobba eller vara hemma för barnen? Vill jag så desperat jobba jyst nu? Men orkkar eller vill vi ha fler barn nu innan jag isåfall återvänder till arbetslivet? Blir det bättre med större hopp i åldersskillnad om man ändå måste slänga sig in i det sen? Då vi inte riktigt har nått klart antal på hur många familjemedlemmar denhär familjen ska ha. Vi litar bara på att vi vet då vi vet det. Okej, fler än fyra barn blir det inte, då jag tycker att alla ska ha egna rum, men om det är nått jag har lärt mig om föräldraskapet är det att man inte kan bestämma sånt på rak arm innan man bara vet liksom. Jyst nu vet vi inte.

Jag vill ju ändå kunna se tillbaka på denhär tiden och tycka att vi gjorde det som blev bäst för alla.. Om jag bara visste vad det var..