Jag och William hade gjort kort åt alla med hans hand på, som var tänkt att likna ett träd, och sen sku vi klistra in lite ugglor på grenarna och av Vanessas hand sku det bli en stor blomma.. Nåjaa, Vanessa ville inte hålla sin hand stilla så länge jag sku hinna rita runt den och absolut inte flera gånger så det fick vara. I all hast lämnade ugglorna också bort, så det blev en high five istället. =) Funkkar bra det också.
Vår pappa fick det vanliga. Ett värmeunderställ och sukulaku. Och färdiggjord frukkost som han fick parkera sig vid efter att han blivit väckt med paket. Detdär med frukkost på säng är lite för risky bussiness hos oss för tillfället, då jag tvivlar på att han ens sku hinna smaka på sitt morgonkaffe innan han sku ha det i famnen, så det har vi nog slutat med här. =)
Kom på nu i efterhand att vi inte tog några bilder alls under dagen så istället kan jag bidra med denhär på mig och min pappa från typ -89. Pappa var 23 och jag 1 isåfall. <3
Idag har vi fortsatt att försöka städa lite, men som vanligt kommer vi inte speciellt långt. Någon ska ha mjölk, någon ska på vessa, någon har sen kakkat och alla ska ha mat. T-shirter är fel och ska bytas utan klar anledning och sådär fortsätter det. Utan uppehåll och mest hela dagen. Alla ska hjälppa med precis allt och blir ju naturligt då också gjort i snigelfart. Jyst nu kan jag verkligen sakna att kunna fredagsstäda och sen slänga sig ner i soffan för lite hederlig TV till ljusens sken. Nu fredagsstädar vi ju nog också givetvis, och lördags- söndags-måndags-tisdags-onsdags och torsdagsstädar också för den delen för annars sku det nog inte vara beboeligt här, men ändå. Dendär känslan av att göra någonting duktigt och sen ha det undan kommer nog verkligen inte.. alls känner jag.
Visst kan vi ju skita i hur det ser ut och bara slänga oss i soffan ändå, men ljusen kan man ju glömma eftersom de är så tokroliga att blåsa ut. Fast sen mindre tokroligt att skrapa bort stearinnet från en metersradie runt ljuset.
Har märkt att jag ibland kan bli lite provocerad tillochmed av allsköns inredningsbilder på instagram. "Åh, vilken fin detalj" kan jag tänkka.. nästan så den sku passa på vår.. "Nej, who are we kidding!?" det är ungefär lika lönsamt att lägga pengar å inredning hos oss jyst nu som att köpa vatten eller nåt. Lika bra att nöta på med det vi har för soffkuddarna är ändå på golvet dagligen och blir testade till sina yttersta nötningsgrönser och allt man har framme som inte är 2 meter minst över markytan blir lika med leksaker. Din fredagstiding är kul att riva ij eller varför inte utforska innehållet på en valfri olåst låda..
Tja vad gör jag då? "Siter sääkärt på neti heila daan å har båånä ti häri frijtt, tå få man no faktist skyll se sjölv!" Nej, eller så tvättar man ändlöst med tvätt, viker och röjer undan, lagar mat, lassar i och ur diskmaskiner, bäddar rent i sängar, skurar toaletten eller annat skoj, (då man alltså inte byter kakkablöijor, hjäper någon på toaletten, hämtar mjölk, agerar domare i syskonfight, tröstar någon stakkare som stött sig eller allmänt vill riva håret av sig).
Dessa sköna hem från medias synvikkel som nästan städar sig sjävt, även med små barn i alla åldrar med många fler barn än hos oss tillochmed där de har ljusstakar och snittblommor på soffbordet. Ja, men det ser ju bara ut så då man fotar tänkker någon. Men varför gör man det? är det inte lite fake att arrangera något för ett foto som man sen aldrig egentigen upplever.
Hos har vi nästan slutat aijja baijja, för det liksom går aldrig fram ändå. Och då är det enklast att eliminera allt som bara går = rätt så enformigt hem. Folk har bild på sitt fredagsgodis i ljussken till texten TGIF, jag kunde hellre fota det stökiga lekrummet till texten #whatdayitisdoesnotfuckingmatter. För det blir oftast omständigt och ganska gnälligt oberoende. Och ja, jag kan ju sluta att se på inredningsbilder. För tillfället är det väl inget jag siktar in mig på direkt, för allt sånt känns väl mest som illusioner. Vill göra så mycket med inredningen, men för tillfället är det inte så stor möjlighet med det.
Visst har jag också mina guldstunder. Mitt i veckan ocn när jag bara får möjlighet så jo.. lugnet lägger sig ibland. Men jag saknar att inte kunna tajma in något då allt blir som det blir. Jag har lite för kortta nerver för det och är lite för dålig på att ta vara på dessa kortta stunder. Tv häng brukar ju ske då man inte orkkar annat, men känns nu som någonting svårt att åstadkomma på något konstigt sätt. Det är ju så mycket man borde göra hela tiden också så.
He vaal betär seir di.. Och då det blir det vill man väl tibax hit till härjande fnittrande barn i soffan.. Fast mjölkspillet, inventtring av alla lådor och vandalisering av inredningen är väl inget jag tror jag kommer att sakna direkt. Det är tur att de är så bra på att visa omtanke till varandra mellan varvet så man smälter ihop till en pöl på golvet för att det är så gulligt. Thank god for that! =)
Fast en blid på min minigran som vi tjuvstarttade julen med kan ni få. Bilden är inte ljus och vit, för så mycket ljus får jag omöjligt in hit i mitten av huset, och det brinner inte heller i lyktan utan det är en ledslinga, jag lovar. Men det är det enda stället som barnen låter vara ganska bra så här ska det säkert vara ljus,
Blev så till mig då jag fick fara ensam via clas ohlsson, tokmanni och mattaffären igår då Miiki kom hem så den fick följa med. Blir alltid såhär, då jag är frustrerad på röran. Då måste jag plocka om i något litet hörn och kika på det flera gånger om dagen för att få någon slags ro. =)
Vi börjar alla blir lite sjuka nu också. det har varit feberslängar, rinnande näsor och lite hosta. Williams mage har krånglat också, men nu är alla i allafall feber och spyfria ännsålänge så vi får hoppas att vi klarar oss undan det. Veckohandlade igår också så vi kan vara hemma tillsvidare.
Vi har gjort "bärisoppo" för att kurera oss lite. Bilder på min kockassistent..
God fortsättning på veckan åt er alla. Hoppas ni klarar er undan alla bobbor också! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar