Nu har vi ju världens kanske charmigaste lilla kille när han lägger den sidan till.. Och vissa bekantta frågade nog vad jag tror det är vi vänttar här till näst då det begav sig..
Jag svarade då ärligt att jag lite hoppas på en tjej men att jag nog tror att det är en kille.. Miiki har ju 4 bröder och vårt första barn är en kille så på något sätt antar jag alltid att det är en lillkille.. Då har jag också fått motivera vad en liten tjej "kan ge mig" som en liten kille inte kan?!
Och såhär tänkker jag om det.. -Det mest relevantta vid en graviditet är förståss att barnet är friskt och mår bra oberoende av vilket kön det är, det vill jag verkligen understryka.. Och de första levnadsåren är det verkligen inte så stor skillnad alls faktiskt.. Kanske mest i klädväg (som råkar vara lite utav en hobby för mig).. =) men överlag är ju vardagen med bebisar eller små barn ganska likandan oberoende om de är samma eller av olika kön..
Det som för mig utgör en viss skillnad är att ca 15 år från nu kommer alla av det manliga könet hos oss att bondas och skruva och ingen är riktigt intresserad av en shopping weekend i London.. =)
Då säger alla att " ja, men tänk om hon blir en pojkflicka då, som bara vill köra traktor och hatar att shoppa", och tja.. Det är väl en möjlighet det också antar jag.. Och jag kan ju inte tvinga någon annan att tycka om samma saker som jag själv, men chansen är i allafall större att jag får någon att göra "flicksaker" med om vi får en tjej än vad det ser ut att vara av dendär förstfödda.. Han brummade på med sina traktorer redan innan han kunde prata och ÄLSKAR att få vara med och köra allt med 4 hjul och en motor..
Jaha, tänkker vissa då, va synd det sku va om dig då, typ.. Whatever, liksom..
Men speciellt inom bondevärlden märker jag att könen på ens barn har en viss betydelse.. Viktigast är ju att man producerar en arvinge att ta över "heimani" sen när man själv inte orkar mer.. Vet inte precis för en själv, men den kommentaren har jag hört många gånger.. "Va synd det är om dendär bonden som bara fick 4 flickor och ingen som hjälper honom på gården och fortsätter sen"..
Även fast flickor inte heller kommer undan allt vad gäller bondas, men pojkar brukar ju oftast vara lite mer intresserade av det.. Fast ändå tycker jag inte det är något man måste göra bara för att man blir född in till det.. Det går alltid att göra sig av med gården om det inte känns rätt, men visst har man väl en slags press på sig att föra vidare "familjeföretaget"..
Medans ingen beklagar sig lika mycket över te.x svärmor som fick 5 pojkar och ingen flicka.. Det är mer bara bra då dom är så många så dom kan dela på jobbet här på gården.. Och visst är det ju bättre då man är fler, men jag förstår faktiskt de som liite harmas då man bestämt sig för att vara klar med barnafödandet och man inte fick chansen att träffa dendär mindre kopian av sig själv.. =)
Vissa kanske ärligt inte harmas.. Och det förstår jag också.. Om man själv kanske är mer av en pojkflicka och inte bryr sig alls om saker som är lite olika mellan pojkar och flickor utan kör med en mer jämn linje i allt så kan jag förstå att det är ganska orelevant faktiskt..
Man ångrar ju självklart inget barn, och skulle aldrig byta ut dem då de väl är här oberoende av vilka de då sen är, men jag tror nog att de flesta har en förutfattad mening för sig själva vad gäller konceptet familj..
När jag var liten, såg jag alltid framför mig att i min framtida familj finns först en pojke (eftersom han kan se efter så ingen mobbar hans lillasyster) och sen då en flicka.. Och så var det nog några fler, men de var inte så viktigt hur många.. Haha! =) Sen har jag alltid varit avundsjuk på de som hade en storebror.. Det var liksom något förbjudet med att gå in i deras rum och snoka, även om vi alltid gjorde det förståss.. Och även de med storasystrar, för de var så häftiga å hade smink å alltmöjligt..
Sen är det lite annorlunda att vara storasyster, speciellt då åldersskillnaden är 6 år och vi har olika mammor.. Vi har liksom alltid varit lite i olika skeden i livet och haft egna kompisar man hittat på saker med istället för att göra så mycket tillsammans.. Och likadant med lillebror där det är 8 år mellan.
Visst, man kan inte välja hur ens familj ser ut, men någonslags förhoppning har man kanske sedan innan.. Sen får man ju anpassa sig enligt hur det blir då man inte riktigt kan beställa barn, och fundera hur desperat man är eller helt enkelt vara nöjd med det man har i något skede.. och inse att ens familj är komplett och att ingenting saknas..
Men förstår även en bekant som fick två flickor och bestämde sig för att det får räcka och liite harmades för att dendär pojken inte kom.. Det kan vara så också.. Att det motsatta könet fattas en och man tänkker på mannen då alla ens barn är av samma sort som en själv.. Att man kanske själv kan relatera bättre till barnets alla faser i livet medan det är nytt för den andra föräldern..
Sen är det nog så att flickor oftast har en närmare relation till sin mamma, och vill reflektera och analysera vissa saker med mamma hellre än med pappa, inte minst under dom hårda tonåren eller allt som kan tänkkas höra till med kvinnokroppen, ideal, självförtroende och självbild.. Det kan jag ju relatera till, eftersom jag själv gått igenom allt och bättre ge råd baserade på egen åsikt och egna erfarenheter..
Visst kan pojkar också ha en nära relation till sin mamma, och visst finns det massor man kan hitta på med både pojkar och flickor, men baserat på mina erfarenheter är dom lite mer tillbakadragna och diskuterar hellre med kompisar än med mamma.. Eller med Pappa..
Och likadant "harmar" det kanske pappa att han inte fick dendär sonen han kunde lära att fiska, skruva eller vad det nu är man hade föreställt sig för sin framtid då man var mindre..
Fast då finns det skyldigheter här hemma också som jag tycker gäller alla.. Ska man plocka efter sig i köket så ska alla göra det och då släpps inte pojkar lättare för att "man inte kan väntta sig så mycket annat av dem".. Har vissa typiska "pojkmammor" i rätt nära kretsar där de mer fungerar som betjänter i vissa fall än föräldrar..
Man måste te.x alltid göra mat åt pojkar såsom smörgåsar efter skolan och fråga vad dem vill ha på, påminna dem om alla viktiga lappar, städa deras rum och mer eller mindre göra hela deras del i hemmet för att "man ju inte kan väntta sig annat av dem".. De gör ju så mycket på gården.. Medan man mer eller mindre förvänttar sig att flickorna ska sköta sig själv och helst hjälpa dig i hemmet till en del.. För dom måste ju lära sig det så dom kan när dom är stora och själv ska sköta hushållet.. Sån överdriven bullshit..
Sånt blir det inte här.. Har vi regler så har vi.. Klart om man då gör något ute så slipper man kanske något annat, men någon ordning får det vara..
Att baka och laga mat i köket är något jag ser frammemot att göra med dem båda.. Miiki är rätt bra på sånt när han vill och det är något jag kommer att försöka få båda intresserade av.. Mest för att alla har nytta av det senare i livet..
När det då handlar om bebisar är det ganska skoijigt faktiskt.. Först lyftes en liten kille upp på mitt bröst (precis enligt min plan som liten alltså) och jag bara tänkte "Vad ska jag med dethär!? Hur sköter man en sånhär!?", Mest kanske conceptet bebis och att allt var så nytt, men nu är det precis likadant..
Nu är conceptet bebis en liten kille i min värld så kan tänkka mig att det blir likadant denhär gången.. =) lika ovant fast det då fortfarande går enligt min genialiska plan och familjebild som liten, och dessutom är av samma sort som jag själv denhär gången.. Men det är ju en sån liten människa, så det alltid är ovant i början då något är nytt för en..
Sen ifall det blir fler kan jag tänkka mig att man snabbare känner sig säker i sin roll som förälder till ännu en ny liten människa..
Detta är ingenting som jag påstår att är det enda rätta, bara hur jag uppriktigt tänkker.. Och jag ser det som en enorm rikedom att vi kommer att ha både pojkar och flickor som barn i vår familj.. Kan inte säga hur jag skulle ha kännt eller hur pass viktigt det skulle ha varit för mig i slutändan om det blivit annorlunda.. Men tacksam är jag för att det blev såhär..
Det är lite hysh, hysh och tabu att diskutera dethär ämnet antar jag, men lika okej som folk antar att det är att kommentera att det är synd om någon inte fick barn av båda könen måste det ju vara att vara glad och uppskatta att man blivit "välsignad" men både pojkar och flickor..
Jag anser inte mig vara bättre än någon med barn av bara det ena könet.. Att man över huvudtaget ens kan få barn är ju underbart och fantastiskt på alla sätt.. Det finns ju tyvärr sådana som inte får den möjligheten i livet, och för dem är detta nog ganska orelevant..
Va ändlöst långt inlägg detta blev, grattis till er som orkat läsa ända hit.. =) kände bara att detta var något jag ville ha sakt då det ändå kommit en del blandade reaktioner angående detta..
Kommentera gärna hur ni ser på detta.. Alltid roligt att höra hur andra resonerar.. Podcasten SNAKK tog även upp detta ämne lite för en tid sedan som ni kan lyssna på ifall det lustar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar