Drömmen som kom för sent

Har du någonsin funderat på var du skulle vara om du inte var där du är idag? Vad skulle du ha studerat? Vad skulle du ha jobbat med och sku någonting annat i livet vara annorlunda? Visste du som 15 åring då du stod med avgångsbetyget i handen vart det var du ville komma i framtiden? Eller har du kanske rent av bytt riktning redan från din första plan för vad du skulle bli som stor? Ångrar du vilken väg du valde eller lever du helt och fullt det liv du alltid ville leva, i allafall vad gäller din utbildning?

Jag visste inte vad jag ville bli när jag blir stor. Har fortfarande inte så stor koll på vad jag ska börja göra som sysselsättning sen barnen växer ifrån mig. =) Men jag har kommit till en insikt som jag så innerligt önskar att jag hade fått för flera år sen.  Eller helst redan den dagen jag hade detdär avgångsbetyget i min hand och otaliga dörrar att välja på att öppna. Om jag sen hade kommit in till de dörrar jag ville öppna vad gäller betygen är ju också en sak, men sådär om jag fritt fick välja. Nu vet jag vad jag hade önskat att jag riktat in mig på, men det känns verkligen orättvist att få den insikten nu, då jag är i den sämsta positionen ever att förverkliga den. Utbildningen är nämnligen på högskolenivå på 4 1/2 år. Barnmorska är det jag nu i efterhand ville bli som stor.

Men visst går det ju att studera det ännu, eller? Hmm.. Den närmaste skola är ju i Vasa där all teori sker och som jag har förstått också praktiken? Sen ska man väl ha nån praktik också på ett unversitetssjukhus och att kombinera det med två barn känns ju ganska omöjligt. Inte minst att få ro att plintta ihop ett lärdomsprov på det också. (Vet alltså inte att det är såhär, men det var ungefär det jag förstod då jag gjorde min reseach). Och allt praktiskt pusslande för att få vardagen att gå ihop.
Sen är både jag och mannen säkra på att vi vill ha fler än två barn i framtiden och att kombinera det med skiftesarbete är väl inget jag heller konkret vet hur jag hade upplevt även om jag nu skulle ha min utbildning i bagaget. Men eftersom jag först nu insett att det sku ha kunnat vara det jag vill göra, känns det inte riktigt okej att få ihop nu i efterhand då det sku gå förmycket ut över barnen enligt mig. Annars för min egen del sku jag bra kunna tänkka mig att ägna de närmaste 5 åren till det. Jag skulle ju vara lite äldre än de flesta och inte riktigt kunna delta i "halarlivet" som de andra då man har barn att tänka på, men sådär ihelhet sku det nog vara helt okej. Nåjaa, det är ju en sak att fundera och sen faktiskt vara där då man ska behöva läsa på prov med skrikiga ungar runt en, men sådär teoretiskt sett.  =) Dessutom är jag inte lika skoltrött och tycker att jag sku kunna prioritera på ett annat sätt nu än jag gjorde som yngre. Fast då finns ju också barnen som tar både tid och koncentration och allt sku bli lite väl kämppigt. Och deras barndom sku bli lite lidande tycker jag.

Jag har alltid vetat att jag vill jobba med människor och kosmetologutbildningen kändes som jyst min grej då jag skulle välja. Hade inte ens tänkt på att gå gymnasiet eller att jag nån dag skulle ens vara intresserad av en högskoleutbildning. Kosmetologjobbet är både kreativt och mångsidigt, och det var faktiskt roligt att studera det. Det skulle jag väl nog fortfarande kunna tänkka mig att jobba med, men konkuransen känns väl lite stor i såhär små kommuner för att startta eget. Frisörutbildningen gick jag väl mest för att bredda mitt område för att söka jobb sen. Kändes som att det kanske är lättare att få anställning som en sådan ifall man inte vill eller vågar starta eget. Och då jag inte fick några direkta aha-upplevelser för vad jag skulle studera istället gick jag klart den då jag väl var på så bra väg, men nu i efterhand är det inte riktigt det jag vill jobba med känner jag. Känns som att man verkligen måste vara intresserad och skola och uppdatera sig då det kommer nya trender hela tiden. Dessutom är det ju ett väldigt precist arbete och något man bara lär sig om man verkligen brinner för det fullt, och det känner jag inte riktigt att jag gör. Tycker att det är jätteroligt och framförallt praktiskt att agera frisör inom släkten, och kan älska att vara kreativ med nån färgning nu och då, men som heltidsjobb trivs jag nog inte inom den branschen.

Och tanken på att utbilda mig inom vården har nog inte varit speciellt stark nångång för mig förrän nu. Det första jag tänker på är närvårdare eller sjukskötare som typ går runt och pickar, delar ut mediciner, och sköter om gamla människor och det känns väl inte så lockande som huvudsyssla för mig. Menar alltså inte att det är så det är påriktigt, bara det första jag tänker på om dessa yrken. Och även om man sku göra det som barnmorska också eftersom det ingår i utbildningen, så har man väl kanske nog förlossningar som huvudsyssla och att hjälpa till att sköta dessa små liv de första dygnen. Tror att det sku va ett väldigt givande och varierande jobb. Och även om det inte alltid slutar lyckligt så tror jag att det sku vara övervägande positivt. Allt som ingår i utbildningen då jag scrollade igenom läroplanen lät också väldigt intressant.

 Bildkälla

Både barnmorskor och frisörer har väl ganska hektiska jobb. Det är inte så lätt att inte påverkas av stressen, men man lär väl sig hantera det med tiden. Tror dock att det är stressigt på olika sätt.. På sjukhuset kan man ju i och för sig inte planera hur många som kommer in samtidigt så det är väl bara att göra det bästa av situationen. Tror också att det sku vara ett spännande jobb då man omöjligt kan veta hur ens skift blir.  Man liksom bara kastar sig in då man är i tjänst. Och alla förlossningar är verkligen fascinerande tycker jag. Mest kanske efter att jag nu själv fått barn. Kunde omöjligt tänka i dessa banor tidigare. Such a shame..

Jaja, nu får jag då börja fantisera om något helt annat då det inte riktigt känns som ett alternativ mera. Något som känns som näst bäst och kanske sen i slutändan blir det jag känner att jag verkligen vill göra. Helst något som gör att jag inte ångrar mina val så värst, men det får vi se i framtiden vart jag hamnar.