Vi har ätit dubbelt mer än vi borde som vanligt, och frukkosten är nästan det bästa.. hur ska jag någonsin orka stå i köket och kocka efter dethär? Och färsk ananas kan jag inte få nog av.. det är helt annan sak än konserverad.. skulle lugnt kunna leva på bara det.. så om jag någonsin fastnar på en öde ö, hoppas jag det finns ananas där.. ;)
Och så kom denhär på besök.. vad heter han? Vargen? Är inte så insatt i bamse.. =)
Sen styrde vi kosan mot Old Town, där halva byn är byggd på pålar ovanför vattnet..
En och annan sovenirshop och restaurang men inte så mycket mer..
Vi stannade inte länge utan drog vidare till Saladan village, vilket jag trodde var en liten fiskarby, enligt en svensk sida om koh lanta, men de hade fel.. vi kom till ett centrum med restauranger och olika butiker, en marknad fanns också där med diverse försäljningsstånd..
Där gick vi på en stund tills det började regna ganska ordentligt.. då tog vi skydd i en restaurang och tankkade lite..
Det var ungefär dagens program.. en strandklänning och ett par solsjalar rikare..
Miiki hittade inget, men tror det finns destomer för honom i phuket..
Det som är bra med koh lanta är att du kan gå in i en butik och bara titta.. i phuket är det nästan omöjligt.. vet inte om konkurransen är hög eller vad det är men om man så mycket som tittar mot deras försäljningsstånd är dom på en direkt.. "i give you good price".. visst kan dom säga det här också, men dom säger det en gång och sen låter de dig titta.. senast vi var på en marknad i phuket förlorade vi helt enkelt intresset och gick hem.. och sen är thailändarna inte så dumma längre.. dom vet att vi har råd att betala det dom begär..
minns en finska som också var på marknaden och skulle ha ett par jeans dom tänkt att hon skulle betala 50 euro för.. tja det är väl hur man ser på saken.. men för en piratkopia av Levis är det ganska mycket.. hon sa att hon köpt äkta såna på rea hemma, så det finns inte en chans att hon betalar såna summor för något fejk.. ingenting har alltså prislappar och det handlar om att truga sig fram.. man kan säkert komma över saker för strunt summor om man orkar.. men jag tänker det igen så att dom behöver väl också något att leva av.. men något passlit pris brukar vi hitta.. ibland orkar jag, ibland inte..
Min man aka supertrugaren själv, brukar orka han, därför blev jag minst sagt förvånad när han betalade nästan fullt pris för hatten han hittade på stranden.. =)
Nåjaa.. vi har inte precis gjort oss av med några huvudlösa summor, så det har nog inte så stor betydelse..
Det som fortsättningsvis är ganska bajs är myggorna.. nu har jag ungefär trettiosjutusen kliande myggbett över hela kroppen.. hittade ett apotek där jag fick mer thailändsk kortisonsalva som jag kom till att det var dom hade skrivit ut åt mig senast vi var här.. en sort man kan ha i solen, och inte som hydrokortisonen från finland som svider.. så nu ska jag knida in mig ordentligt innan jag somnar..
Och om det inte är solsken och kvittrande fåglar imorgon, so help me god.. såhär kan vi ju inte fortsätta.. om det mot förmodan gör det kanske vi kan hoppa på en båt till krabi och ao nang stranden.. tror inte dom har det soligare där, men det lönar sig ju att besöka stället så vet vi om det är något att satsa på i framtiden..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar