Vi grillade, drack kaffe och sköt raketer. William eller Vanessa för den delen gillade inte traditionen speciellt mycket. Raketerna har allt för starkt ljud för att han ska våga vara ute och se på dem, men innifrån villan gick det nog bra. Inget man inte klarar sig utan tycker han nog.
Pappa har flyttat en bod!? på villatomten som dom ska börja ha som sin egen, och riktigt fint blev det! Den har blivit flyttad flera gånger då det fanns brädor så gamla som från 1700-talet!? i den men stått sist vid Sågslamp på tomten de äger och där de hade de första kossorna för köttproduktion. På den högra sidan hänger ett fiskenät som är handbundet av K's pappa som var yrkesfiskare en gång i tiden. Och det passar verkligen jättebra där vid sjöliden. Aka "Fågelholtzi" som pappa kallar det då det faktiskt ser ut lite som en enorm sådan. Hoppas bara att inte måsarna missuppfattar. =)
Och Faffas hemgjorda brygga. Är inte säker men tror att det är en såningskärra man hade efter hästen. Och filosofierings-sitsen lämnades givetvis kvar. =) Den passade perfekt med sina stora hjul så är det enkelt att få upp den till vinttern.
Vanessa är megagnällig mest hela tiden då hon har fler tänder som ploppar upp samtidigt så det är lite måttligt med gemytligheten då hon vill upp i famnen, sen spänner sig bakåtböjd som en ostbåge och vill ner igen och börjar sen gråta för att hon inte vill vara på golvet. Inget är liksom bra. Och själv blir man så otroligt matt då man aldrig får prata färdigt med nån, aldrig dricka kaffe utan att avbryta hela tiden och är tungen att dricka i skift. Dessutom har hon sådan ljudnivå som ringer i allas öron så man flera gånger funderar på att bara ge upp och gå hem helt enkelt. Denhär damen drar sig verkligen inte för att klämma i då allt inte är på radä för henne. Och det värsta är ju att det är ett pågående stadie som kan hålla på påobestämd tid. Hon vet själv inte vad hon vill, bara att hon är mamis och vill klänga och är samtidigt arg för att hon är sjuk i munnen. Men att få gjort ens normala saker med henne som att göra mat blir en daglig kamp. Och jestas vad den ena och samma stämman som ringer ändlöst i mina öron kan tömma en på energi. Då en dag börja riktigt dåligt har man liksom ingen energi kvar efter morgonbestyren och vill helst skrika NEXT och hoppas att det byter dag. Men det gör det ju inte..och på något sätt hittar man ett sätt att ta sig vidare, men hoppas att det börjar lätta snart så jag kanske kan börja leva lite igen och har möjlighet att koncentrera mig på det som behöver bli gjort.
Idag ska vi göra inget, men samtidigt så mycket som möjligt medan lillmonstret sover.. Om det för engångsskull sku vara undanplockat sku det vara något. Blir stressad av den konstantta röran utan att det känns som att jag kan göra ett skit åt det.
Oh and did I tell you - Har na småått leido ida.. Ska svepa en till kaffe ihopp om att restartta hjärnan lite.. Ha en bra avslutning på helgen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar