Fredagen den 23 November 2012..

Kommer föralltid att vara ett speciellt datum för oss då vår son William kom till världen.. 4280g och 51cm





Dagen före, alltså torsdag hade jag ju städat och fixat på och hade ingen aning om vad som vänttade mig på natten.. =)

När jag vaknade ca kl.2 för mitt första toalettbesök, fick jag känslan av att innom denhär veckan kommer förlossningen att ske.. nästa gång jag vaknade kl.5 gick vattnet på vessan.. jag försökte duscha när sammandragningarna kom igång, men fick inte speciellt mycket ut av det, så jag klädde på mig och började plocka ihop det sista vi skulle ha med oss..

Jag behövde verkligen inte väntta på intensiteten på värkarna, och på den timmen vi var hemma innan vi var påväg kl.6 var de redan ganska olidliga.. och jättetäta.. jag sprätte bakut som en fisk mellan säten under bilfärden och medan miiki parkerade bilen höll jag på att avlida på soffan vid dörren.. sen fick vi väntta ytterligare 5 minuter när dom skulle kolla något när vi kom in, och det blev inte bättre..

Kom till förlossningssalen, bytte om och bekanttade mig med lustgasen.. blev undersökt och det konstaterades att jag var upp 7 cm redan då.. blev ingen epidural, men fick livmoderhalsbedövning och kunde slappna av lite mer än en timme för att samla krafter.. sen var det dags, bara den sista delen kvar.. och för mig var det värst.. fick inget krystbehov och utomjordiska krafter innifrån att få ut klimppen, utan fick kämppa för brinnkära livet från början till slut.. sen hotades det med att de blir tvungen att klippa ifall det inte går vägen snart, vilket fick mig att ge ytterligare lite mer än jag egentligen orkar och det går.. barnet är ute och skriker fint efter ca 4 sek.. dock lades det i en kuvös en liten stund för att få stabiliserat andningen.. kl.10:12 är han född.. 5 timmar efter att jag vaknat..

Sen blir det kritiskt och forssar blod.. det är många människor på plats och man försöker hitta blödningen.. vet inte riktig änn var jag blödde ifrån med det stoppas och jag sys med några stygn.. sen får jag vila och amma lite.. man konstaterar att jag är svag och har förlorat mer blod än vad som är normalt.. får ca 4 droppåsar under tiden jag vilar och ammar.. och så får vi födelsekaffe.. =)





Försöker duscha, men kommer till duschen och vill bara svimma.. sätter mig på toaletten och försöker andas djupt.. tillsist har jag fått till mig såpass mycket syre så jag kan ta de 3-4 steg till sängen som parkerats direkt utanför toalettdörren åt mig.. tur att jag hann duscha av mig det mesta blodet, så jag fick på mig rena kläder iallafall, men duscha ordentligt får vi göra senare..

Jag är mest trött och orkar nätt och jämnt amma.. slipper på toaletten senare med miikis hjälp, men har fortfarande inga krafter.. och pyret ska ha mat var 3:e timme hela natten.. och vi konstaterar senare att min mjölk inte är riktigt tillräcklig änn, så de tar med honom ett par timmar för att kolla blodsocker, byta blöja och äta lite.. och vi får lite sömn..




Miiki har varit super och sprungit och hämtat mat, och rena kläder.. och skött i princip allt med barnet då jag varit så svag.. en superpappa direkt från början liksom..





Idag har jag varit bättre och vi har tillochmed vandrat lite i korridoren och varit till matsalen och ätit istället för att ta mat till rummet.. jag har duschat och sluppit kanylen och vi har haft bättre teamwork som den nyblivna minifamilj vi är.. jag är nöjd med förlossningen även om den var ovanlig för en förstföderska.. inte många som öppnas innan förlossningen är igång, och inte många som föder sitt första barn på 5 timmar heller.. och det är inte alltid bara plus, utan kan vara skrämmande för någon som inte gått igenom processen innan när allt går så hiskeligt snabbt.. och det kändes faktist inte som 5 timmar.. mer som 2 1/2 kanske..

Nu ska vi ta med "korven" till matsalen på kvällskaffe.. han har upptäckt tutten och är nöjd och glad för det mesta.. är man en och en halv dag gammal kräver man inte så mycket annat än mat, sömn, ren blöja och kläder..