Paska feelis!!

Idag har jag lärt mig att man aldrig ska ta ut något i förskott.. *suck*

Den goda nyheten om att Williams bilirubinvärden sjunkit höll inte i sig särskilt länge.. ikväll hade de ökat lite igen och barnläkaren vill att vi stannar.. =/

Såhär står det om bilirubin i broschyren vi fick: Lindrig gulhet förekommer hos nästan varannan nyfödd, den är starkast vid fyra dygns ålder och beror på att bilirubin samlats i kroppen. Bilirubinet kan ge barns hud och ögonvitor en gulaktig ton. Lindrig gulhet kräver ingen vård, svårare kan effektivt behandlas med hjälp av ljusvård. Tät amning kan minska gulheten. Högt bilirubinvärde kan förutom gulhet också orsaka trötthet och att babyn inte riktigt orkar äta.

Lamppan har hjälpt och tagit bort mycket av Williams bilirubin.. han är tillochmed under kurvan för vad det får vara.. men sen ikväll hade det höjts lite, fortfara under kurvan, men barnläkaren vill att han sover en natt till på lamppan och att vi tar nytt prov imorgon för att se vart det är påväg.. är bara inte helt säker på att det räcker med ett prov.. utan att man måste ta ett till för att kolla hur han reagerar x antal timmar bort från lamppan.. om värdet hålls lågt även då..

Jag låter säkert självisk som bara vill hem.. men sen man orkar vill man bara hem och mysa och göra det bästa av ditt första barns första dagar i livet.. inte se på när han regelbundet pickas i hälen och tvångsmata  honom med pumppad bröstmjölk ur flaska för att han helt enkelt inte orkar jobba fram den naturligt.. det var kanske inte något jag vänttade mig skulle inkluderas i upplevelsen att få barn första gången..

Och jag vet, JAG VET! Att det är bättre att vi hanterar det nu så vi bara kan njuta hemma med killen sen, men det är ändå ingen tröst när man tagit sig igenom ett dygn av lamppa och matning och äntligen får klä på honom och mysa i sängen med ett överraskande positivt resultat, att sen inse att det var att ta ut i förskott, att vi inte slipper hem utan tvingas hämta tillbaka den dumma lamppan och dra en natt till av ammnings-maraton och ljusbehandling på sjukhus.. Tillsätt en dos postförlossnings hormoner på det och jag kan lova att det känns ganska förjävligt!!

Jag vet att alla gör sitt bästa och vill vårt bästa.. jag vill inte bli utskriven med ett barn lika gult som Maggie Simpson.. och det handlar om barnet och dess hälsa det förstår jag, men det är ändå liksom ingen tröst..

Det ska inte vara såhär! Man ska få lära känna sitt barn utan provhelvete och ljusbehandlig.. för dagen består av att låta honom sova på lamppan och sen febrilt försöka få i honom tillräckligt med mjölk när han inte orkar äta.. det är dessutom den enda närheten man har när man ammar eftersom han ska hållas på lamppan at all times förutom när han äter.. ignorerar jag det kan vi få spendera ytterligare dygn här..

Jag är så förbannat led det faktum att det förstör de första dagarna vi har som en familj.. de som ska vara sådana man minns som underbart bra och inte såhär.. jag vet, vi har hela livet.. men dehär är ändå de första!! Och de var viktiga för mig!

Dessutom hade Miiki handlat mat, som hans bror hämtade och förde till oss när det inte blev någon hemfärd, som förståss hade frusit i bilen..
#%&*$&!!! kul med vattniga tomater och svarta bananer..

Ei oo kiva, ei sitten edes vähäsen!