fredag 24 juli 2015

Status:Seg




Miiki for jyst iväg till jobbet och William har en mommodag, så jag och Vanessa ska röja lite här. Vi är alla lite förkylda och har en trasig natt bakom oss. Typiskt, som vanligt jyst då jag tänkt lägga i en högre växel med träningen så blir även jag stockad i näsan och min magkänsla säger att jag inte kommer långt i träningspasset, så vi kör tubostädning istället. Enjoprodukterna är på intågande idag, så det passar ju perfekt! Iförhoppning om att damen vilar mycket.. Nu sover honn bara i babybjörnen vänd mot mig då hon är ganska upprät då, direkt man försöker lägga ner henne i vagnen får hon ingen luft via näsan så det går inte. Vi har nog en näsfrida här hemma som funkkar ganska bra innan hon somnar, men försöker man tömma mitt i så blir hon arg som ett bi och omöjlig då hon fortfarande är trött. Så får se nu vad som blir gjort. Lite tid till att blogga fick jag ju för ovanlighetens skull som går att utföra med henne i selen.

Angående träningen så går det väl sådär. det är inte så ofta faktiskt som jag faktiskt har ork att konkret träna, då ska jag nog ha mycket inspiration, men försöker hålla igång mycket i vardagen och dricka mycket vatten och tänkka lite extra på vad jag äter förståss, och hittils har det gått okej faktisk. Inte riktigt i samma takt som ifjol, men faktiskt inte så långt efter heller så om man tänkker på hur mycket slappare jag är med reglerna denhär gången så är det ganska bra tycker jag. Är nu på den lägsta vikten sen vi kom hem från BB och vandrar lite upp och ner mellan några kilon men i princip går det lite neråt, pausar då inspirationen sinar och fortsätter då jag orkar och så länge det går så är det bra tycker jag. Det kommer ju inget till i allafall. Tror hårt på att inte stressa denhär gången utan låta mig, kroppen och omständigheterna ta sin tid så intar jag nog den tidigare formen nån dag.

Ska försöka få levereat lite mer på bloggen här idag också har jag tänkt så vi lite får uppdaterat oss. Jag sku verkligen gärna blogga ofta, för jag tycker det är så roligt att skriva om alltmöjligt och att sitta och klippa med bilder, men det är ju somsagt inte så ofta som tillfälle ges. Och även bloggande mammor måste ju sova om nätterna. =) Fast detdär är ju nog mycket på ens engen feelis också. Nu tillexempel bubblar en massa bloggidéer i mitt huvud, och jag kunde lätt skriva på i en hel dag eller nåt. Och det mest störande är då jag verkligen vill leverera något och det brinner nånstans hela tiden. Någon hann inte på pottan en annan är gnällig och trött, mat ska göras och plockas fram och bort o.s.v och då håller jag idéen kvar i huvudet hela dagen och tänkker att då de bara somnar ska jag nog allt bege mig ner för lite egentid. Beroende på då hur intensiv dagen varit eller hur sent det blev innan barnen somnade så varierar orkken och intresset att lägga en del av min nattssömn på egentiden. =)

Visste nog att man inte hinner så mycket med sig själv sen barn kommer med i bilden (och framförallt flera barn), men kanske inte hur hektiskt det faktiskt är allt som oftast. Då man inte ens med makt får betalat räkningar om dagarna utan får göra det till en prioritering efter läggdags för att det ens ska vara möjlit, eftersom allt som mamma gör som inte inkluderar barnen skall avbrytas ALLTID. =) Förståss finns det ju olika individer till barn och föräldrar som prioriterar olika, men kan nog inte tänkka mig hur ja sku få till någon vidare bloggkarriär hur jag änn skulle prioritera. Vet faktiskt inte hur toppbloggande mammor gör då de levererar, men för mig är det ju somsagt mest för att jag vill spara minnen från barnens uppväxt både för mig och dem. Och för att jag inte ens börjat fylla i Vanessa babybok eller fått framkallat några bilder att sätta i den, så då är det väldigt effektivt då allt är daterat när jag skrivit vad så jag kan fylla i efteråt.
 
Det är förövrigt lite spännande att gå för långt ifrån husknutarna hos oss jyst nu. En av Miikis bröder har sett en björnhona med unge bara någon kilometer från vårt hus, så någon vagnlenkki lockar inte riktigt förtillfället. I sandlådan har vi vågat oss, fast vi har x hektar med skog som gränsar till vår gräsmatta, men Vanessa har nog fått sova inne de senste dagarna bara för att jag inte orkkar nojja hela tiden.  Det sku kanske bli lite bråttom om en nalle sku kucka ut här mellan buskarna. =) Och det är ju inte precis första gången som vi hittat spår av björnar på baalar och träd så det gillar vi inte direkt.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar