En stor förlust och några fina dagar

Vi kom inte vidare långt i semesterplanerandet i veckan.. Att både jag och Mommo gör något som inte involverar barnen är ganska omöjligt. Men en husbil fick vi bokat, så i mitten av Augusti är den vår i 9 dygn och hittades fakiskt här från byiji. Skönt! så får vi hämta den redan på kvällen och får packa ifred. Mumindalen ska det i allafall bli och den längsta destinationen hemmifrån är Halland och Gekås, Ullared. =)

Med värmen som kom tillbaka förlorade vi istället något annat. Vår Sunny schäfer for vidare till himlens gröna ängar och lämnade ett lika stort hål i våra hjärttan som hans storlek, We´re gonna miss U big guy! Han har gått och vankkat en tid och sett ut att ha sjukt någonstans så Miiki och svärmor for till Kälvi med honom i måndags. Och mycket riktigt hade han nånslags öppna sår både in i kroppen och i de nedre regionerna, vilket gjorde att han hade sjukt mer eller mindre hela tiden. Veterinären sa att det inte hade med åldern att göra, att yngre schäfrar har haft samma sjukdom och att de försökt medicinera och bränna såren, men de har aldrig läkt ihop. Tydligen är det något bara schäfrar har också, men tur att vi i allafall fick ha honom med oss i 13 år. Fast det är ju också det som gör det så sorgligt. Han är lika gammal som jag och Miiki har varit tillsammans och kom från usla förhållanden med ägare som lämnade honom ensam hela dagarn i en radhuslägenhet till landet med åkrar så långt man kan se åt alla håll.

Han var redan sin fulla storlek då han kom hit och till en början hade jag nog stor respekt för honom och vågade knappt röra honom ens. Jag var själv inte van med schäfrar eller ens större hundar och han var vekligen stor och burrig så det verkade inte vara någon man vill göra upprörd. Men det tog inte länge innan han vunnit mig och alla andras hjärtan med sin tönttiga personlighet och jag tror aldrig att vi kommer att ha en hund som älskar raketer lika mycket som han gjorde. Han skulle alltid vara mitt i och hoppade upp för varje puff av de romerska ljusen så man alltid var rädd att hans päls skulle ta eld. Han skulle också vara med överallt i traktorn, lastbilen you name it. Fick hans rumppa plats så skulle han va med.

Har aldrig heller upplevt sådan lojalitet som den hunden hade. Åt oss alla men framförallt Miiki ville han följa med överallt. Nu sedan vi fick barnen sov han ofta brevid vagnen och vaktade den. Och då Jimmy (Miikis yngsta bror) var mindre brukade har rida på honom och rev honom i öronen som barn ofta oförsiktigt gör, men det var aldrig en fråga om att han skulle bita någon. I över 10 år har han vaktat gården och tog sin uppgift seriöst. Det är härligt att se då ett djur lever till fullo. Rest in peace our dear friend. You did more than good!

William har varit mycket med Mommo och Moffa och haft riktiga toppendagar. Han har balat med moffa och inspekterat Mommos självgående gräsklippare. Så roligt då han bara kan åka med för hela dagen. Lite si och så med potträningen då förståss, men jag lägger med några småbyxor ifall de är ute mycket så går det eventuellt bättre på borttaplan. Lite värre i traktorer och sånt men vi får köra så mycket det går helt enkelt. Jag och Vanessa hade en tumisdag på stan och var och byta Kalklitirfärgen så det blir rätt till hallen på vinden också. Gick i några butiker och var sedan och storhandlade. Hon är inte så värst för att shoppa mera så många timmar blev det nog inte men lite behöver man ju iväg hemmifrån ibland.

Idag var mommo på en fotografering med Modellab (den vi tog familjefotona hos i headern te.x), och då hon kom för att hämtta Edi hunden då han varit här istället för i hennnes bil i den 29 gradiga värmen, blev William hysterisk och skulle med, så nu är han för andra dagen hos mommo. Bra så, jag slipper göra mat och kan värma något hastigt åt mig och Vanessa som har sin burkmat och få något orgaiserat lite. Inte riktigt så man hinner mycket och ibland är det nog stressande då det är rörigt överallt i alla rum. Svetten rinner dock av att städa mut ei auta. =)

 Blev glass, kaffe och rabarbersaft på terassen mellan poolplasket, och Vanessa äälskar poolen. Hon kunde nog varit där hela daan om inte middagsvilan skulle kommit emot. Och det kräver nog noggrann uppsikt då hon inte har så bra balans ännu, fast hon nog kan kypa omkring och hålls och sitta i poolen.För det är nog både en och två gånger hon nästan vurppat med huvudet under vattnet.

Nu sover hon här inne fortfarande och jag ska börja sorttera vidare. Då våran pappa kommer hem borde vi få ordnat nånstans att börja tvätta mattorna. Ah, doften av tallsåpa! Och lupinerna på matbordet är inte sämre heller. doften av sommar!