Lite bilder från helgen. I fredags var jag ju somsagt på middag med några mammor och på lördag blev det stubbrace i byji. Länge sen det varit såhär befolkat i Jeussen så vi var givetvis på plats med kaffe, trip och bulle i högsta hugg. =)
Det var crossare och fyrhjulingar som tävlade och Fabbo-Jokki med sin mönkijä.
Innan han fick sladd, vurppade och hamnade till första hjälppen. Som tur blev domen inte värre än sträckt muskel eller något sånt. Vad som hände hans mönkijä är jag inte så säker på, men tur att det inte hände något värre.
Superfint höstväder var det ju också.
Gårkvällen avslutades med baljubad. En fascinerad William med sina tusen frågor fick äntligen frid. "Ska vi fa å sjänn på vattni?" "Er i fäädi ny?" "Nå ny tå?" och sen då han äntligen fick dra på mössan var han så till sig så han inte visste vilket ben han sku stå på.. =)
Vanessa gillade också. Den tid hon hade ro att vara d.v.s. Sen for vi i duschen och förberedde för Solsidanpremiär med pocorn och en kvarglömd öppnad pätkisglassburk.
Sådär i övrigt påtal om mat. Djeeesz! vad kidsen kan vara kranttiga då det kommer till mat. Jag lagar mat jag med störst sannolikhet tror att de kommer att äta, men ändå sitter de bara där och petar och petar. Har aldrig varit såhär uslit, då jag får försöka bjuda ut något förjämnan åt dem. Och jo det gäller även köttbullar med makaroner, knackkorv, köttfärslimppa, pizza - you name it) Jo, det är ju inte vidare näringsrikt att bjuda pizza åt en 3 och 1 åring, men jag tänker mer att det näringsmässigt är bättre att få i sig mer mängder mat än om den fyller nån slags andra kriterier. Brukar ju givetvis köra på konceptet husmanskost enligt mina principer men nej, det finns inte mycket som hamnar i magen från tallriken för tillfället. Och det är ju minst sagt lite frustrerande att laga, muta göra något helt annat emellan och sen försöka bjuda ut något igen. Vanessa har tvärstoppat med all burkmat sen hon fick smaka på det vi äter, kryddar ju givetvis mindre och använder ytterst lite salt, men inget vill riktigt smaka jyst nu. Sempers kalla grötar i klämpåse går på kvällen om hon ätit dåligt under dagen, men känns ju inte som att man bygger någon vidare hälsa av enbart det och en och annan makaron. Banan kan ibland gå ner också, men de matfriska knubbisarna de var som babyn är inte längre så på G.
Den enda räddningen är att de äter ganska bra på morgonen. De är väl passligt hungriga efter natten då och då går det åt både varsitt bröd och en joghurt åt William och lite gröt med fruktpuré åt Vanessa, och bröd kan de tillochmed begära mer av. Och sen på kvällen då inget annat funkkar går det med knäckebröd med smör på. Fast ja.. Dethär med bröd och bröd är kanske inte heller så optimalt. Mjölk dricker de också massor. Ifall det överlag är bra eller dåligt har ju också argumenterats hit och dit men då de äter så dåligt som de gör nu kan de nog för min del dricka all mjölk i världen.
Hoppas hårt att det är övergående. Jag vill ju liksom inte bli arg vid varje måltid. Och det är så jätte otacksamt att stå och laga något hur länge som helst då man redan då vet att de antagligen inte kommer att äta det ändå. Och man ser på William att han egentligen VILL äta, men att det är nånslags trotsprocess som han bara måste fullfölja i tron om att han får makten då eller nåt. Och HUR kan en ettåring förstå att haka på det?
Om jag sätter ner Vanessa och parkerar en tallrik framför henne kan hon plocka i sig helt som vanligt, men direkt William sätter sig ner och börjar äta eller i dethär fallet vägrar att äta, gör hon det också. Då knips det bara hårt fast med munnarna. Vi har förskt muta och hota med att konfiskera det ena eller det andra men han hålller fast hårt i sina löjliga principer, även om vi faktiskt också håller fast vid det vi sakt. Nåh.. hoppas de börjar inta mer föda snart innan någon börjar oroa sig för ifall de ens blir erbjudna, fö oh lord vad de blir erbjudna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar