Teamwork och lördagsutflykt

Nåjaa, dagen i bilder nudå.. Vi storstädade alla några av hemmets vråar som svämmar över mest medan lillkvinno drog sin middagslur. Jag har tvättat alla överdrag till soffan och lakt ut kuddarna för vädring. Det var nämnligen en herreman som råkade somna i den en kväll och en liten olycka inträffade. Så istället för att bara tvätta kuddarna ifråga tvättade jag helt enkelt alla och kände mig löjligt nöjd. Den är dessutom så noppig också så lite behandlig med noppmaskinen på den gör nog också susen. Och sen kom Miiki ock ska ta över hela skiten och skruvar loss ramen på den då den har en massa knarriga ljud. Det är den som finns i vartannat hem som väldigt ofta är på erbjudande hos sotka, men kan inte påstå att vi är vidare nöjd. Efter nån månads användning lossande fjädrorna i bottnen så vi var då tvugna att skuva fast dem i ramen, vilket gör knarrljuden. Nu ska det då tydligen lösas med ytterligare en provisorisk lösning. Bättre kommer den nog i allafall bli då den är ihop och på plats igen.

Sen torkade jag damm, och knuggade av de bedrövligaste fönstren men enjotrasan medan mitt team skötte golven och lekrummet.

William sprutar och pappa torkkar. Det gäller ju att göra honom delaktig om man tänkker få något gjort. Nackdelen är väl kanske att han inte vill sluta när alla golv är torkkade.  =)

Sen ringde Miilimosti och sa att hon jobbat klart för dagen och då styrde vi kosan hit på äventyr. Till vandringsleden i kortjärvi. Äntligen! Harr sett så mycket bilder och hört så mycket skojjigt om den, men aldrig kommit mig dit.

William somande ju passligt i bilen och var arg som ett bi då vi väl var på plats. Så vi kasta honom i vagnen då han protestera så pass så jag förstd att det inte skulle bli av nån vandring annars. Men vagn går nog verkligen inte. Som tur fck vi mutat honom att gå och lämnade vagnen vid sidan av leden kanske halvvägs till rastplatsen då vi ändå sku gå samma väg tillbaka.

Då vi kom fram hade någon precis grillat. Mysigt! fast vi hade bara kaffe och smörgåsar. 

Vanessa älskade konceptet äta fingermat i skogen och det såg lite ut som då en babian äter på djurpark. Ta en tugga av allt och lägg till sidan. Och sen fortsätt på allt ett varv till. William hade sina issues och principer om mat som vanligt. Är nog ingen skillnad vad man parkerar framför honom nu. Det är viktigare att få fram sin vilja och princip och ibland ser man tillochmed hur mycket han sku vilja äta, men man kan ju inte ge efter. Hårt att vara in i sin första ordentliga trotsperiod, och tycker vi inte gör annat än "äntrar" om dagarna.  =)

Lilldamen sku ju helst gå själv bland stubb och sten och peta på allt och göra allt lika som William. 

Och sen fortsatte färden tillbaka.. 

Spindeln var kvar.. 

Och efter att vi dumpat av kaffeväskan fortsatte vi en bit åt andra hållet, vilket är dit man egentligen ska gå men går man med barn på 1 och 3 år så vill man ju helst ganska säkert komma sig tillbaka också utan att behöva bära barnet/barnen flera kilometer så vi tog lite kortare snuttar åt båda hållen istället. 

Såg en hermelin.. 

..Och en gigantisk nyckelpiga

Och även andra exotiskare djur.. 

..Men också rätt så vanliga. 

Naturen har behållt sina fina färger. 

Och här vände vi om vår färd hem tillbaka då vår visit kanske inte var så uppskattat av alla. =)

Det var nog en konstig fabbo. Då vi fört hem mosti for vi vidare ti mommos på mat och kaffe. Och så avslutade vi dagen med badkarsplask. Det var två ganska så sluta men lyckliga barn som somnade i bilen påväg hem. Och för mamma också en av de bättre dagarna som vårdledig som kanske fastnar bättre i minnet än de tunga och trotsiga dagarna. "Sinun raskas arkesi on lapsesi lapsuus".