Helgens slopade planer

Blääh.. Alla planer för helgen blev slopade. Igår var det tänkt att vi sku vara i Kaustby då de hade "Hurjat hämilyt", En massa program för barnfamiljer med ponnyridning, brandbil på plats och Karkkitykki som dom skujter med från Halpa-hallis tak. Men istället blåste det såpass så jag blev tvungen att mesa ur istället för att ensam fara med båda barnen då det blåste så mycket så man knappt såg framför sig. Våra terassmöbler flög av verandan också, men inga träd gav efter i allafall.

Jaja, istället packade vi in båda barnen i bilen och styrde mot Kokkola för att storhandla, och till all lycka somnade de båda. Miiki passade på att köra genom biltvätten medan jag handlade och jag måste verkligen berömma mig själv lite för hur snabbt jag kan göra det numera. Speciellt ensam utan barn. Sku säkert få ganska bra tid om någon sku klocka. =) Ut kom jag med massor av tvättpulver, sköljmedel, blöijor, vessapapper, hushållspapper och 6 kassar mat.. Övning ger färdighet. Ensam +- en timme och med hela familjen, ganska säkert över två timmar.

Ikväll var vi bortbjudna på middag.. Men eftersom det enligt Miikis jobbplaner var tänkt att han skulle jobba hela gårdagen, och det inte riktigt var möjligt i blåsten, jobbar han antagligen till sent ikväll istället. ska båset räfsas och inbalas till vinttern så ska det. William är med nu också, och ska kanske hämttas nångång sen ifall det far sent för dem.

Jag och Vanessa har varit på promenad i fina höstvädret.. Hon sover som bäst sin middagslur.

Och nu messade svärmor att det finns mat åt oss hos dem, så jag kan verkligen inte klaga ändå.. Låter som om nån sköter varje dag nu märker jag "Herregud, får int dy tzöitt bååni dett?" =) Men jo.. han har varit ganska mycket med andra nu. Fast samtidigt alldeles tillräckligt hemma också. Det gör så bra för dem att få sakna varandra ibland, medan jag samtidigt vilar lite.

Känns konstigt dethär att jag kan pausa dagen ibland och göra vad jag vill. Att se den märkbara kontrasten mellan att ha ett och två barn. Och han behöver verkligen stimulansen det ger att vara med andra också, och göra andra saker. Jag är inte så intressant att se på 24/7, och vad roligt det är för mig också att sakna honom lite ibland. Egentligen tycker jag kanske att han sku vara redo för dagis nån dag i veckan, men hittills har vi bara diskuterat det öppet. Om hur det skulle kännas att gå till dagis där det finns andra barn och där man får leka och pyssla och höra på sagor. Hm.. Vissa dagar säger han "Tå ja ska fa ti dagis" , men andra gånger då jag frågar om han ska börja på dagis svarar han bestämt NEJ!. Fast han vet ju inte vad dagis är riktgit.. =) Planen är att jag ska vara hemma ännu i ett år då jag tycker att Vanessa är för liten. Då börjar de nog båda tror jag.

Jaja.. Nu ska vi äta.. och sen ska vi vika tvätt och reda upp i köket. Same, same.. =)