Igår hade huset återgått till sitt normala kaosartade utséende, Barnen klättrade efter väggarna och jag hade en huvudvärk jag inte tänkte slippa fast vad. Så vi gjorde det enda logiska och lade ner Vanessa för sin middagsvila i vagnen, och grävde lite i sandlådan.
Vi smakade lite rabarber, Vilket William förståss spottade ut som en normal människa kanske, men eftersom jag ibland kunde häva i mig två stora på raken som gravid har jag väl en förkärlek för rabarber.
Sen plockade han blommor åt mig som vi satte i en vas på köksbänkken.
Har klassat detta ogräs som onödigt i flera års tid, men får man en bukett av sin tvååring kan man tycka att det är det finaste som finns. =)
Och så provade vi spindelgungan som William fick av moffa senast de var här.
Vanessa har börjat stå med stöd nu sedan vi kom tillbaka. Hon gjorde det ett par gånger i resesängen som hon sov i där ibland också, men stadigt och självständigt nu här hemma. Hon vill inte ta några steg med stöd som vissa andra jämnåriga pjatter i vår bekantskap, då sätter hon nog sig bestämt ner, men det gör nog inte oss föräldrar något fast et inte gå så supersnabbt frammåt då hon fortfarande är under 9 månader. William var nog senare med det sku jag minnas.
Imorn har denhär pedanten ätit yoghurt. Och då det kommer minimala droppar på hans pyjamasbyxor och tröija måste de bort direkt. "Måst byyt" hör jag väldigt ofta. Eller så har han helt enkelt rivit av sig det klottade plagget, oftast oberoende av var vi befinner oss. Det verkar vara väldigt omständigt att vara två. =)
Han har också så vänligt börjat informera bekantta och okända om diverse saker han lägger märke till. I Turkiet ville han inte under några omständigheter ha sitt allinclusive-armband. Vi fick visa många gånger att Mamma och Pappa och Mommo också har, och andra barn. Annars får man ingen glass eller mat. "Måst haa!" sa han gång på gång innan vi styrde mot bufén första gången, och då vi kom ut ur rummet sneglade han på städerskans handled som var utanför vårt rum och märkte att hon inte hade något armband. "Måst haaa!" utbrast han bara. Hon förstod nog inte vår dialekt, men log bara tillbaka. Haha! Ibland är vardagen rätt underhållande med barn. Sist vi var snabbt in till butiken efter ingredienser till en kaka hade han spontanshoppat en ost märkte jag då vi var hemma. Ringde moffa som var med ifall han har en ost för lite, men det var nog Williams tydligen. =)
Nu ska börja ställa oss och styra mot den helfinska men ack så ljuvliga byn Kaustinen och handla mat, nån enstaka sommarblomma och mull samt checka in den nyöppnade barntillbehörsbutiken Viivi&Vilpertti då de har vissa plagg på rea denhär veckan. Främst traktopaitona som är absoluta favoriter hos oss kunde följa med hem. De säljer också Mehujehu tripphållarna som jag bloggade om här tidigare.
Alla ska duscha först så vi får nog börja nu..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar